2018 - Holmiensis 4

nudlar, studier
och stålar
Brunchen
– ett utsökt söndagsmål eller en ursäkt för fest?
Av: Amela Muratspahić
Ni vet den där känslan? När man latar sig i sängen och
scrollar igenom sitt Instagram-flöde efter en sen lördagskväll
som plötsligt blivit en sen söndagsmorgon med absolut
ingenting inplanerat? I takt med att söndagsångesten kickar
in synas bild efter bild av diverse (spontana?) arrangemang
av välfyllda koppar chailatte och perfekt uppskurna
smörgåsar med precis rätt mängd krämig avocado-swirl på.
Möjligtvis även lite juice serverad i ett lyxigt champagneglas
till. Eller är det en mimosa?
Brunchen. En sammanslagning av de engelska orden
”breakfast” och ”lunch”. Brunchen. Enligt Wikipedia ”/…/
en måltid som intas på förmiddagen eller eftermiddagen
och ersätter både frukost och lunch.” Brunchen. På
Stockholms nation antingen en smaklig söndagsrutin eller
en välplanerad tillställning som sker en till två gånger per
termin i form av Schtocktoberfest och Luccebrunchen
respektive Vårbalsbrunchen.
Men varför har vi brunch på Stockholms nation egentligen?
Hur blev måltiden brunch helt plötsligt synonym med en
dagsfest? Och varför tycks brunchen vara en okränkbar och
nästintill helig del av studentlivet? Var vänliga och observera
att detta inte är en medvetet frågvis och intresseväckande
inledning jag använder, konstruerad för en stigande
dramaturgi. Sanningen är att jag inte har den blekaste aning
om brunchens tillkomst. Ändå är de frågorna vad jag har i
bakhuvudet när jag ger mig ut på Stockholms nation (och
Google) för att rådfråga de mer erfarna ämbetsmännen och
förhoppningsvis erhålla ett svar.
Den första delen av mitt detektivarbete om brunchens
historia och nutida popularitet gick via cyberrymden. Där
lyckades jag hitta en artikel från matsajten ”Mashed” skriven
av Kitty Jay som menar att själva ordet ”brunch” först
användes på det sena 1800-talet i en brittisk jakttidning och
sågs som ett lättare alternativ till middag efter en jakttur på
söndagsförmiddagen. Detta påstående går att finna i flertalet
artiklar. Dock finns delade åsikter. Vissa menar, fortsätter
Jay, att det de facto var katolikerna som först hoppade på
brunchtåget då brunchen var en större måltid som intogs
efter söndagsmässan och morgonfastan. Sedan spreds idén
om brunch och nådde USA på 1920-talet. Då konsumerades
brunchen dock endast av de välbärgade männen som hade
råd att inta måltiden och även den förbjudna (men vanligt
förekommande) alkoholen på dagtid. Självfallet hittar jag de
första spåren av dagsfestande här, under det glada 20-talet.
Däremot går att läsa i Mashed-artikeln att brunchen
snart nog slår igenom rejält på 1950-talet, efter Andra
Världskrigets slut och ett minskat stigma kring
alkoholkonsumtion under dagtid. Några vanliga drinkar
som ackompanjerade brunchen vid den tiden var Bloody
Mary’s, bellinis och mimosas. Under mina efterforskningar
hittar jag ett stort antal artiklar som guidar läsaren till
de bästa brunchställena om man vill åtnjuta en så kallad
”bottomless” eller ”boozy brunch”, vilket som namnet
antyder innebär en brunch som serveras med alkohol till.
Vidare skriver Jay om brunchvågen från 1980-talet och
framåt, som delvis möjliggjordes av tv-serier som Sex and
the City, då brunchen blev ultrapopulär i storstäder som
New York. Intressant nog menar Alison Herman i artikeln
”The History of Brunch, Your Favorite Meal to Hate” att
brunch idag ofta sammankopplas med kapital och kön. Det
vill säga att brunch i dagens samhälle ofta ses som någonting
”tjejigt”, trendigt och lyxigt.
Som vanligt har Internet blott lyckats skapa större förvirring
när det gäller brunchens uppkomst och utseende idag.
Därför begav jag mig till Stockholms nation, som är känd
dels för sina veckovisa söndagsbruncher och givetvis för
sina dagsfester, som lustigt nog också kallas för bruncher.
Och vilka bättre att fråga om brunchen i allmänhet
och Nationens bruncher i synnerhet än de mest aktiva
medlemmarna med flest ämbeten i ryggen? Svaret är
förmodligen ingen.
Först ut var Quyen Le som jag träffade över en nationsfika
en mulen tisdag i november. Det var nästan bara vi
på Nationen och det enda som hördes i rummen var
lågmälda mummel, ett bläddrande bland papper och tung
kurslitteratur samt raska tangentklick från ett antal bord
bort.
Quyen är ett välkänt ansikte på Nationen som började sin
karriär på Stockholms som klubbverkare men har hunnit
med att vara alltifrån Tredje kurator och pubmästare till
uthyrningsansvarig och styrelseledamot. För tillfället är hon
stipendiesekreterare, ledamot i seniorskollegiet sedan två år
tillbaka och suppleant i styrelsen. Quyen är även den som
har ansvar för Nationens närvaro på sociala medier och
tar hand om Snapchat- och Instagram- stories. Alltså finns
inget tvivel om att hon vet hur en snygg brunch ska se ut på
bild.
Fortsättning på nästa sida
25