2018 - Holmiensis 4

More documents

Recommendations

Info

nationen Detta kommer gå hur bra som helst, kolla bara hur glada och taggade de är! Och finklädda… ”Så vi är nya här och har aldrig nissat förut, så kan någon förklara upplägget för kvällen?” hinner recentioren Anna säga innan jag hunnit avsluta min tanke. ”Ehm… alltså vi är från Sympaticus, Karolinskas läkarstudenters eventutskott, så jag tror att ni kan ha tagit fel.” Klumpen i magen, och övertygelsen om att allt kommer att gå åt helvete, är tillbaka. Ovanför scenen i Nya Salen hänger två silvriga ballonger, ett C och ett H. Några som lider av en avsaknad av höjdskräck jobbar fokuserat med att förlänga det nuvarande sch-ljudet med fler bokstavsballonger, en annan ordnar med bordsplaceringen och på scen förbereder Stockholms nations dansgrupp ÉLEVÉ SNDG inför sitt sista genrep. När jag nyfiket börjar ställa frågor kring kvällens evenemang och dess uppkomst slussas jag fram till emeritus Resutrangchef Ludvig Eby som mycket riktigt har svaren jag sökte (och mer därtill). Jag får lära mig att hösten 2016 var första gången som läkarstudenter från Karolinska och Uppsala Universitet slöt samman under samma tak för att tillsammans avnjuta en kväll av kolossal festlighet och att de nu, två år senare, hoppas på att återskapa detta lyckade koncept som fått namnet ”Chiasma”. Men vad betyder det? Chiasma, berättar Ludvig Eby, är en viktig synnervskorsning i hjärnan, vilket väldigt fint beskriver hur de två universitetens läkarstudenter idag sluts samman i en gemensam och betydelsefull punkt. Efter en snabb suck av välbehag (inför skönheten i en så poetisk liknelse!) byter jag kvickt ämne till ett annat som inte framställer läkarstudenterna i lika vacker dager. Nämligen det tämligen välkända ryktet om läkarnas benägenhet till att ställa till en viss typ av festlighet, vilket bland annat uppges vara anledningen till att flertalet studentnationer ska ha nekat dem tillkomst till sina lokaler. Ludvig Eby skrattar och nickar igenkännande när jag tar upp ämnet. ”Visst är det så! Vanligtvis får vi bara ha sittning på V-dala, där alla slänger mat och skräp på varandra, vilket gör det extra kul att vara här ikväll för en finare sittning.” Det är dags att byta den (aningen) nedsmutsade arbetströjan till den för serveringens obligatoriska (nästintill) fläckfria vita skjortan. Samtliga ai personalen är kallade till uppsamling i köket för en översiktlig genomgång av kvällens servering. Hovmästaren Jonas Calander visar kartan över servisen med respektive bordsansvar, förklarar hur serveringen förväntas gå till och ger tips på hur en smidigast håller reda på de olika önskemålen av specialkost. Genomgången är pedagogisk, lättförståelig och konkret men trots detta ökar pulsen och självtvivlen sätter sig som en klump i halsen. ”Visst är det så! Vanligtvis får vi bara ha sittning på V-dala, där alla slänger mat och skräp på varandra, vilket gör det extra kul att vara här ikväll för en finare sittning.” ÉLEVÉ SNDG kör sitt sista genrep innan läkarsittningen drar igång. 6
nationen För i mitt inre spelas olika scenarier upp över allt som kan gå katastrofalt fel och jag är totalt övertygad om att något (eller samtliga) av dem kommer att drabba mig. Saker som kan gå fel: 1. Råka välta omkull ett ljus när jag serverar ankfilé så att nationen brinner ned. 2.Trilla i trappen (= de tre trappsteg som skiljer Kakelbaren från Nya Salen) och krossa näsbenet så att jag bums måste köras till akuten. 3. Spilla rödvin över en läkarstudents ljust färgade aftonklädsel. 4. Servera en mjölkallergiker fel rätt utan att personen i frågan upptäcker defekten fören det är för sent och hen redan har drabbats av livshotande andnöd. Eller värst av allt: 5. Glömma att erbjuda någon kvällens essentiella bjud av brännvin. Mina dagdrömmerier avbryts av Dagmästaren Ellen Hellgren. Hon undrar varför jag ser så skräckslagen ut. 22.44: vi har nått fram till det sista kritiska momentet för kvällen. Matservisen ska bort och ersättas av efterrätt bestående av en förträffligt god lingonparfait med kolasås (kan intygas efter de två portioner jag senare avnjöt). Gästerna har avlägsnat sig från lokalen och lämnat fritt utrymme för oss att på knapp tid genomföra en total förvandling av bordsdukningen. Tidigare, inne i köket, delade vi upp arbetsuppgifterna i olika ansvarskategorier för att maximera tidseffektiviseringen. Hovmästaren Jonas Calanders finger föll på oss en efter en tillsammans med utsagan om vårt livsöde. ”Gafflar”, tillgavs någon. ”Glas” blev en annans framtidsutsikt. Och slutligen kom även min dom: ”Knivar”. Resultatet av uppdelningen, som utspelade sig framför mig nu, är av häpnadsväckande art. Ett otränat öga skulle förmodligen beskriva händelseutvecklingen som kaotisk och ostrukturerad men jag, med snart 10 h på nacken, kan se det för vad det verkligen är. Ett högst komplext maskineri i full rotation. Det plockas bestick, lastas tallrikar, tänds ljus, viks bordsdukar och serveras dessert. Skjortklädda kroppar far förbi överallt runtomkring mig, men utan att en enda kollision, en enda defekt, uppträder. Jag är också en del av maskineriet, vilket får mig att förundras ytterligare över att det flyter på så felfritt. En ny känsla träder fram. En känsla som teleporterar mig tillbaks till åren präglade av taktiksnack, fotbollsskor och gräsplaner. Jag ser mig åter omkring. Vi har taktik. Gemensam utstyrsel. En spelplan. Och tillsammans sliter vi som djur för att nå vårt gemensamma mål. Jag inser att detta är mångt och mycket som en lagsport. Det är mörkt ute och luften är kall. Det är skönt. Jag och recentioren Anna har gått ut för att ta en kort paus. Vi är någonstans i slutspurten av kvällen, det vill säga med sisådär 2 timmar kvar, och tröttheten har gjort sig tillkänna. Jag sitter på huk och drömmer längtansfullt efter en varm säng att krypa ned i. Jag ser upp mot Anna och frågar henne i förtvivlan, ”Varför gör folk detta egentligen?”, och hon svarar att hon inte har den blekaste aning. Klockan är någongång efter midnatt och den höga musiken sipprar in i köket där meterhöga staplar av tallrikar, berg av kladdiga bestick och backar med glas sorteras och diskas. Arbetet ser ut att vara under kontroll så jag tar upp en back och slänger mig ut i vimlet utanför i jakt på tomma glas. Miljön utanför är chockerande olik det som utspelar sig innanför kökets väggar. Ljussättningen är mörk, musiken högre och här finns fler svettiga människokroppar än såsindränkta serviser. Ludvig Eby pluggar till läkare och har varit med under planeringen av läkarsittningen chiasma. 7
Page 1 and 2: Nummer 4 2018. Sedan 1963. Stockhol
Page 3 and 4: edaktionen Favoriträtt: Lamm korai
Page 5: nationen Chiasma = där två vägar
Page 9 and 10: nationen Bästa Stockholmare, NILS
Page 11 and 12: Tryck gåsslabbet CMD+Shift för at
Page 13 and 14: nationen Vad kan man göra för att
Page 15 and 16: uppsalavyn Uppsalavyn Av: Nils Nors
Page 17 and 18: Tryck NATIONEN CMD+Shift för att
Page 19 and 20: nationen Samma rapport visade även
Page 21 and 22: ecept Som sylten i en hallongrotta
Page 23 and 24: nudlar, studier och stålar En sere
Page 25 and 26: nudlar, studier och stålar Brunche
Page 27 and 28: nudlar, studier och stålar ämbete
Page 29 and 30: nationen Första Av: Amela Muratspa
Page 31 and 32: kuratelet Barmästare Joel Haglund

2018 - Holmiensis 4

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?