malm%C3%B6kommissionen_slutrapport_digital_130225

14
0.2 Vad menas med
befolkningens hälsa?
hälSa uppfattaS ofta som en egenskap hos en enskild individ. Den kan mätas
på många olika sätt, med frågeformulär, intervjuer eller utfrågning av en professionell
sjukvårdsarbetare, eller med olika objektiva undersökningsmetoder som
analyser av kroppsvätskor, röntgen etc. Detta leder oftast till en diagnos i form av
ett specifikt sjukdomstillstånd eller en övergripande skattning av hälsan. När vi talar
om hälsan i befolkningen är situationen annorlunda. Vi försöker då skapa oss ett
övergripande mått på hälsan i denna befolkning. I princip används då två mått, där
det ena bygger på risken att dö bland individerna i en befolkning (till exempel medellivslängd,
spädbarnsdödlighet, småbarnsdödlighet, mödradödlighet, etc) och det
andra bygger på någon typ av övergripande mått på hälsan, ofta i form av så kallad
hälsorelaterad livskvalitet.
I den epokgörande rapporten Investing for Health (7) presenterades ett sammanvägt
mått på dödlighet och sjuklighet i måttet förlorade Disabilty Adjusted Life
Years (DALY). En DALY-enhet innebär ett levnadsår utan någon form av ohälsa
hos en individ. Genom att skatta bortfallet av DALY i en befolkning får man ett
absolut mått på ohälsa i världen, i ett land eller en stad. Detta kallas ohälsobördan
och är det sammanlagda antalet förlorade DALYs på grund av dödsfall och sjukdom
i befolkningen. DALY-måttet kan användas för att skatta vinster med olika
interventioner, både för individen och för en befolkning. Detta görs genom att det
ekonomiska värdet av en DALY enhet kan beräknas och multipliceras med det antal
vunna DALYs som interventionen beräknas ha skapat. Ett mycket närbesläktat mått
är QALY (Quality Adjusted Life Years), som har använts vid några av de hälsoekonomiska
beräkningar som gjorts avseende tre av kommissionens förslag (8).
Det finns således olika sätt att beskriva befolkningens hälsa, men medellivslängden
är ett bra samlat mått som används internationellt och som de flesta känner till
och förstår. Men medellivslängden i landet speglar inte de betydande skillnader som
ofta finns inom detta land om man gör geografiska jämförelser eller jämför grupper
med hänsyn till etnicitet, inkomst, utbildning, kön, ålder, religion, utanförskap och
många andra variabler (9).
Längst i hela världen lever kvinnorna i Japan (86,0 år) och männen på Island
(80,0 år). Den kortaste livslängden har männen i Swaziland (36 år) och kvinnorna i
Zimbabwe (34 år). Svenska kvinnor lever i genomsnitt i 83,2 år och männen i 79,1
år (10). Skillnaden mellan Sveriges län är liten (1,1 år för män och 1,8 år för kvinnor)
men betydande skillnader noteras mellan landets 290 kommuner. Danderyd ligger
i topp bland männen med hela 83 år, Ljusnarsberg i botten med endast 74,6 år - en
skillnad på hela 8,4 år. Bland kvinnorna ligger Båstad i topp med 86 år och Arvidsjaur
i botten med 80,1 år. I Malmö är skillnaderna mellan stadsdelarna för män 5,4
år och för kvinnor 4,6 år (medeltal för perioden 2007–2011) (4). De geografiska
skillnaderna i medellivslängd mellan länder, kommuner och stadsdelar speglar socioekonomiska
skillnader, men ju större områden som används för dessa jämförelser,
desto större risk att det finns variationer inom detta område som tar ut varandra och
man får en underskattning av den sociala ojämlikheten i hälsa. Så kan till exempel
vara fallet när hela stadsdelar jämförs.