Spännande stenplatser i Storvretabygden Gammal Kultursten och stenhuggning Del 1 Huggen sten utan Borrteknik Sven-Inge Windahl 2017

Inledning IV
Att rädda kulturstenen undan glömska och anonymitet
De block, som fångstfolket under stenåldern ägnade mycket tid åt att särskilja från den vanliga spontana stenfloran och åt att
tillforma och tilldela platser i det idéstyrda arkitektoniska lanskapet, behöver rimligtvis få sin gamla status återupprättad och
räddas undan glömskan och anonymiteten. Blocken är inte en oväsentlig och ofunktionell stenmassa i skogslandskapet. De
utgör kultursten, som berättar om såväl viktiga abstrakta idéer som konkreta mänskliga handlingar för flera tusen år sedan.
Låt vara att vi ofta har svårigheter att tolka berättelserna. Men det är ändå en god start att inse att blocken förmedlar
intressanta berättelser om hur människor bodde och verkade i skogsmarken långt innan de stora tunga och okänsliga
skogsmaskinerna började sina förstörelsebringande härjningståg (och med stubbtägter och markberedning i sitt släptåg). Idag
tas också den gamla höglänta steåldernsbygderna vid Fullerö och Norrbo alltmer i bruk för anläggning av nya vägar och
bostadsområden. Här sprängs det och schaktas just i det skrivande nuet. Jag kan faktiskt höra ljudet från sprängsalvorna
genom fönstret, när jag sitter i mitt lilla datarum i Lyckebo och skriver dessa rader. Och här sparas ingen kultursten över huvud
taget - utom möligen något enstaka spektakulärt block för samvetets skull och för att förgylla det nya landskap som
landskapsarkitekterna bygger upp.
Nedanstående framställning, där block presenteras i text och bild, får bli mitt sätt att försöka rädda de gamla kulturblocken
och de vackra stenplatserna undan glömskan och anonymiteten. Men att ta det därifrån och också rädda dem som fysiska
stenplatser är näst intill omöjligt. När fastställda exploateringsplaner väl börjat realiseras finns det ingenting som kan stoppa
kulturstensförstörelsen. Och eftersom det inte från början gjorts fullvärdiga kulturstensinventeringar i området, så kommer vi
aldrig någonsin att få kännedom om merparten av kulturstenslämningarna i området . De (liksom andra kulturlämningar som
bobottnar och hyddbottnar) kommer att vara borta innan vi ens upptäckt dem. Kanske lika bra det, så slipper vi att bära den
tunga bördan av sorg och dåligt samvete!