Spännande stenplatser i Storvretabygden Gammal Kultursten och stenhuggning Del 1 Huggen sten utan Borrteknik Sven-Inge Windahl 2017

Hjärngympa i skog och mark
26
Det händer ofta att man under vandringar i skog och mark upptäcker saker, som kräver en förklaring. Och
förklaringarna ligger sällan nära tillhands. Man får gå omkring länge och vrida på tankarna för att komma fram
till en lösning - som man ofta inte vet om den är den rätta. Kanske måste man hitta flera lösningar och ställa dem
mot varandra för att finna den rimligaste - och den rimligaste man hittar är kanske ändå inte den rätta. Vissa
problem, som man stöter på, kräver för sin lösning att man tänker ”utanför boxen”. Ett sådant utanför-boxentänkande
kan exempelvis innebära att man måste föra in en (eller rent av flera) betingelser, som inte längre finns -
men som en gång har funnits på platsen. Även när man funnit en rimlig lösning så kan man för den nyttiga
hjärngympans skull fortsatta att hitta på andra kreativa och fantasifulla lösningar. Och medan man gör det
kanske man faktiskt upptäcker att någon av de andra påhittade lösningarna är mer rimlig än den man först tänkte
sig. Och ofta hittar man nog ingen självklar eller rimlig lösning på det identifierade problemet. Men tiden har inte
varit bortkastad. Hjärngympaeffekten har nämligen ingen tydlig relation till lösningsresultatet. Det är själva den
kognitiva ansträngningen (tankearbetet) oavsett om vi hittar en lösning eller inte och oavsett vilken kvalitét en
uttänkt lösning har - som ger de små grå cellerna en hälsosam gymnastik och motion. Sympatiskt eller hur?
Men man kan naturligtvis vandra genom skog och mark och över stock och sten utan att identifiera ett enda
problem. Det kan vara skönt , vilsamt och avkopplande. Med det ger ingen hjärngympa-effekt.
För att få en sådan måste vi identifiera problem och dessutom vara motiverade att attackera dem och lösa dem.
Men hur blir vi då problemfokuserade? Ja, det var en svår fråga. I viss mån handlar det kanske om att vistas så
mycket ute i naturen och i olika terrängtyper att vi lär oss de normala mönstren. Det är kanske först då som vi kan
identifiera och problematisera avvikelserna när de dyker upp. Och så måste man antagligen ha gott om tid och
inte stressa. Frågan är om inte problemidentifieringen är den kognitiva ansträngning, som ger den bästa
hjärngympan. Så har vi väl lyckats identifiera några problem ute i naturen, så behöver vi ju faktiskt inte lösa dem.
Vi har ändå fått tillräckligt med nyttig hjärngympa. Ännu mera sympatiskt eller hur?
Gissa på järnföremål på åkerholme
Detaljer, som är lösryckta ur sitt sammanhang, är ofta inte lätta att bestämma - även om de förstoras upp så att
de dominerar bilden. Kanske uppförstoringen mera stjälper än hjälper. Men ägna gärna lite nyttig hjärngympa åt
att bestämma i vilket funktionellt sammanhang den här rostiga knoppen ingår. Som en liten ledtråd kan jag ju
nämna att vi lämnat stenåldern bakom oss och hamnat in i järnåldern – ganska modern järnålder.