2018 - Holmiensis 4

nationen
(Kli)mat på Nationen
Av: Lejla Cato
Det var en dag som jag sent kommer glömma, nämligen
recentiorernas välkomstdag. Än viktigare var det den dag
som jag för första gången introducerades för Stockholms
nation. Innanför Nationens praktfulla fasad kryllade det av,
likt som mig, överspända recentiorer, bevandrade ämbetsmän
och förväntansfulla medlemmar som radade upp sig vid
inskrivningen. Snart var min tur kommen och i en känsloblandning
av överspändhet och nyfikenhet stegrade jag fram
till katedern där Recentiorförmannen Kerstin Blomqvist
inväntade mig med det varmaste av leenden. Informationsutbytet
närmade sig sitt slut, betalkortet hade genomfört sitt
ärende och jag förväntade mig precis ett adjö då en fråga
som förbryllade mig uppträdde. Det berörde den kommande
recentior-gasque som jag (såklart) hade anmält mig deltagande
till. Frågan löd: Önskar du vegetarisk eller vanlig mat?
För att förtydliga: jag påstår inte här att det väldigt omtalade,
och omstridda, åläggandet av vegetariskt kost som ett alternativ
till traditionella köttbaserad diet har gått mig obemärkt
förbi. Tvärtom. Därmed var det alltså inte frågans innehåll
som väckte min uppmärksamhet under denna sensommardag
på Nationen, utan det var formuleringen. Vegetarisk kost gavs
inte den annars vanliga rollen som ett ytterligare alternativ
till den sedvanliga kötträtten. I och med denna formulering
likställdes de båda varianterna med varandra. Den enas plats
på Nationens servis lika given som den andres. Sedan går
det självfallet inte att bortse från tolkningsproblematiken i
ordvalet ”vanlig mat”. Utöver att en allvetande kost är den de
facto vanligaste kosten i Sverige så måste vi även ta hänsyn
till att den som säljer biljetten inte vet vad som kommer att
serveras under sittningen. ‘‘Dock måste man veta om det
finns några speciella önskemål kring innehållet och det som
inte är speciellt är, helt enkelt, vanligt.
Jag hade tidigare under samma vecka tagit del av flertalet
olika nyhetsartiklar som uppmärksammade att miljö och
klimat numera ansågs som en av de fem viktigaste valfrågorna
för svenska väljare, vilket fick tankarna att spinna igång
ordentlig och mig att slänga mig ut i en vild jakt efter mer
information kring svenskars attityd till miljö- och klimatfrågor.
Till min glädje var ämnet långt ifrån obehandlat och bland
mina sökresultat fann jag både bekymrande och hoppingivande
resultat. Ur den förstnämnda kategorin fann jag
SOM-institutets årliga nationella rapport som visade på
att 61% av de tillfrågade sa sig vara mycket oroliga för
miljöförstöring och förändringar i jordens klimat, vilket är
en ökning från de två föregående årens undersökningar då
de motsvarande siffrorna var 49% och 47%.
Dessa två kategorier var även de områden som oroade
störst andel, tätt följt av oro för terrorism och ökad
antibiotikaresistens.
I kontrast till dessa minst sagt oroande mätningar så fann
jag även optimistiska resultat i en rapport från Naturvårdsverket
som visade att mer än en majoritet av de
tillfrågade var positiva till att förändra den egna livsstilen
för att minska sitt eget bidrag till klimatpåverkande
utsläpp. Förändringar som de tillfrågade uppgav sig vara
positiva till att själva göra var bland annat attminska sin
köttkonsumtion, åka mer kollektivt, sänka inomhustemperaturen
och välja klimatsmarta fonder. Speciellt intressant
för mig, som studerande, var att se hur studenter var en
grupp som var mer benägen än andra till att minska sin
köttkonsumtion.
Under en pubkväll i Landskap träffar jag
besökarna Leo Andersson, 21 år, och Viking Freij,
19 år.
18