2018 - Holmiensis 4

kuratelet
2Q
Johanna Schwang
Kära Stockholmare, för sista gången i denna spalt.
Tiden rasslar förbi, var tog den vägen? Jag minns hur jag satt i januari och tänkte ”jag
längtar tills dagen när jag förstår allt det här”. Och nu, när det är dags att lämna över
stafettpinnen så förstår jag äntligen. Inte bara själva det praktiska arbetet, utan även
vad det faktiskt innebär att vara kurator. Att man på ett sätt säger upp hela sitt
sociala liv, allt ifrån att inte kunna gå på bästa kompisens födelsedagsfest på grund av
att den infaller samma helg som Vårbalen, utan även att man spenderar 7 till ibland
18 timmar av sitt vakna dygn på Nationen, varje dag. Ibland säger folk saker som
”men äsch, det gör väl ingenting om taket i gången mellan köket och kakel går sönder,
det påverkar ju inte dig”. Nej kanske inte mig som person, men det påverkar mitt lilla
barn, Stockholms nation. Jag rekommenderar er alla att söka en heltidstjänst här på
nationen, det är något av det roligaste, finaste och bästa jag har gjort. I vår kommer jag
sakna alltihop, jag kommer sakna varje gång alla papper ligger huller om buller och jag stressar
ihjäl mig över en rapport som ska bli klar inför landskap. I vår kommer jag vara avundsjuk på dig, Victor,
som ska få ta över rollen som en av de ansvariga för mitt lilla barn och, framförallt, min familj: kuratelet.
Jag är säker på att du kommer att göra ett fantastiskt jobb och att allt jag lämnar efter mig hamnar i trygga
händer. Jag hoppas, kära läsare, att vi ses på Lucce. Kanske hittar ni mig fällandes en tår i kakel när vi sjunger
stad i ljus tillsammans.
3Q
Malcolm Sterky
Vänner!
Hej och välkomna in i min något degiga och trötta 3Q-hjärna! Höstens hysteriska tempo håller
på att ta ut sin rätt och för min del har det resulterat i att jag rosslar och grymtar likt Alfred,
75 år. Ryggen värker, hostan sliter sönder lungorna och jag har drömmande börjat
föreställa mig hur jag som pensionär åker på en all-inclusive resa till Mallis, plockar
snäckor på stranden och skäller på servisen. Med det sagt: jag har aldrig mått bättre.
SNAK (som undertecknad vann föregående år), Höstgasque, Oktoberfest, Gåsslabb,
Gåsmiddag, GA-bal i Lund, Ålagille (som jag missade på grund av ovannämnda
ålderskrämpor) och mycket annat har, tillsammans med alla jag delat upplevelserna
med, gjort detta till min bästa höst i Uppsala hittills. Mörkret biter inte på mig
längre.
En bidragande orsak är faktiskt att våren dominerar mina tankar. 3Q har äran att vara
valborgschef och tillsammans med resterande kollegor läggs nu fler och fler timmar varje
vecka på att göra det Stockholms nation gör bäst i Sverige – styra en galen fest kring slutet av
april. Jag längtar!
Ett annat ljus som lyser upp både min, och förhoppningsvis även er, vardag är att Landskap gett mig två nya
fantastiska kollegor till vårterminen. Med Gustav Demmelmaier och Victor Wiberg som kliver på så lovar
jag er att Nationen är i både trygga och roliga
händer. Att det dock innebär att två vänner och kollegor kliver av försöker jag att inte tänka på.
Avslutningsvis så råder jag er att blicka fram mot vår storslagna Luccehelg och avsluta terminen på samma
sjuka, ohälsosamma och underbara sätt som vi inlett den på. Fyra dagars fest har väl ingen dött av?
God jul på er – låt oss tillsammans kamma hem alla hårda paket!
30