Lukion opetussuunnitelman analyysi 1996-1997 ja ... - Opetushallitus

VELEVBEDÖMNINGENIalla de insända svenska läroplanerna ingår ett avsnitt om elevbedömningen, iendel fall i de allmänna anvisningarna före, i andra efter ämneslärokurserna. Deflesta har, liksom de finska, på många punkter ganska ordagrant upprepat bedömningsparagrafernai gymnasieförordningen och Utbildningsstyrelsens föreskrifteri grunderna 1994 (s. 30–33), endel t.o.m. så blint att de försummat att fattabeslut på de punkter där de enligt normtexten i grunderna borde ha gjort det.Sådana punkter är bl.a.1) att för varje kurs ange bedömningsgrunderna, t.ex. i vilken utsträckningenskilda kurser kan avläggas genom självständiga studier,2) om och hur eleverna också kan ta om och höja vitsordet, inte bara i en underkändutan också i en godkänd kurs3) hur bedömningen i hela ämnet skall ske, dvs. hur slutvitsordet på avgångsbetygetskall bestämmas utifrån de enskilda kursvitsordet och vilken lärarensprövningsmån därvid är, samt4) när en elev anses ha avlagt och blivit godkänd i de enskilda ämneslärokurserna.1. I de flesta läroplanerna citeras i någon form den bestämmelse (Grundernaför gymnasiets läroplan 1994, 31) som säger att en studerande kan bedömasmed siffror i enlighet med gymnasieförordningen "eller på annat sätt somfastställs i läroplanen", t.ex. genom en prestationsanteckning eller ett verbaltomdöme, men nästan alla har försummat att, i enlighet med det ovan citeradedirektivet på s. 31 i grunderna, kursvis besluta om saken. Några undantagfinns; i endel fall kan man också av kursbeskrivningarna i ämnesdelenutläsa vissa prestationskrav, t.ex. att eleverna i kursen skall skriva ettvisst antal uppsatser (modersmålet, finskan), hålla ett anförande, eller läsaen bok. I kurserna i naturvetenskaperna fastslås det i vissa skolor att närvarokrävs p.g.a. av experimentverksamhet, men det sägs inte närmare t.ex.hur många experiment som skall utföras och hur dessa skall dokumenteras.Däremot anges i många fall nog en viss ordning för kurserna, och de flestaframhåller att eleven vid kursens början klart bör informeras om bedömningsgrundernasamt komma överens om eventuella beting (studier påegen hand).2. Visavi förhöjnings- och omtagningsmöjligheterna verkar brokigheten i desvenska gymnasierna inte vara riktigt lika stor som i de finska. De flesta germöjlighet att ta om underkänd kurs antingen genom att tentera vid ett särskiltomtagningstillfälle efter kursens slut och/eller när provet hålls på nytti ett annat omlopp, i många fall t.o.m två gånger. Beträffande rätten att höjagodkänt vitsord är variansen något större. Endel är liberala och ger sammarätt till detta som för underkänd kurs (antingen att gå om kursens ellerdelta i tentamen, i vissa fall under sommaren, vid nästran termins början ellerinom en viss tid), andra är stränga och föreskriver att detta kan ske "endastav synnerliga skäl". Efter omtagningen anser endel att det sista vitsordetskall gälla, andra att det bättre skall beaktas. Några svenska gymnasierger eleverna möjlighet att lämna kursbedömningen öppen, dvs. först senareavgöra om de vill "ta ut" vitsordet. Skolorna förhåller sig också ganskaolika till olovlig frånvaro; de flesta har någon allmän skrivning om "till-53