2018 - Holmiensis 4

More documents

Recommendations

Info

nationen Med en arm kring backen och en vars hand rytmiskt fångar upp tomma dryckesglas banar jag mig fram likt en osynlig ninja genom trängseln. Jag slinker in i Landskap där en handfull studenter bekvämt sitter belägna i lokalens lädersoffor och samtalar i förtrolighet. Vidare driver jag in i Beiga där jag möts av dans i alla dess former. Några dansar i en O-formation. En annan står framför Dj-båset och slänger med håret. Och ett par dansar bugg vid dansgolvets utkant. Jag väjer förbi mellan de olika dansstilarna och passerar i all hast Kakel där törstiga har samlats i väntan framför baren. Inne i Nya Salen möts jag av en enorm massa av kroppar som rör sig i takt (och otakt) till den höga musiken från scenen. När jag rör mig fram längs dess ytterkanter kan jag inte låta bli att stanna upp för att låta mig betrakta något annat än tomma ölflaskor för ett tag. Det som sker på dansgolvet är så fängslande. Händer som i frigörelse pumpar upp i luften. Slutna ögon som vittnar om en stund av bekymmerslöshet. Kroppar som i avsaknaden av morgondagens tentaångest rör sig nästan tyngdlöst upp och ned från trägolvet. Det har varit fantastiskt kul och det hade inte varit möjligt utan er hjälp. Så tack” säger han medan musiken dånar i bakgrunden. När jag går därifrån tar jag ett extra varv runt dansgolvet, rädd för att missa något. Varje headbang, piruett och tryckare. Alla ord, skratt, kyssar. Glädje, lätthet och sorglöshet. Jag vill fånga allt. Det känns viktigt och där på dansgovlet, i min sås-, öl- och svettindränkta skjorta, så får det mig att le så mina kinder värker. Jag ler för att jag nu har svaret till den fråga som jag tidigare under kvällen ställde Anna. Där och då på dansgolvet, i min sås-, öl- och svettindränkta skjorta, så får det mig att le så mina kinder värker. Jag ler för att jag nu har svaret till den fråga som jag tidigare under kvällen ställde Anna. Där och då på dansgolvet vet jag exakt varför folk gör detta. Vart jag än vilar min blick möts jag av kroppar som på ett eller annat sätt vittnar om glädje och närvaro. Här inne finns ingen oro för morgondagen eller ångest över gårdagen. Det finns ett nu och ett här. En axelknackning avbryter mina observationer och jag vänder mig om. Framför mig står en av läkarstudenterna från Sympaticus som jag har samtalat med tidigare under dagen.”Jag hoppas att du har haft det kul ikväll och jag ville egentligen bara tacka så mycket för ikväll. Anna Woodcock, Isabella Åkerfeldt, Emilie Aly och André Frizell. 8
nationen Bästa Stockholmare, NILS I NEW YORK När jag nu skriver till er har den första snön precis lagt sig här i Ithaca. Ett tunt men ack så skinande täcke som påminner om de kalla tider som komma skall. Jag tillhör tyvärr inte den optimistiska skara som brukar jubla inför vinterns ankomst, men vill i alla fall tro att jag som svensk är något bättre rustad för vintervädret än många av mina amerikanska medstudenter. Faktum är att jag har träffat flera studenter som aldrig sett snö i sina liv, och jag vill tro att just den observationen sätter fingret på den otroliga mångfald som finns på Cornell University. Cornell grundades med devisen “any person, any study”, och tanken om att mångfald skapar förutsättningar för utveckling och lärande präglar universitetet än idag. Det är detta tankesätt som lett till att professorer och studenter med vitt skilda bakgrunder från världens alla hörn samlas i denna lilla stad i norra New York, och det skapar en speciell dynamik jag inte upplevt någon annanstans. Min vistelse i Ithaca börjar närma sig sitt slut, och även om jag trivts väldigt bra här ska det bli skönt att komma hem. Det faktum att mitt instagramflöde konstant fylls av uppdateringar från silent disco-torsdagar, sittningar, och en drös andra Stocken-evenemang bidrar inte direkt till att minska min hemlängtan. Här i USA finns det ingen tydlig motsvarighet till nationer. De mest inflytelserika studentorganisationerna på campus är istället fraternities och sororities. Ni har säkert hört talas om dem i diverse collegefilmer, men i och med deras framträdande roll i det amerikanska studentlivet tänkte jag ändå passa på att berätta mer i detalj om hur de fungerar. “Frats” och sororities är studentorganisationer för manliga respektive kvinnliga studenter, som syftar till att främja personlig utveckling och gemenskap. De styrs oftast på nationell nivå och har filialer som kallas “chapters” på universitet runtom i hela USA. De är nästan uteslutande namngivna efter en kombination av grekiska bokstäver, till exempel Alpha Delta Phi eller Kappa Alpha Theta, varför denna del av det amerikanska collegelivet kallas för “greek life”. För att bli medlem i en frat eller sorority måste man först delta i en serie antagningsevenemang som kallas “rush”, vilka kan beskrivas som en motsvarighet till Uppsalas insparkar. Om denna process går bra kan man (delstaten alltså) få ett erbjudande – ett “bid” – om att påbörja nästa steg i antagningsprocessen. Accepterar man erbjudandet blir man en så kallad “pledge”, varpå en tid då man måste bevisa sin värdighet och lojalitet påbörjas. Det kan ta upp till 1,5 år innan man tilldelas fullvärdigt medlemskap och får titulera sig som en “brother” eller “sister.” Cornell har 47 frats och 13 sororities som tillsammans representerar en tredjedel av universitetets kandidatstudenter. De förvaltar dessutom ofta stora summor pengar och äger fastigheter som deras seniora medlemmar bor i. Dessa organisationer är inte okontroversiella. Särskilt det som kallas “hazing”, vilket innefattar brutala initiationsriter för blivande medlemmar (pledges) har varit föremål för kritik. Genom åren har det på Cornell till exempel förekommit att studenter tvingats äta rutten mat, blivit inlåsta i trånga utrymmen eller fått utstå fysiskt våld. I andra fall har de haft fatala konsekvenser. Förra året dog en 19-årig student vid Penn State University efter att ha fallit och ådragit sig en huvudskada under ett hazingevenemang. Det tog 12 timmar innan hans fraternitybröder ringde efter hjälp. Föga förvånande är dessa aktiviteter ofta värre och mer vanligt förekommande i fraternities än sororities. Kritiker menar även att greek life har strukturella problem med elitism och sexism, och ett talande exempel på det sistnämnda är att enbart frats är tillåtna att arrangera fester medan det är förbjudet att dricka alkohol i sororityhus. Det är svårt att dra några meningsfulla paralleller mellan USA:s greek life och nationslivet i Uppsala, då den enda likheten egentligen är att båda innefattar festande i vackra byggnader. Men det som greek life verkligen saknar är den öppenhet och tillgänglighet som Uppsalas studentliv erbjuder. Det är lätt att ta för givet, men vi ska vara tacksamma att våra tretton nationer välkomnar alla studenter till sina verksamheter och inte bara en exklusiv skara. Med de orden avslutar jag detta andra och sista brev hem till Sverige. Snart är jag på hemmaplan i Uppsala igen och jag ser fram emot att träffa er alla på Nationen. Er New York-korrespondent, Nils Norström 9
Page 1 and 2: Nummer 4 2018. Sedan 1963. Stockhol
Page 3 and 4: edaktionen Favoriträtt: Lamm korai
Page 5 and 6: nationen Chiasma = där två vägar
Page 7: nationen För i mitt inre spelas ol
Page 11 and 12: Tryck gåsslabbet CMD+Shift för at
Page 13 and 14: nationen Vad kan man göra för att
Page 15 and 16: uppsalavyn Uppsalavyn Av: Nils Nors
Page 17 and 18: Tryck NATIONEN CMD+Shift för att
Page 19 and 20: nationen Samma rapport visade även
Page 21 and 22: ecept Som sylten i en hallongrotta
Page 23 and 24: nudlar, studier och stålar En sere
Page 25 and 26: nudlar, studier och stålar Brunche
Page 27 and 28: nudlar, studier och stålar ämbete
Page 29 and 30: nationen Första Av: Amela Muratspa
Page 31 and 32: kuratelet Barmästare Joel Haglund

2018 - Holmiensis 4

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?