Skallet från den kapitolinska varginnan

Alexanderbiografin. Ska Plutarkos återge tal sker det mest i indirekt anföring, vilket ju
kortar ner dem avsevärt.
Att läsa Plutarkos är som att läsa romaner. Jag kan inte förstå att denne historiker
inte hyllats mer på våra breddgrader förut; jag tycker mig mest ha sett eulogier över
Tacitus, Herodotos och Thukydides, men den störste av alla, den som skrivit om
alltifrån Sparta och Athen över hellenismen med Alexander och epigoner, till Roms
äldre tid likaväl som tiden för republikens undergång, allt i form av lödiga
personporträtt, Plutarkos, han tycks föra en något undanskymd tillvaro i vårt
antikhistoriska medvetande.
4. Mer Plutarkos
När det gäller Penguins Plutarkosutgåvor har jag redan behandlat "The Fall of the
Roman Republic". Vad gäller "The Age of Alexander" så är den en nätt lunta på 443
sidor med liten text; här finner man framför allt Alexanderbiografin på cirka 100 sidor,
en av Plutarkos bästa. Vidare innehåller denna volym porträttet över kung Agesilaos
som styrde Sparta under dess höjdpunkt efter peloponnesiska kriget. Han krigade
därefter en del i Mindre Asien vilket gav Sparta något av ett imperium, men så vände
sig lyckan i och med Thebes uppstigande då Agesilaos måste försvara Sparta från
tebansk invasion. Det var första gången Sparta invaderades; man var därtill försvagade
efter förlusten mot Thebe i slaget vid Leuktra.
Agesilaos lyckades dock bevara Spartas suveränitet på något sätt, men staten var
fattig och han måste ge sig av till Egypten som legoknektsanförare för att bringa guld
till statskassan. När han skulle segla hem dog han innan överfarten till Hellas och fick
begravas i Nordafrika. Han blev 84 år. Kort sagt: ett fascinerande liv!
Så följer i boken Pelopidas' liv, thebanen som befriade Thebe från spartanskt välde
med en kupp, berättat med sedvanlig plutarkisk inlevelse. Intressant är skildringen
dagen efter det att det spartanska styret störtats; än finns spartanska trupper i närheten,
läget är ovisst, folk springer runt på gatan och vet inte om de ska jubla eller stålsätta sig
för fortsatt strid. Det fångar stämningen under pågående revolt eminent väl, tycks det
mig; det är något av 14 juli 1789, Portugal 1975, Rumänien 1989; arketypiskt. -
Pelopidas segrar sedan vid Leuktra och blir något av Greklands hegemon med
parhästen Epaminondas vid sin sida; Plutarkos har tecknat även denne men denna
biografi har gått förlorad. Pelopidas och Epaminondas hörde till Plutarkos största
hjältar eftersom han ju var från det Beotien där Thebe var huvudstad; Chaeronea var
staden där han föddes och sedan kom att leva och verka till största delen.
I "The Age of Alexander" som vi talar om följer sedan porträtten över de sicilianska
tyrannerna Dion och Timoleon, en av de få källor vi har till den tidens Sicilien. Dion är
känd som den härskare Platon trodde sig finna ett ideal i. Därefter ges porträtten över
athenarna Demosthenes och Fokion, portalfigurer i denna Athens nedgångstid; för mer
40