malm%C3%B6kommissionen_slutrapport_digital_130225

94
Begreppet
”nyanlända”
Med nyanlända avser vi här
som sammantaget de som:
• har invandrat till Sverige,
oavsett invandringsskälet
(flyktingar, anhöriga, barn
till arbetskraftsinvandrare)
• saknar grundläggande
kunskaper i svenska
språket, oavsett skolbakgrund
i övrigt
• kommer till grund- eller
gymnasieskolan strax före
skolstarten eller under sin
skoltid
2.1.6 nyanlänDa och Sent anlänDa Barn och ungDoMar
De nyanlända och sent anlända eleverna är den mest utsatta gruppen i utbildningssystemet
både socialt och prestationsmässigt. Men samtidigt konstaterar Bunar i
sin underlagsrapport (128) att de är den grupp vars utbildning har genererat minst
intresse från forskningens och beslutsfattarnas sida, minst utveckling under de
senaste decennierna och präglats av mest tafat thet, förvirring, icke-vetenskapligt
grundade experiment och faktiskt inkompetens. Nyanlända elevers rätt till likvärdig
skola har inte infriats hittills. Det som också har framkommit i forskningen och
utvärderingar är att denna grupp elever har omgetts, inom ramen för de mer eller
mindre segregerade förberedelseklasserna, av lärare (oftast lärare i svenska som
andraspråk) som oreserverat har visat en stor dos av engagemang för ”sina” elever.
Problemet ligger således inte i de närmast berörda lärarnas intresse, utan i hur resten
av skolan förhåller sig till dessa elever, i hur deras mottagande organiseras samt i hur
och i vilka ämnen undervisningen bedrivs. Mottagandesystemet är avgörande för en
effektiv pedagogisk och social integra tion av dessa elever, i skolans såväl som i det
omgivande samhällets strukturer.
Mot bakgrund av tidigare forskning (128) kan vi identifiera ett antal dilemman
som har omgett de nyanländas skolintegration. De främsta har gällt förberedelseklassers
vara el ler icke-vara, hur kartläggningen och valideringen av elev ernas skolerfarenheter
har gått till, vilka ämnen eleverna ska läsa under introduktionstider, när och
till vilka ämnen de i första hand ska integreras i den ordinarie klassen. Vidare gäller
det hur modersmålsundervisningen och studiehandledning på elevernas modersmål
ska anordnas och i vilken ut sträckning, hur och när övergången ska ske, vem och på
basis av vilka överväganden bestämmer övergången, vad som händer med eleverna
efter övergång och avslutningsvis om hur mycket föräldrarna är involverade i hela
processen.
Malmö är en stor mottagare av nyanlända elever och alla dilemman som
ovan har nämnts har också präglat mottagningen här. Ett nytt system i form av en
mottagningsskola har tagits fram för att komma åt de organisatoriska tillkortakommandena
och därmed även en del pedagogiska. Vi kan dock konstatera att detta
an greppssätt går stick i stäv med utvecklingen i merparten av andra kommuner och
den framförda kritiken (129) om att nyanlända elever i onödan isoleras från ordinarie
klasser. Det går också mot kritik som lyfts fram i internationell och svensk forskning
mot liknande modeller. Malmös nya modell har inte tagits fram på vetenskaplig
grund, som Skollagen stipulerar. Ytterligare en risk med en central mottagningsskola
är att genom att kompetensen samlas där kommer utvecklingen att avstanna på de
an dra skolorna samt att de nyanlända därmed osynliggörs.
Övergången från förberedelseklass till ordinarie klasser har i forskningen
identifierats som en kritisk punkt även om eleverna finns samlade under samma tak.
Övergången från en skola som ligger i en annan del av staden kommer att ytterligare
försvåra denna process.
För sent anlända ungdomar som tillhör gymnasieskolan finns Startskolan som
tillhör Frans Suell och Jörgen Kock. Läsåret 2011/12 fanns ca 400 Malmöelever
inskrivna i Startskolan som erbjuder Språkintroduktionsprogram för elever med kortare
vistelsetid än 3 år samt ett individuellt alternativ för elever med längre vistelsetid
som har förväntad långsam studieprogression. Dessa inriktningar har ersatt det som
tidigare hette IVIK och är en del av den nya gymnasieorganisation som infördes 1
juli 2011. Det är ännu för tidigt att veta vilka konsekvenser de nya behörighetsreglerna
för antagning till gymnasieskolan kommer att innebära för denna grupp elever.
Men en överhängande risk är att en stor del av dessa aldrig kommer att hinna skaffa
sig denna behörighet före 20 års ålder, särskilt med tanke på att flera av de sent
anlända har kort eller ingen skolbakgrund från ursprungslandet.