Genusforskning inom socialantropologin

teo retiska skolor drivit tanken om genuskonstruktionensgodtycklighet mycket långt, medan det på andra håll återblivit legitimt att betona biologin som öde.Etnocentrism och relativismAtt utgå ifrån att det egna folket eller den egna kulturenpå något sätt har mer rätt än andra, eller att anta att deegna tankekategorierna kan omfatta och analyse ra främmandeidéer, men inte vice versa, kallas för etnocentrism.Att sätta de egna värderingarna och för-givet-tagandenainom parentes, för att bättre förstå något främmande, haralltid varit grunden för det antropologiska arbetet. I dagenssamhälle är det nödvändigt även för andra forskare. Menmotsatsen till etnocentrism, relativism, är ett tveeggat svärd.Den kan leda till förlamning. Enkelt uttryckt: Om det allaandra gör är lika bra, då är allt bra som det är, och då kanman egentligen inte kritisera det egna heller. Detta är ettproblem för alla antropologer men feministiska antropologerhar tvingats skärskåda det extra noga. Någon enkellösning finns inte.För egen del anser jag att relativism är en nödvändigstartpunkt men inte en tillfredsställande slutpunkt.Ett, lite brutalt, exempel: En gång när jag föreläste omdetta dilemma i Spanien fick jag mothugg från en berömdjournalist och feminist. Hon berättade att hon varit på resai en isolerad trakt i Sydamerika och där med egna ögonsett ett nyfött barn kastas utför ett stup. Det var avsikt ligtmord och det måste vi ta avstånd ifrån, inte försöka förstå,menade hon. Jag svarade att man visst måste försöka förståförst. Sedan kan man kanske fördöma, men inte förrän man47