Skallet från den kapitolinska varginnan
Skallet från den kapitolinska varginnan
Skallet från den kapitolinska varginnan
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
samma östimpulser via förmedling av de grekiska kolonierna i Syditalien. Så var det;<br />
romarna upptäckte inte grekisk kultur som av en händelse när man erövrade Hellas på<br />
100-talet f Kr, utan var i kontakt med <strong>den</strong>na långt tidigare. Redan under arkaisk tid<br />
konsulterade romare oraklet i Delfi till exempel, och man fick sina sibyllinska böcker<br />
<strong>från</strong> grekkolonin Cumae under samma tid varmed mycken grekisk mytologi blev känd<br />
av romarna. Och politiskt styrdes ju Rom av ett slags tyrann i Servius Tullius på 500talet<br />
f Kr vilken omorganiserade armén till en hoplitstyrka, och detta var ju ungefär<br />
samtidigt som tyranner och hopliter dök upp i de hellenska stadsstaterna. Detta sista kan<br />
visa på att Rom utvecklades efter i stort sett samma faser som Hellas, att det inte var så<br />
efterblivet politiskt, om än <strong>den</strong> direkta grekiska påverkan för tyranndöme inte går att<br />
påvisa. Men förbindelserna fanns där och folk i elitskiktet hade kontakt med varandra,<br />
så Grekland och Rom kan redan under <strong>den</strong>na tid sägas ha utgjort en och samma,<br />
europeisk-mediterran kultur.<br />
Jag ska inte driva <strong>den</strong>na omvärdering för långt, grekerna har om man måste jämföra<br />
en något rikare kultur än <strong>den</strong> romerska (jämför respektive mytologi till exempel), men i<br />
högantika termer är väl rollfördelningen ungefär som <strong>den</strong> mellan tyskar och fransmän<br />
<strong>från</strong> mitten av 1800-talet och framåt, eller som mellan nordkineser och sydkineser, eller<br />
nordindier och sydindier, eller varför inte svear och götar kring år 1000: det ena folket<br />
(här slumpmässigt det norra) är lite primitivare men bättre på att kriga, medan det<br />
sydliga är mognare och har högre kultur men är sämre på krigsbiten så att säga. Men för<br />
en utomstående betraktare är nog inte diskrepanser som dessa så vägande: kan, säg, en<br />
indier på stående fot skilja mellan romare och greker, eller en västerlänning mellan<br />
nord- och sydindier?<br />
Om våren granatträ<strong>den</strong> stå i blom - på jakt efter antikens<br />
"konkreta lyrik"<br />
1. Kina<br />
Kinesisk lyrik är en lisa för själen, fri <strong>från</strong> liknelser och metaforer som <strong>den</strong> är; så var<br />
<strong>den</strong> förr och så är <strong>den</strong> idag. Det är enkel och rak verklighetsskildring, mimesis om man<br />
så vill; det är konkretion, tingen talar. Vi kan ju ta och titta i antologin "Kineser" av<br />
Hwang Tsu-Yü och Alf Henriksson; ”konkret lyrik" är alltså vad jag eftersöker och <strong>den</strong><br />
20
Change language