2018 - Holmiensis 4

nudlar, studier
och stålar
Efter te, kaffe, juice, yoghurt med en fantastisk granola,
underbart bröd med philadelphiaost och paprika, nutella
och skinka (allt för 45 kr) lutar jag mig tillbaka i stolen
med en ljudande suck. Verkarna plockar undan lika glada
som alltid, och stämningen är skämtsam i övergången från
frukost till lunch. Jag stannar på min plats och läser igenom
förra numret av nationstidningen Holmiensis. Än en gång
blir jag förundrad över vad studenter i denna stad kan
åstadkomma - de timmar och det engagemang som ligger
bakom eventen och festerna. Dagverkarna sätter igång med
sitt och stämningen förändras.
I ett plötsligt sobert Kakel hälsar en rekorderlig
Stockholmare lunchgästerna välkomna. Från stadens alla
hörn och institutioner kommer studenterna till vattenhålet.
Vissa är bakis, andra har tränat på morgonen, somliga
less på vintern men samtliga är de en del i Nationens
gemenskap. Över salladsbuffé, dagens veg eller dagens kött
delas erfarenheter, nya vänskaper, förvärvade kunskaper
och en vilja att ta tillvara på varenda sekund av studentlivet.
Den överfulla lunchtallriken, den självklara lingondrycken,
allt bröd du kan äta och såklart åretruntpepparkakorna att
doppa i kaffet går för rimliga 50 kr.
Men hjärtat i en sann
student kan ingen
vintertid förfrysa.
Varför gå någonstans när de dukar upp kakor? I matkoma
från de enorma portionerna fantastisk mat är det enda
som saknas kopiösa mängder kaffe. Och bakverk på det.
Jag har alltid förundrats över de som kan mer än att rulla
chokladbollar – och caféverkarna kan så mycket mer än så.
Olika varianter av bakelser, inte sällan blåbärspaj och bullar,
serveras på udda, gammaldags porslin som är vackert nog
att ställa ut på Nationalmuseum eller Instagram. Om det
nu inte vore så att jag redan gjort mig så hemmastadd att
jag parkerat mig på samma plats hela dagen, så skulle man
kunna säga att caféverksamheten är det som får en att känna
sig som hemma.
Livet har fram till den
första tuggan varit som
att gå runt på öns smala
gränder och därefter
kommit fram till vattnet,
till kajen.
Någon gång mitt på dagen går solen ned så att kvällen
helt plötsligt infunnit sig märker man knappt av. Först när
stekoset från käket fyller rummet vet man att det är afton,
och med det, dags för burgare. Första tuggan av det nystekta
undret och jag tas tillbaka till en promenad i Gamla stan.
Livet har fram till den första tuggan varit som att gå runt
på öns smala gränder och därefter kommit fram till vattnet,
till kajen. Där Gamla stan blickar ut över Stockholm, från
den trofast snurrande NK-klockan till Södermalms gamla
textilindustrier. Från nya hörs publikens jubel när Barcelona
eller Tottenham eller AIK gör mål på Manchester United
eller Crystal Palace eller Djurgården. Timmarna går och
rösten börjar bli hes från allt gaggande, som endast bryts av
klunkar av Nationens egna utsökta öl.
Motvilligt kliver jag ut från Nationen och möts åter av den
bitande kylan. Men hjärtat i en sann student kan ingen
vintertid förfrysa. Och det finns ingen sanning så sann
som att Stockholms nation är byggt av just sanna studenter.
De vallfärdar från olika hörn av det avlånga landet för att
alla samlas i Nationens salar, och gemensamt bygga den
studietid de själva vill ha. Över frukost, lunch, fika och
middag skapas nya vänskaper som kommer att vara i en
livstid. Jag går och lägger mig med ett leende på läpparna,
för jag ska äta frukost på Stocken imorgon igen.
24