Genusforskning inom socialantropologin

– om kropp och performativitetEtt annat exempel på motstånd är iscensättningar av lek,ironi och parodi kring genus. Judith Butlers teorier om performativitethar fått stort genomslag i antropologin liksominom andra ämnen.Butler menar att kön inte fi nns, allt är genus (1990).Även kroppar skapas, och framför allt skapas det sätt atttänka som fäster vikt vid vissa kroppsdelar och med hjälpav dem delar in människor i två kategorier. Att vi sedantycker att dessa kategorier är givna och orubbliga beror påatt vi iscensätter perform dem ständigt, i tusen detaljer, iord och handling. Men eftersom genus skapas genom attiscensättas, går det också att iscensätta det på alternativa,subversiva sätt. Hennes favoritexempel är transvestiter.Många antropologer har försökt tillämpa Butlers idéer.Don Kulick (1997) har till exempel beskrivit hur prostitueradetransvestiter i Brasilien leker med glidande genuskategoriseringar.Andra har analyserat hur genus iscensätts iritualer av många slag, särskilt kanske så kallade passageriter,där barn görs till vuxna kvinnor eller män. Inte sällan ingårnågot ingrepp i deras kroppar som markerar övergången tillen ny status, till exempel någon mer eller mindre omfattandeändring av genitalierna eller att ärr skärs in på kroppen.Det är som om naturen inte anses tillräckligt pålitligeller tydlig; genus och vuxenstatus måste markeras, kropparnamåste fås att överensstämma med idéerna. Så är detju också i europeiska samhällen, där vi arbetar hårt medsmink, mode, bantning, kroppsbyggande med mera för attgöra våra kroppar mer ”manliga” eller mer ”kvinnliga” ände är ”av naturen”.27