Skallet från den kapitolinska varginnan

ungefär som en viss deal Sherman gjorde med någon sydstatsgeneral i slutskedet av
amerikanska inbördeskriget, Sherman lekte politiker utan att ha täckning för det.
Senaten skulle ha sista ordet i alla frågor, det tog lite tid och det blev lite långbänk
över det hela, men när Rom väl talat var saken avgjord. Man kunde lita på Roms ord, på
gott och ont; sa de att nu förklarar vi krig så kunde man förvänta sig att de gjorde det,
och sa de att nu ingår vi fred och allians kunde man lita på det med.
3. Vidskepelse
Romarna var pionjärer inom civilrätt, att ordna förhållanden mellan privatpersoner med
hjälp av exakta begrepp och heltäckande lagar. Denna juridiska ådra spreds så till
utrikespolitiken, ibland urartande i ordvrängeri som vi sett, men den präglade även
deras religion. "Romarnas formalistiska läggning har avgränsat plikter och skyldigheter
mot gudarna lika juridiskt noggrant som mot människorna," yttrat bland annat i formeln
do ut des, "jag ger för att du ska ge", framhåller P:son Nilsson. Man hade en juridisk
attityd till högre makter men allting var inte så rätlinjigt för den skull, ty parallellt
härmed fanns en myckenhet vidskepelse. Ett bra exempel på det hela finner man i
Plutarkos' Mariusbiografi.
Marius var en mäktig man i Rom i början av första århundradet f Kr. En gång i slutet
av sin bana måste han dock fly staden; hans fiender hade kommit till makten och stod
honom efter livet. Efter ett tag finner vi Marius och hans sällskap i Syditalien, vandrade
runt mellan hopp och förtvivlan, men Marius styrker sina medhjälpare med berättelsen
att han en gång som barn hittat ett örnbo med sju ungar; spåmännen hade tolkat detta
som att han skulle inneha statens högsta ämbete sju gånger, och vid tiden för flykten
hade Marius varit konsul "endast" sex gånger. Han tolkade det som att hans nuvarande
olycka bara var temporär, snart skulle han kunna återvända till Rom i triumf.
Senare skildes Marius helt från sina medhjälpare, tillfångatogs men placerades i lätt
fängelse. När han först hade förts till det aktuella huset, en bondgård, och stannat
utanför dörren med sina fångvaktare, så hade dörren öppnats och en åsna kommit
utrusande. Den hade stannat till framför Marius, kastat en som det uppges glädjefull
blick på honom, gnäggat till och sedan rusat vidare för att dricka vid en källa. Marius
tolkade det hela som att de himmelska makterna hade visat honom att han skulle fly
över hav snarare än land, eftersom åsnan lämnat sitt foder orört och vänt sig mot vattnet
istället...
Något senare hjälptes Marius mycket riktigt att fly över havet, till Libyen. En dag
gick han där med sin son längs stranden, och här fick de se några skorpioner som stred.
Detta var ett dåligt omen trodde Marius, så de bordade genast en fiskebåt och fick snart
se en skara kavalleri som kungen sänt ut, ridande mot platsen där de nyss varit. Så kom
Marius undan igen.
18