SMT 2-2005 - Sveriges Mykologiska Förening
SMT 2-2005 - Sveriges Mykologiska Förening
SMT 2-2005 - Sveriges Mykologiska Förening
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
house, 1984-09-23, leg. T. Læssøe, TL-0888<br />
(C); Falsterbo, Falsterbo stadspark, near beach,<br />
1994-09-25, leg. T. Læssøe, TL-3621 (C).<br />
L. ionidicolor Bellù & Lanzoni - fig. 5.<br />
Fyndet av denna art är nog det mest spektakulära<br />
Leucoagaricus-fyndet i Norden. Det är en<br />
halvstor hattsvamp med blåviolett hatt och fot.<br />
Köttet och skivorna är vita och den har en tunn<br />
ring om foten. Den ser ut som en lilamusseron<br />
(Calocybe ionides) fast med ring. Med åldern<br />
blir den mera brunaktig. Den blir 30–70 mm<br />
bred och ungefär lika hög. Hatthudens ändceller<br />
är upp till 300 μm långa och 10–12 μm breda<br />
med lätt tillspetsade ändar, cheilocystider<br />
omkring 40 x 10 μm, ± klubbformade. Sporerna<br />
är ellipsoida, 4 x 6 μm, utan groddpor.<br />
Det svenska fyndet gjordes av Thomas Læssøe<br />
i Örups Almskog år 1984 men det förblev länge<br />
oidentifierat. Arten L. ionidicolor blev beskriven<br />
först 1988, baserad på ett fynd från Spanien<br />
SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (<strong>2005</strong>)<br />
SVAMPPRESENTATIONER<br />
1987 (Bellù & Lanzoni 1988)! Den har senare<br />
påträffats i Holland, Österrike, Tjeckien och<br />
Ungern, men är överallt sällsynt, trots den vackra<br />
färgen. Thomas fann den under en almlåga, där<br />
den växte i de multnande vedresterna.<br />
Fynd<br />
Skåne, Örups Almskog 1984-09-22, leg. T.<br />
Læssøe, TL-0887 (C).<br />
L. sublittoralis (Kühner ex Hora) Singer<br />
(blekrosa spånskivling) - fig. 6.<br />
Denna Leucoagaricus-art har en slät hatt med<br />
radiärtrådig struktur och är fint, ljust rödbrunt<br />
färgad, oftast lite mörkare mot hattmitten.<br />
Hattfärgen är dock ganska variabel och kan vara<br />
mycket blek och ha en vit hatt med endast svagt<br />
gråbrunt kring mitten. Ibland kan den spricka<br />
upp i små fjäll, sannolikt ett torkfenomen. Det<br />
kan dock även finnas ganska bleka exemplar,<br />
varvid den kommer att likna L. sericifer ganska<br />
mycket. Annars liknar den en klassisk Leuco-<br />
Fig.5. Leucoagaricus ionidicolor Bellú & Lanzoni har bara påträffats en gång i Skandinavien, i Örups Almskog i Skåne,<br />
där den växte under en almlåga. Den är rapporterad från många europeiska länder men med ganska få fynd. Foto<br />
J. Guinberteau.<br />
21
Change language