Skallet från den kapitolinska varginnan

När det gäller stavning av grekiska namn har jag ofta låtit populärvarianter gälla,
som "Akilles" istället för det mer korrekta "Akhilleus". Ska man stava "Plutarchos"
eller "Plutarkos"? Jag har valt det sistnämnda. Eftersom jag en gång läst grekiska har
förekommande citat på grekiska givits dels med originaltext, dels med översättning, och
detsamma gäller förekommande sanskrittext. Dessa sentenser som jag råkar kunna på
originalspråken har sentimentalt värde för mig, därför kommer de med; det vore helt
poänglöst av mig att bara ge översättningen av dem. Kalla det egotripp om ni vill. Ni
slipper dock grekiskt alfabet respektive devanâgarî-tecken, allt är läsbart i vanlig latinsk
skrift.
Vad gäller min ortografi, så är vid återgivningen av grekiska och fornindiska ord
circumflex (^) över vokal lika med lång vokal.
Översättningar av engelskspråkiga texter (främst Penguins antikhistoriker) har gjorts
av mig själv. När det gäller citerandet ur Penguins poesivolym med Hesiodos och
Theognis har jag inte översatt den engelska texten eftersom jag inte velat ge mig i kast
med den jambiska pentametern. Kâlidâsa i denna boks poesikapitel har dock givits en
tolkning av min penna, låt säga till fri vers. Övriga poesicitat har sina översättare
angivna i texten.
Boktitlar har satts inom citationstecken, utom sådana som är så kända att de blivit
begrepp som Iliaden och liknande.
Gällande antika historieverk har jag vid citerande (samt ibland vid refererande),
hänvisat till i vilken "bok" (ungefär lika med kapitel) av aktuellt verk det
citerade/refererade återfinns. Vad gäller Plutarkos och Suetonius har jag nöjt mig med
att ange vilken biografi det gäller.
Absoluta merparten av de böcker som omnämns i texten listas i
litteraturförteckningen; en och annan omnämnd bok har inte tagits med eftersom den
ansetts som perifer. Ni kan alltså tryggt läsa litteraturlistan och veta att detta är böcker
som jag studerat tämligen noga, som är centrala för framställningen. Listrubriken
"litteratur" ska alltså förstås som "litteratur använd för denna studie" och inte som
"vidare läsning" eller något i den stilen. Vad gäller årtal inom parentes i denna lista så
är det originalutgivningsår för vissa moderna verk.
När man skriver sakprosa som detta väl ändå är, bortsett från den essäistiska
attityden, oroar man sig alltid för om man fått fakta rätt. Och nog är risken potentiellt
stor för smäll på fingrarna, pekpinnar, bockar i kanten och allt det där med en bok som
denna; några i detta land är ju synnerligen kunniga i antikfrågor och kanske känner de
sig kallade att rätta mig på en eller annan punkt. Och visst, man ska återge fakta rätt, det
hör till sakprosans krav, annars kunde man väl skriva skönlitteratur. Men låt mig säga
att jag ansträngt mig så gott jag kunnat för att kolla fakta, samt att jag i övrigt reserverar
mig för eventuella fel.
4