Genusforskning inom socialantropologin

SVENSK GENUSANTROPOLOGIAntropologin domineras starkt av engelska språket och engelsktalandeländer. Men naturligtvis har det produceratsintressant genusantropologi i andra länder och på andraspråk också. I Sverige är socialantropologin relativt sett ennykomling. Ämnet föddes kring 1970, även om det hade rötteri det äldre ämnet ”jämförande etnografi”, och inte minsti internationell antropologi. Svensk antropologi var i mycketett barn av 1968 och höll sig framme på de intellektuel labarrikaderna under 1970-talet. Dagens antropologi är intelika radikal, men den är vital. Det är fortfarande ett ganskalitet ämne (bara fyra institutioner har forskarutbild ning),men det har vuxit snabbt, och intresset för det ökar stadigtvartefter det blir mer känt vad det kan erbjuda.Genus är ett viktigt tema inom svensk antropologi. IStockholm gick fem doktorander samman om ett stortprojekt redan på 1970-talet, kallat Kvinnor och samhällsförändring.De gjorde fältarbeten i olika länder men medliknande frågor och liknande metoder. De skulle ”gå köksvägen”,lära känna kvinnors vardag. Projektet presenteradesi tidskriften Antropologiska studier nummer 30–31, 1981och resulterade i två avhandlingar (Bohman 1984, EversRosander 1991) och flera andra böcker.På institutionen i Stockholm finns sedan tidigt 1980-talen seminariegrupp som först hette Kvinnoantropologiskaseminariet, numera Genusteoretiska seminariet. Därifrånkom initiativet till den första svenska antologin om genusantropologi,”Från kön till genus” (Kulick 1987) och engemensam artikel om genusbegreppet i Kvinnovetenskapligtidskrift (Gemzöe et al 1989).43