Pohjanmaan Opettaja 1/2018

doktorsexamen
fallstudie skulle resultera i en berättelse som var
synnerligen viktig att berätta ur skolmatematikens
och speciellt ur elevernas synvinkel. Envishet
kan löna sig för en doktorand ifall envisheten
går samman med insikten om att framgångsrika
doktorandstudier inte nödvändigtvis handlar
om någon speciell fallenhet, utan mycket mer
om målinriktning och realism. Som ny doktorand
trodde jag att forskningsprocessen måste
resultera i något alldeles unikt, något som ingen
annan upptäckt eller förstått. Tids nog lärde jag
mig att vägen fram till doktorsexamen främst av
allt är en lärprocess som i och för sig betyder hårt
och fokuserat intellektuellt arbete, men där arbetet
måste vägas upp av perioder med vila för att
den ovannämnda yrseln inte skall bli bestående
(som den de facto höll på att bli i mitt fall).
Den främsta belöning man som doktorand
har att se fram emot är av immateriell natur i
form av tillfredsställelse över att projektet har
rotts i hamn och över att doktorstiteln innebär
att de akademiska kretsarna börjar ta ens röst på
allvar. Det finansiella utfallet av en doktorsexamen
är tyvärr minst sagt magert och betyder
knappast att lönepåsen ökar speciellt mycket.
Mot bakgrund av dagens effektivitetsinriktade
akademiska värld där forskningens produkter
och doktorsexamina lyfts fram som inkomstposter
framstår min forskningsprocess och dess
långsiktiga ansats som en udda företeelse. Men
faktum är att det blev just studiens metodologiska
långsiktighet som i slutändan erbjuder en trovärdig
grund för läsaren att bedöma stabiliteten
i dess resultat och slutsatser. Studiens syfte är att
öka förståelsen för varför även högpresterande
elever riskerar utveckla negativa förhållningssätt
till skolmatematik, främst under sin högstadietid.
Om du är intresserad av att ta del av studiens
resultat hittar du den på adressen https://www.
doria.fi/handle/10024/146813
Ann-Sofi Röj-Lindberg, FD, universitetslärare i
matematikdidaktik vid Åbo Akademi i Vasa
1/2018
33