2018 - Holmiensis 4

nationen
Bästa Stockholmare,
NILS I NEW YORK
När jag nu skriver till er har den första snön precis lagt
sig här i Ithaca. Ett tunt men ack så skinande täcke som
påminner om de kalla tider som komma skall. Jag tillhör
tyvärr inte den optimistiska skara som brukar jubla inför
vinterns ankomst, men vill i alla fall tro att jag som svensk
är något bättre rustad för vintervädret än många av mina
amerikanska medstudenter.
Faktum är att jag har träffat flera studenter som aldrig sett
snö i sina liv, och jag vill tro att just den observationen
sätter fingret på den otroliga mångfald som finns på Cornell
University. Cornell grundades med devisen “any person, any
study”, och tanken om att mångfald skapar förutsättningar
för utveckling och lärande präglar universitetet än idag. Det
är detta tankesätt som lett till att professorer och studenter
med vitt skilda bakgrunder från världens alla hörn samlas i
denna lilla stad i norra New York, och det skapar en speciell
dynamik jag inte upplevt någon annanstans.
Min vistelse i Ithaca börjar närma sig sitt slut, och även
om jag trivts väldigt bra här ska det bli skönt att komma
hem. Det faktum att mitt instagramflöde konstant fylls av
uppdateringar från silent disco-torsdagar, sittningar, och
en drös andra Stocken-evenemang bidrar inte direkt till
att minska min hemlängtan. Här i USA finns det ingen
tydlig motsvarighet till nationer. De mest inflytelserika
studentorganisationerna på campus är istället fraternities
och sororities. Ni har säkert hört talas om dem i diverse
collegefilmer, men i och med deras framträdande roll i det
amerikanska studentlivet tänkte jag ändå passa på att berätta
mer i detalj om hur de fungerar.
“Frats” och sororities är studentorganisationer för manliga
respektive kvinnliga studenter, som syftar till att främja
personlig utveckling och gemenskap. De styrs oftast på
nationell nivå och har filialer som kallas “chapters” på
universitet runtom i hela USA. De är nästan uteslutande
namngivna efter en kombination av grekiska bokstäver,
till exempel Alpha Delta Phi eller Kappa Alpha Theta,
varför denna del av det amerikanska collegelivet kallas
för “greek life”. För att bli medlem i en frat eller sorority
måste man först delta i en serie antagningsevenemang som
kallas “rush”, vilka kan beskrivas som en motsvarighet till
Uppsalas insparkar. Om denna process går bra kan man
(delstaten alltså)
få ett erbjudande – ett “bid” – om att påbörja nästa steg i
antagningsprocessen. Accepterar man erbjudandet blir man
en så kallad “pledge”, varpå en tid då man måste bevisa sin
värdighet och lojalitet påbörjas. Det kan ta upp till 1,5 år
innan man tilldelas fullvärdigt medlemskap och får titulera
sig som en “brother” eller “sister.”
Cornell har 47 frats och 13 sororities som tillsammans
representerar en tredjedel av universitetets
kandidatstudenter. De förvaltar dessutom ofta stora summor
pengar och äger fastigheter som deras seniora medlemmar
bor i.
Dessa organisationer är inte okontroversiella. Särskilt det
som kallas “hazing”, vilket innefattar brutala initiationsriter
för blivande medlemmar (pledges) har varit föremål
för kritik. Genom åren har det på Cornell till exempel
förekommit att studenter tvingats äta rutten mat, blivit
inlåsta i trånga utrymmen eller fått utstå fysiskt våld. I
andra fall har de haft fatala konsekvenser. Förra året dog en
19-årig student vid Penn State University efter att ha fallit
och ådragit sig en huvudskada under ett hazingevenemang.
Det tog 12 timmar innan hans fraternitybröder ringde
efter hjälp. Föga förvånande är dessa aktiviteter ofta värre
och mer vanligt förekommande i fraternities än sororities.
Kritiker menar även att greek life har strukturella problem
med elitism och sexism, och ett talande exempel på det
sistnämnda är att enbart frats är tillåtna att arrangera fester
medan det är förbjudet att dricka alkohol i sororityhus.
Det är svårt att dra några meningsfulla paralleller mellan
USA:s greek life och nationslivet i Uppsala, då den
enda likheten egentligen är att båda innefattar festande
i vackra byggnader. Men det som greek life verkligen
saknar är den öppenhet och tillgänglighet som Uppsalas
studentliv erbjuder. Det är lätt att ta för givet, men vi ska
vara tacksamma att våra tretton nationer välkomnar alla
studenter till sina verksamheter och inte bara en exklusiv
skara.
Med de orden avslutar jag detta andra och sista brev hem till
Sverige. Snart är jag på hemmaplan i Uppsala igen och jag
ser fram emot att träffa er alla på Nationen.
Er New York-korrespondent,
Nils Norström
9