Skallet från den kapitolinska varginnan

(Not: Jag har alltså satt citationstecken runt "konkret poesi" i denna artikel. Det är för
att skilja det hela från vad som i dagligt tal är konkret poesi eller konkretism, en
riktning inom poesin som kom efter andra världskriget och blomstrade på 60-talet. Nu
har jag fått veta att en fraktion inom denna inspirerades av just Fenellosa och Pound,
men jag tror jag behåller mina citationstecknen.)
Antikens historiker
1. Både berättare och forskare
Antikens historiker var lika mycket berättare och epiker som forskare och
vetenskapsman. Som lekman kan man tendera att uppskatta det förra draget, historikern
som berättare och epiker, men besittandet av en kritisk ådra gör inte historikern mindre
läsbar, tvärtom, utan den vore han ju alls ingen historiker. I det följande blir det i varje
fall en titt på antikens historiker där tyngdpunkten ligger på hur pass läsbara de är för
en modern läsare, men därmed blir det som antytts ingen ensidig bild av historikern
som epiker. Den antike historikerns roller som både berättare och forskare går inte att
skilja åt, även om man som estet kanske skulle vilja det.
Vi kan börja med Herodotos, själve historieskrivningens fader. Jag måste säga att
min entusiasm för hans verk falnat något, det är för mycket poänglösa anekdoter, för
mycket avvikelser från ämnet, hur mycket han än hävdar att dessa avvikelser är del av
en plan. Man har sagt om Plutarkos att denne var bättre på att samla material än sovra
det, men detta stämmer bättre på Herodotos än Plutarkos om ni frågar mig. Men klarar
man av att följa det slingringa narrativet genom Herodotos' nio böcker (mer än 600
sidor i Penguins utgåva) har man här förstås en guldgruva, inte bara historiskt utan även
kulturhistoriskt, ty förutom om politiska händelser och drabbningar (Marathon,
Thermopyle, Salamis, Plataea) kan man läsa om seder och bruk i det gamla Egypten,
Persien, Mesopotamien, Etiopien och Skytien med mera. Att Herodotos saknar kritiskt
sinnelag och återger allt han hört som sanning kan vara ett problem, även för en som
läser det som underhållning, men här har någon påpekat att hans bok är en lysande
exposé i antik mentalitet; hävdas det till exempel att indierna grävde guld med hjälp av
stora myror har man förstås svårt att tro det, men detta var vad som berättades för
34