Skallet från den kapitolinska varginnan

skimrande pärlband med ädelstenar, oräkneliga snäckor och pärlmusslor,
gräsgröna smaragder som skjuter strålar av lyster...
Så kan det låta som bäst; låt mig inskjuta att även Kâlidâsa kunde skriva krångligt
och "hellenistiskt", använda metaforer och anspelningar på mytologi et cetera som
ibland var sublimt, ibland överdrivet litterärt. Men i "Ritusanghâra" flödar det av
målande beskrivningar, rak och enkel mimesis av det slag jag eftertraktar. Detta är en
dikt i fem cykler om Indiens fem årstider och jag har läst de två första, dem om
sommaren och regntiden (grîshma och prâvrish). Jag tänkte citera ur den förra cykeln,
vers 13, 17 och 23 där exempel ges på hur djuren plågas av törsten och hettan. För att
säga det rent ut: det kan inte bli bättre än så här, detta är vägen att gå för en lyriker; låt
tingen tala!
raver mayûkhair abhitâpito bhrisham
vidahyamânah pathi tapta-pâmsubhih
avân-mukho jihma-gatih shvasan muhuh
phanî mayûrasya tale nishîdati
- - -
Bränd av solens strålar och av den heta jorden,
kobran, vars gång är krokig,
väsande då och då och med sin kåpa sänkt,
kommer till vila vid påfågelns fötter.
sabhadra-mustam parishushka-kardamam
sarah khanan âyata-potri-mandalaih
raver mayûkhair abhitâpito bhrisham
varâha-yûtho vishatîva bhûtalam
- - -
Vildsvinshjorden, bränd av solens strålar,
rotandes med sina långa trynen i sjön
full med musta-gräs och vars lera torkat,
tycks sjunka ner i jorden.
shvasiti vihaga-vargah shîrna-parna-druma-stah
kapi-kulam upayâti klântam adrer nikunjam
bhramati gavaya-yûtah sarvatas toyam icchan
charabha-kulam ajihmam proddharaty ambu kupât
- - -
Fågelflockar suckar på träd med förtorkade blad.
Den trötta apflocken söker sig till ett bergsbuskage.
En hord med vildboskap strövar omkring sökandes vatten.
30