malm%C3%B6kommissionen_slutrapport_digital_130225

sedan första perioden (kolumn 3). Det är ett absolut mått på ojämlikhetens ökning. I
relativa termer har högutbildade kvinnor nu ett 8-procentigt bonus i återstående livslängd
mot 6 procent under den tidigare perioden (tabellens kolumn 2, sista raden).
Vi kan dra slutsatsen att ojämlikheten ökat både absolut och relativt.
Den absoluta jämförelsen (tabell 1) är intuitivt den mest begripliga och tolkningsbara.
Den kan lätt kopplas till bedömningar av olika åtgärders potentiella effekt
på ojämlikheten när det finns kunskap om hur åtgärderna påverkar hälsa, dödsrisk
och återstående livslängd.
Den här typen av enkla mått på ojämlikhet är mycket vanliga. De kan kallas för
min/max jämförelser och innebär att vi enbart jämför ytterlighetsgrupperna. Även
Tabell 1: Förväntad återstående livslängd vid 30 års ålder
efter utbildningsnivå 1991-95 och 2006-2010
Kvinnor period 1 (1991–95) period 4 (2006–10) ökning p1 > p4 (antal år)
låg utbildning 50,1 51,5 +1,4
Mellan 52,1 53,3 +1.2
hög utbildning 53,3 55,6 +2,3
Skillnad hög-låg 3.2 4.1 +0.9
Kvot hög/låg 1.06 1.08 -
Män period 1 (1991–95) period 4 (2006–10) ökning p1 > p4 (antal år)
låg utbildning 43,2 45,7 +2,5
Mellan 46,1 48,4 +2,3
hög utbildning 48,2 51,7 +3,5
Skillnad hög-låg 5.0 6.0 +1,0
Kvot/hög låg 1.12 1.13 -
Källa: SCB, bearbetning för kommissionen 2012
om min/max-jämförelser är intuitivt begripliga och tolkningsbara behäftas de av
ett par problem. Det första är att vi inte tar minsta hänsyn till vad som händer med
mellangruppen. Det andra är att vi inte bryr oss om hur stora grupperna är eller
hur deras storlek förändras över tiden. Man kan åtgärda båda problemen med mer
sofistikerade mått eller index. Epidemiologer har utvecklat ett mått som (tillämpat
på dödlighet) kallas för ”dispersion measure of mortality” eller (generellt) ”average
inter-group difference (AIGD)” (13, 30). Vi refererar till det måttet nedan som
Shkolnikovs index. Ekonomer arbetar med en familj av mått som kallas koncentrationsindex.
Erreygers index är ett sådant baserat på absoluta jämförelser av grupper
som kan rangordnas (31). Vi har använt data från grafen ovan för att beräkna båda
dessa index. I det här fallet, när vi har rangordnade data (utbildningsnivå), ger de
identiskt resultat och är alltså likvärdiga.
Nedan redovisas beräkningarna enligt Shkolnikovs metod (tabell 2). I korthet är
principen att varje grupp jämförs med varje annan grupp. Mellangruppen ignoreras
alltså inte utan jämförs både med de högutbildade och med de lågutbildade. Det är
fullt möjligt att utöka antalet jämförda grupper genom finare indelningar. För att ta
hänsyn till gruppernas storlek låter man varje jämförelse få en vikt, högre ju större
de jämförda grupperna är. För varje jämförelse multipliceras de jämförda gruppernas
andelar av befolkningen med varandra och vikten får bli proportionell mot produkten.
Slutligen väger man samman alla jämförelser till ett index. En närmare beskrivning
på svenska finns i Vågerö (32). Erreygers index finns beskrivet på svenska i
Gerdtham och Kjellson (8).
Tabell 2: Index för ojämlikhet mellan utbildningsgrupper i Malmö 1991-2010
Index för ojämlikhet (Shkolnikovs metod) Män Kvinnor
1991-1995 1.00 0.60
1996-2000 1.28 0.80
2001-2005 1.31 1.09
2006-2010 1.43 0.95
Källa: SCB, bearbetning för kommissionen 2012
25