Genusforskning inom socialantropologin

är många, för släkter brukar gifta in sig i samma byar – kategoriserarhenne som en syster och relaterar till henne somen jämlike att samarbeta med.Kvinnor och män hos hua är eller görs mycket olika.De går och står, sover och äter, klär sig och bär bördor påolika sätt, och de flesta sysslor är markerade som antingenkvinnliga eller manliga. Männen dominerar tydligt påmånga sätt: släktskap räknas på faderssidan, nygifta parskall bo i mannens by, gängvåldtäkter förekommer (elleråtminstone skryter männen med det), männen anser sig harätt att döda den kvinna som skulle råka komma de manligahemligheterna på spåren.Men kvinnor har många indirekta sätt att påverka beslut.Framför allt har de mycket att säga till om när det gällergiftermål, och den vägen kan de se till att omge sig medkvinnliga släktingar som blir deras allierade. De kan vägrasamarbeta med männen och på så sätt förhindra beslut deinte gillar. Männen är rädda för att kvinnor skall undergrävaderas styrka, till exempel genom att lägga bitar avtorkat mensblod i deras mat, och det ger förstås kvinnornapåtryckningsmedel.Det är också så att genuskategoriseringen varierar övertid. Hua skiljer på personer med manliga genitalier ochpersoner med kvinnliga genitalier på ungefär samma sättsom européer gör. Men det är inte den viktiga genuskategoriseringen.Det avgörande är i stället graden av kvinnligsubstans i en människas kropp. Det är på denna det berorom en individ får delta i viktiga beslut och umgås och bo imanshuset. Barn får inte göra det, varken pojkar eller flickor,för de har nyligen fötts ur en kvinnas kropp och ammats40