Spännande stenplatser i Storvretabygden Gammal Kultursten och stenhuggning Del 1 Huggen sten utan Borrteknik Sven-Inge Windahl 2017

Inledning II
Olika typer av gammal kultursten
Stenhantering är ett mycket omfattande och komplext hantverk som bedrivits i skogsmark, hagmark och på åkerholmar under
många tusen år. Behovet av huggen sten och av uppförande av olika stenanläggningar och blockarrangemang har antagligen
växlat genom tiderna. Det finns både sakrala (kult och begravning) , juridiska (skyltning av boplatser och gränser) och profana
(för hushålls- och hantverksaktiviteter) skäl för en intensiv stenanvändning genom tiderna. Där människor bott och verkat har det
således nästan alltid funnits plats för en omfattande stenhantering.
Långt inne i Storskogen (eller i Fulleröskogen) stöter jag ofta på stora områden där så gått som alla block är påverkade av
gammal stenhuggning. Det rör sig om aktivitetsytor för stenhantering, som bör ha legat nära dåtidens boplatser. Och det är ofta
inte svårt att peka ut i terrängen var de troliga boplatserna legat. Det finns ofta rundovala eller smalovala nedsänkningar i
närheten, som kan ha fungerat som bobottnar under sen stenålder. Och inte sällan hittar man skålformade gropar, som kan ha
varit hushållsrelaterade. På åtskilliga ställen upptäcker man tillhuggna blockarrangemang, som inte består av oavsiktliga
skrotstenshögar utan som formats mycket avsiktligt för att fungera som skyltande monument. Monumenten kan var framhuggna
och tillformade ur ett större markfast block . Men de kan också var byggda av flera ganska stora huggna block. Utöver de större
stenmonumenten finner man ofta i anknytning till boplatsområden olika typer av uppallade block (siduppallning, mittuppallning
eller uppallning på flera stödstenar med eller utan stenkammare under toppblocket). En del block verkar också ha givits särskild
status genom att läggas på olika typer av stenhällspodium. I blockrik skogsmark är det inte lätt att upptäcka fångstfolkets
gravar. Många gravar har kanske varit flatmarksgravar som inte haft någon stenmarkör ovan jord. Då och då har man dock
turen att stöta på större block (ofta tillhuggna), som har mindre, avsiktligt placerade stenhögar och stenpackningar längs ner vid
en eller flera sidor. Det är mycket osannolikt att det rör sig om sena gränsmarkeringar. Och då finns kanske inte så mycket annat
att gissa på ute i vildaste skogen än varianter på blockgravstemat. På naturliga kuller i den höglänta skogsmarken stöter vi ofta
på arrangerade stenskyltningar. Det kan röra sig om blockmarkerade kultplatser och/eller begravningsplatser. Stenskyltningen
här kan vara föregångare till den stenskyltning som dyker upp på eller nära) högar och stensättningar i det lägre liggande
bronsålderslandskapet. I sluttningarna av lite högre berg ser man inte sällan små stenbrott, där mycket småskaligt stenmaterial
har brutits. I vissa bergsytor kan man också se uthuggningar, som efterlämnat höstskoformade mönster. Och så har vi
avslutningsvis de märkliga stora blockhögarna, som man stöter på lite här och var ute i den avlägsna höglänta skogsmarken.
Trots att de rör sig om ganska kaotiska blockhögar så har de ofta ett (lite svårdefinierat) strukturerat drag över sig, som tyder på
att det varken rör sig om spontana blocksamlingar eller vanliga skrotstenshögar efter stenhuggning. Det mesta pekar mot att de
arrangerats av människor för någon speciell funktion. Kanske är de kopplade till dåtidens begravningsskick. Och kanske
förebådar de den jord-och torvbetäckta blockuppbyggnad som finns i bronsålderns högar/stensättningar.