ForFlytninger i Fortiden

74 Fortid 3/11 På tema 75
norska ambassaden i Washington och mottog materiel och
träning från den amerikanska armén, flottan och flygvapnet.
27 Heyerdahl hade inte rusat in i rollen som soldat under
kriget och fann sig illa i den norska arméns disciplin,
men hans flottfärd fick från början en distinkt militärisk
ton. Under publicitetsarbetet före avresan framhölls det
ofta att tre av de sex besättningsmännen, förutom Heyerdahl
också Knut Haugland och Torstein Raaby, hade
medverkat i kriget mot Nazismen. 28 Bakom kulisserna
fanns också Bjørn Rørholt som varit Heyerdahls överordnade
officer i Finnmark.
Det var för Heyerdahl ingen tvekan att flotten Kon-Tikis
färd över Stilla havet våren och sommaren 1947 också var
en nationell resa för Norges goda namn och rykte; en värdig
uppföljning av Nansen och Amundsens episka äventyr.
Om Nansen och Amundsens skepp Fram, byggt av
Colin Archer i Larvik hade, i Tor Bomann-Larsens ord,
varit ett «vikingskip med dieselmotor» 29 var Kon-Tiki ett
vikingskepp av balsa. I stora mäns fotspår var Heyerdahl
inte heller sen att bygga en myt runt sig själv. I boken
(först publicerad i Norge november 1948) och filmen om
Kon-Tiki (som hade premiär i Stockholm januari 1950) så
ödslade han som förväntat inte mycket tid på vare sig Lie,
Kroepelien, Fougner, Voss eller någon annan som inspirerat
hans resa. Kon-Tikis monumentala framgång runt om
i världen skulle också understryka det exceptionella i Heyerdahl
och hans äventyr. Trots detta så stod framgången
i ett direkt förhållande till tämligen vitt spridda fantasier
om flykten till ett bekvämare land. Den gråa efterkrigstiden
var en god tidpunkt för att igen locka med resan ut till
söderhavet. Så sent som 1949 uppgav 30 % av tillfrågade
i en norsk gallup att de önskade emigrera om möjligt. 30
Det blev ett otal resor ut och tillbaka in för Thor Heyerdahl
som under början av 1950-talet blev vida känd tack
vare Kon-Tiki. Han letade efter det mystiska vita folket
runt om i världen och kom till att bli sinnebilden för en
norsk kosmopolit. Kroepelien, Lie och Fougner försvann
och en ny generation tog över. Resan fortsatte, även om
Heyerdahl mer och mer försökte förstå hur det hela hade
börjat. Under 1969 och 1970 seglade han i den mystiska
rasens spår över Atlanten med vassbåtarna Ra I och Ra II,
och 1977–78 med vassbåten Tigris från Irak till Djibouti.
Han utforskade ön från sin barndoms drömmar, Rapa
Nui, och letade efter «tempelfolket» i Peru och på Kanarieöarna
och Maldiverna. Heyerdahls sista stora projekt
om Odins härkomst exponerade inte endast det pseudovetenskapliga
i hans metod för en större grupp forskare
(som i detta område hade mer kunskap för att bemöta
hans påståenden) utan visade också hans önskan att knyta
ihop säcken. Kunde området runt Kaspiska havet vara «et
tidlig spredningssenter for langveisfarerne med lys hud og
blondt hår» frågade han sig i en bok från 1998. 31 Den mer
prosaiska sanningen var att Norge var ett av många spridningscenter
från vilken resorna böljat ut och in. Det var
själva verket i mötet mellan olika folkslag och tings resor
som resandets kärna fanns att hitta; inte i västerlandets
myter om kloka vita raser som skapade civilisationer för
att sedan ge sig av. Vad Heyerdahl delvis skulle förverkliga
i praktiken, i hans spektakulära resor under FN-flagg (Ra
och Tigris), misslyckades han med i teorin. I hans försök
att skapa en berättelse om resande och vit kulturdiffusion
lyckades Heyerdahl endast med att bli märkligt insulär.
För att förstå Thor Heyerdahl och hans betydelse för
efterkrigstidens kulturhistoria behövs kunskap för att
kontextualisera hans resor. Hans exotiska drömmar och
rasteoretiska utsagor måste sättas in i ett nationellt och
transnationellt sammanhang. Hjälten, eller för den delen,
antihjälten, måste förstås som en historisk figur utan
att dra den förhastade slutsatsen att hans resor och hans
teorier var den enda möjliga konsekvensen av en tid och
kultur. Äventyraren Heyerdahl lämnar ett synnerligen
komplext eftermäle. Hans berättelser skulle inspirera
människor i hela världen (till exempel figurer som Alain
Bombard, Jacques-Yves Cousteau och Rachel Carson) och
ha en avgörande betydelse för hur synen på haven förändrades
och den moderna miljörörelsen växte fram under
årtiondena efter kriget. Han skulle också bli en stark förkämpe
för idéer om alla människors lika värde och hela tiden
understryka vikten av kommunikation över alla slags
gränser. Till sina besättningar efter Kon-Tiki skulle han
bjuda in medlemmar från olika ideologier och hudfärger
för att illustrera att om det gick att komma överrens på
små farkoster så skulle det vara möjlig också på ett globalt
plan. Men dessa resor ut skedde samtidigt som Heyerdahl
argumenterade för en hyper-diffusion med rasmässiga undertoner
som var en tillbakagång till 1800-talets pseudovetenskapliga
läror som förringade de kulturfolks insatser
som Heyerdahl i hans dröm om det enkla paradiset så ofta
idealiserade. ■
Noter
1 Berättelsen om hur Kroepeliens intresse för Polynesien väcktes
återges i O’Reilly och Teissier, Tahitiens, s. 243. Att Kroepelien
senare läst och uppskattat O’Reillys beskrivning styrks i O‘Reilly,
«Nécrologie», s. 102–103.
2 Det finns endast knapphändig information om Henry Lie.
Se till exempel: Allmon, ‘Shores and Sails’, s. 98. Danielsson,
Söderhavets glömda öar, s. 107. Heyerdahl, På jakt, s. 127.
Heyerdahl, Fatu Hiva, s. 228. Kvam, Mannen og havet, s. 169.
O’Reilly och Teissier, Tahitiens, s 280–281. Skolmen, Nordmenn,
s. 215.
3 Knapp, ‘Primitivism and Empire’, s. 57. Foster, ’«Primitive»
Scenes’, s. 85
4 «Stories of Immigrants». Barman, The West, s. 136–137.
5 Kopas, Bella Coola, s. 241–243.
6 «Stories of Immigrants». Förnamnet återges ibland «Iver/
Ivan». Fougner hjälpte till att få totempålen «G’psgolox» till
Etnografiska Museet i Stockholm, ’Returning the Past’, s. 25.
Pålen har nu återbördats.
7 Linton, Archaeology of the Marquesas, s. 136 och 159.
8 Heyerdahl, På jakt, s. 127.
9 Som Gro Steinsland påpekat: Steinsland, ’Heyerdahls’.
10 Heyerdahl, I Adams, s. 55. Jacoby, Senor, s. 36–37.
11 Om intresset för Polynesien i Norge under denna period,
se Skolmen, I skyggen, s. 33–45.
12 Jacoby, Senor, s. 38.
13 Heyerdahl, Fatu-Hiva, s. 56.
14 Likt Nicholas Thomas väljer jag stavningen Fatuiva framför
Fatu-Hiva, Thomas, Marquesan Society, s. ix.
15 Heyerdahl, På jakt, s. 64–65. Heyerdahl, Fatu-Hiva, s. 120.
16 Ett besök som Heyerdahl diskuterade själv redan 1974 och, igen,
1991. Heyerdahl Fatu-Hiva, s. 78. Heyerdahl, Grønn, s. 87.
Se också Kvam, Mannen, s. 194 och Andersson, A Hero, s. 17–18.
17 Heyerdahl, På jakt, s. 119.
18 Heyerdahl, På jakt, s. 59.
19 Heyerdahl, På jakt, s. 120–123. Heyerdahl beskriver Oipona som
ett «festningsverk», något som passar hans historia. En mindre
spektakulär men kanske mer realistisk tolkning var att Oipona
var en me’ae, en kultplats. Linton, Archaeology of the Marquesas,
s. 159.
20 Kvam, Mannen og havet, s. 171. Heyerdahl, Fatu-Hiva,
s. 228–229.
21 Heyerdahl, Fatu-Hiva, s. 231–235.
22 För Kroepeliens reaktion och brevet se: Skolmen, I skyggen,
s. 56–66. Skolmen, Nordmenn, s. 254–257.
23 Evensberget, Oppdagaren, s. 8–9. Jacoby, Senor, s. 89–90.
24 Skolmen, I skyggen, s. 80. Andersson, A Hero, s. 23–24.
25 Det två träffades dock aldrig i Kanada, se: Turner,
«It didn’t take long», 5.
26 Andersson, A Hero, s. 31–52.
27 Andersson, A Hero, s. 31–52.
28 Haugland hade medverkat vid sabotaget mot
tungvattenstillverkning i Rjukan och Raaby hade hjälpt till i
attacken mot Tirpitz. Andersson, A Hero, s. 35.
29 Bomann-Larsen, Amundsen, s. 105.
30 Ustvedt, Det skjedde, s. 125.
31 Heyerdahl, I Adams, s. 232.
Litteratur- og kildeliste
«Returning the Past: Repatriation of First Nations Cultural
Property». UBC Museum of Anthropology, Vancouver B.C., 2008.
«Stories of Immigrants» vid British Columbia Archives.
http://members.shaw.ca/bchistorian/cw1-f-names.html.
Allmon, Charles. ‘Shores and Sails in the South Seas’.
I National Geographic Magazine, vol. 97, No 1.1950.
Andersson, Axel. A Hero for the Atomic Age: Thor Heyerdahl and the
Kon-Tiki Expedition. Peter Lang, Witney, 2010.
Barman, Jean. The West Beyond the West: A History of British
Columbia. University of Toronto Press, Toronto, 1991.
Bomann-Larsen, Tor. Road Amundsen: en biografi. J.W. Cappellens
Forlag, Oslo, 1995.
Danielsson, Bengt. Söderhavets glömda öar: Reseskildring från
Marquesasöarna. Saxon & Lindströms, Stockholm, 1952.
Evensberget, Snorre. Thor Heyerdahl: Oppdagaren. J. M. Stenersens
Forlag, Oslo, 1994.
Foster, Hal. «Primitive» Scenes». I Critical Inquiry, vol. 20, no. 1.
1993.
Heyerdahl, Thor. På jakt efter paradiset: et år på en sydhavsø,
Gyldendal, Oslo, 1938.
Heyerdahl. Thor. Fatu-Hiva: Back to Nature. Allen & Unwin,
London, 1974.
Heyerdahl. Thor. Grønn var jorden på den syvende dag. Gyldendal,
Oslo, 1991.
Heyerdahl, Thor. I Adams fotspor, en erindringsreise. J. M. Stenersens
Førlag, 1998.
Jacoby, Arnold. Senor Kon-Tiki. J. W. Cappelen, Oslo, 1965.
Knapp, James F. «Primitivism and Empire: John Synge and Paul
Gauguin». I Comparative Literature, vol 41, no 1. 1989.
Kopas, Cliff. Bella Coola. Heritage House, Surrey B.C., 1980.
Kvam, Ragnar, Jr. Thor Heyerdahl: Mannen og havet.
Gyldendal, Oslo, 2005.
Linton, Ralph. Archaeology of the Marquesas Islands. Bernice P. Bishop
Museum, Hawaii, 1925.
Nicholas Thomas. Marquesan Society: Inequality and Political
Transformation in Eastern Polynesia. Clarendon Press, Oxford, 1990.
O’Reilly, Patrick. «Nécrologie: Bjarne Kroepelien».
I Journal de la Société des Océanistes, vol XXII. 1966.
O’Reilly, Patrick och Rauol Teissier. Tahitiens; répertoire biobibliographique
de la Polynésie française. Musée de l’Homme, Paris,
1962.
Skolmen, Roar. I skyggen av Kon-Tiki. N. W. Damm & Søn, Gjøvik,
2000.
Skolmen, Roar. Nordmenn i paradis. Historie & Kultur, Oslo, 2010.
Steinsland, Gro. «Heyerdahls og Odins «narrespill». I Aftenposten,
24. nov. 2000.
Turner, Gloria. «It didn’t take long to become 89 years old».
I Campbell River Upper Islander, 24 oktober, 1979.
Ustvedt, Yngvar. Det skjedde i Norge 1945–52.
Gyldendal, Oslo, 1978.