Skallet från den kapitolinska varginnan
Skallet från den kapitolinska varginnan
Skallet från den kapitolinska varginnan
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
(Not: Jag har alltså satt citationstecken runt "konkret poesi" i <strong>den</strong>na artikel. Det är för<br />
att skilja det hela <strong>från</strong> vad som i dagligt tal är konkret poesi eller konkretism, en<br />
riktning inom poesin som kom efter andra världskriget och blomstrade på 60-talet. Nu<br />
har jag fått veta att en fraktion inom <strong>den</strong>na inspirerades av just Fenellosa och Pound,<br />
men jag tror jag behåller mina citationstecknen.)<br />
Antikens historiker<br />
1. Både berättare och forskare<br />
Antikens historiker var lika mycket berättare och epiker som forskare och<br />
vetenskapsman. Som lekman kan man tendera att uppskatta det förra draget, historikern<br />
som berättare och epiker, men besittandet av en kritisk ådra gör inte historikern mindre<br />
läsbar, tvärtom, utan <strong>den</strong> vore han ju alls ingen historiker. I det följande blir det i varje<br />
fall en titt på antikens historiker där tyngdpunkten ligger på hur pass läsbara de är för<br />
en modern läsare, men därmed blir det som antytts ingen ensidig bild av historikern<br />
som epiker. Den antike historikerns roller som både berättare och forskare går inte att<br />
skilja åt, även om man som estet kanske skulle vilja det.<br />
Vi kan börja med Herodotos, själve historieskrivningens fader. Jag måste säga att<br />
min entusiasm för hans verk falnat något, det är för mycket poänglösa anekdoter, för<br />
mycket avvikelser <strong>från</strong> ämnet, hur mycket han än hävdar att dessa avvikelser är del av<br />
en plan. Man har sagt om Plutarkos att <strong>den</strong>ne var bättre på att samla material än sovra<br />
det, men detta stämmer bättre på Herodotos än Plutarkos om ni frågar mig. Men klarar<br />
man av att följa det slingringa narrativet genom Herodotos' nio böcker (mer än 600<br />
sidor i Penguins utgåva) har man här förstås en guldgruva, inte bara historiskt utan även<br />
kulturhistoriskt, ty förutom om politiska händelser och drabbningar (Marathon,<br />
Thermopyle, Salamis, Plataea) kan man läsa om seder och bruk i det gamla Egypten,<br />
Persien, Mesopotamien, Etiopien och Skytien med mera. Att Herodotos saknar kritiskt<br />
sinnelag och återger allt han hört som sanning kan vara ett problem, även för en som<br />
läser det som underhållning, men här har någon påpekat att hans bok är en lysande<br />
exposé i antik mentalitet; hävdas det till exempel att indierna grävde guld med hjälp av<br />
stora myror har man förstås svårt att tro det, men detta var vad som berättades för<br />
34