16.01.2013 Views

Skallet från den kapitolinska varginnan

Skallet från den kapitolinska varginnan

Skallet från den kapitolinska varginnan

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

(Not: Jag har alltså satt citationstecken runt "konkret poesi" i <strong>den</strong>na artikel. Det är för<br />

att skilja det hela <strong>från</strong> vad som i dagligt tal är konkret poesi eller konkretism, en<br />

riktning inom poesin som kom efter andra världskriget och blomstrade på 60-talet. Nu<br />

har jag fått veta att en fraktion inom <strong>den</strong>na inspirerades av just Fenellosa och Pound,<br />

men jag tror jag behåller mina citationstecknen.)<br />

Antikens historiker<br />

1. Både berättare och forskare<br />

Antikens historiker var lika mycket berättare och epiker som forskare och<br />

vetenskapsman. Som lekman kan man tendera att uppskatta det förra draget, historikern<br />

som berättare och epiker, men besittandet av en kritisk ådra gör inte historikern mindre<br />

läsbar, tvärtom, utan <strong>den</strong> vore han ju alls ingen historiker. I det följande blir det i varje<br />

fall en titt på antikens historiker där tyngdpunkten ligger på hur pass läsbara de är för<br />

en modern läsare, men därmed blir det som antytts ingen ensidig bild av historikern<br />

som epiker. Den antike historikerns roller som både berättare och forskare går inte att<br />

skilja åt, även om man som estet kanske skulle vilja det.<br />

Vi kan börja med Herodotos, själve historieskrivningens fader. Jag måste säga att<br />

min entusiasm för hans verk falnat något, det är för mycket poänglösa anekdoter, för<br />

mycket avvikelser <strong>från</strong> ämnet, hur mycket han än hävdar att dessa avvikelser är del av<br />

en plan. Man har sagt om Plutarkos att <strong>den</strong>ne var bättre på att samla material än sovra<br />

det, men detta stämmer bättre på Herodotos än Plutarkos om ni frågar mig. Men klarar<br />

man av att följa det slingringa narrativet genom Herodotos' nio böcker (mer än 600<br />

sidor i Penguins utgåva) har man här förstås en guldgruva, inte bara historiskt utan även<br />

kulturhistoriskt, ty förutom om politiska händelser och drabbningar (Marathon,<br />

Thermopyle, Salamis, Plataea) kan man läsa om seder och bruk i det gamla Egypten,<br />

Persien, Mesopotamien, Etiopien och Skytien med mera. Att Herodotos saknar kritiskt<br />

sinnelag och återger allt han hört som sanning kan vara ett problem, även för en som<br />

läser det som underhållning, men här har någon påpekat att hans bok är en lysande<br />

exposé i antik mentalitet; hävdas det till exempel att indierna grävde guld med hjälp av<br />

stora myror har man förstås svårt att tro det, men detta var vad som berättades för<br />

34

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!