Genusforskning inom socialantropologin

skapa kultur, det vill säga att bilda oss uppfattningar omdet som finns runt omkring oss och att kommunicera medvarandra om dessa uppfattningar.Vi måste alltså inse att ”kön” är lika mycket en tankefigursom ”genus”, och att även kroppen är kultur. Det finns ingetsäkert givet, eller det är i varje fall mycket svårt att veta vaddet är. Errington (1990) har föreslagit en tredelning somlösning: sex, Sex och gender. Sex med stor bokstav skulle dåfå beteckna det västerländska tänkandet om ”Kön”, medansex med liten bokstav skulle stå för den materiella verklighetvi ändå måste anta utanför mänsklig tankeverksamhet,menar hon. Och gender skulle liksom tidigare vara desociala och kulturella konstruktionerna. Men frågan blirdå vad skillnaden är mellan Sex och gender. Är inte Sex, såsom Errington definierar det, just precis en idé som ingår iden västerländska genusordningen?Det blir snabbt väldigt svårt att tänka, när man skallkritisera alla begrepp man tänker med.Själv vill jag se skillnaden mellan kön och genus som skillnadenmellan ett vardagligt inomkulturellt begrepp – kön,det ”vi” använder som etablerat begrepp i ”vår” kultursfäroch där ”det biologiska” förstås som en viktig del – och ettvetenskapligt begrepp, genus, som skapats i syfte att göradet möjligt att tala om och jämföra allehanda relateradeidéer och företeelser, inklusive ”våra egna”.Yanagisako och Collier (1987) jämför med släktskap,som de menar också är en västerländsk folkmodell somsmugit sig in i antropologin. Den går inte att tillämpa överallt.Den västerländska idén om genus är att skillnadenmellan könen är biologisk, inte social. Även om man kantänka sig att skillnaden används socialt, så är skillnaden i35