Genusforskning inom socialantropologin

nusantropologi är kritisk mot den rådande genusordningen,och det var den feministiska ansatsen som skapade det nyastudieobjektet.Den omvälvande frågan i all samhällskritik är: Måstedet vara som det är, eller kan man tänka sig något annat?Att det faktiskt inte ser likadant ut överallt är ett svar påden frågan vad gäller genus. Det måste inte vara som detär, för på andra platser är det på andra sätt.Vi människor är en mycket fantasirik art, vi bygger samhällenpå alla möjliga sätt. Vi kan förstås inte göra precisvad som helst. Men i dagligt tal har vi en stark tendens atttro att gränserna för det möjliga är mycket snävare än defaktiskt är. Antropologin kan vidga våra referensramar ochbefria vårt tänkande från en del av de vanliga hjulspåren,och det är särskilt viktigt när det gäller genusföre ställningarsom ju oftast är mycket djupt inpräntade i oss.Av samma skäl som inom andra ämnen måste den tidigafeministiska antropologin allra först ta itu med det egnasamhällets dominerande uppfattningar. Det var nödvändigtatt påpeka att det behövdes kunskap om kvinnors liv,att kvinnors förehavanden också var intressanta, och att deinte automatiskt kom med i bilden när mäns aktiviteterbeskrevs.Det gällde också att argumentera mot de traditionella teoriersom framställde mansdominans som något nödvändigt.Med hjälp av kunskap om olika slags samhällen gick detatt visa att de flesta traditionella västerländska argumentenhelt enkelt inte stämde med verkligheten. Det stämmer tillexempel inte att kvinnor alltid är mer känslomässiga änmän (kvinnor och män visar ofta känslor på olika sätt, menmycket skif tande olika sätt) eller att vissa sysslor alltid är15