Skallet från den kapitolinska varginnan

Sinnebilder av antiken
För inte så länge sedan, säg på 70-talet, var det populärt att ha togaparty. Man skulle
drapera sig i något som liknade romersk toga, träffas och äta och dricka antikt, annat att
förtiga. Det hela var ju ett kulturellt sätt att partaja som kanske värmer ett antikvariskt
hjärta, men sanningen är att det man klädde sig i under dessa fester inte alls var en toga,
för klädseln blev så gott som alltid ett vitt sänglakan som man hängde på sig. En riktig
romersk toga är emellertid något helt annat, den är inte som ett lakan fyrkantigt utan
formad som ett cirkelsegment. Togans diameter ska vara mellan fyra och sju meter, och
vidare så hänger man den inte på sig, man draperar sig i den. Allt detta ger vid handen
att togan var ett mycket speciellt plagg; det uppges också att det var svårt att ikläda sig
den, man måste ha en slav till hjälp. Dessutom var den tung att bära eftersom den var
gjord av tättvävd ylle.
Så är det. Men att folk under moderna togaparties klätt sig i lakan, fyrkantiga
tygstycken, är väl inte helt out of place, nog kan detta sägas ha antik anstrykning. Men
då är det en grekisk himátion man försöker efterlikna, en mantel som var fyrkantigt
skuren och inte rundad som togan. Här kan man med Carcopino spekulera i om detta
återspeglar respektive folks estetik och formuppfattning, grekerna med sin rätlinjiga
arkitektur kontra romarna med sina valv och bågar och sina tempel som gärna restes på
en rund planyta. Vad detta beträffar så föredrar jag nog romarnas arkitektur framför
grekernas, för med valven kunde man ju bygga volymer på ett helt annat sätt än
grekerna som bara byggde "lådor"; detta utan att förringa skönheten hos Parthenon, som
ju kunde väcka en Gregor Paulsson till tårar när han en gång bestigit Akropolis och
övermannats av anblicken.
Antikens människor draperade sig alltså i olika mantlar och så långt är väl allt gott
och väl, men vad jag har svårt att fördra hos antiken är dess fientlighet mot byxor, en
fix idé hos denna hellensk-romerska kultur. Byxor bars endast av barbarer, som galler
och germaner i väst och perser i öst. När Alexander vid en jakt till exempel dristade sig
att bära medisk dräkt väckte detta enormt uppseende bland makedonierna; han
upprepade inte bruket. Den ende makedonier som regelmässigt bar byxor sägs ha varit
en viss Peucestas; han lärde sig också persiska och antog en rad av sederna hos detta
besegrade folk. Alexander gillade att någon ville bygga broar på detta sätt, perserna
likaså, men makedonierna i gemen gouterade inte detta.
När germanerna besegrat Romarriket blev byxor ett vanligt inslag i gatubilden, men
då är vi redan inne på tidig medeltid så det faller utanför bilden här. Som antytt ställer
jag mig frågande till det dominerande antika modet, detta att bara bära tunika med
mantel men aldrig byxor. En riktig karl har byxor, annars är man ju "byxlös", ett
rungande pejorativ. Men att anmärka på byxfientligheten hos antikens människor
12