SMT 2-2005 - Sveriges Mykologiska Förening

artrik och utgör den mest värdefulla delen av
fastigheten.
På Hörjel noterades för första gången i Skåne
strålvaxskivling (Hygrocybe radiata) 1998,
samma år också i Abullahagen (Bengtsson
1999) och på Möllehässle (Bergelin, opublicerad
uppgift).
9. Brösarps församling, Brösarps södra
backar
(Ingår i Verkeåns naturreservat)
Brösarps södra backar på Österlen är ett välkänt
mål främst för vandringar bland överdådet av
gullvivor, backsippor och mandelblommor
under våren. Det öppna starkt kuperade backlandskapet
är uppbyggt av mäktiga kalkhaltiga
istidsavlagringar med sand och mo. Backarna
har en mycket lång beteshävd och på vissa delar
har ett ambulerande åkerbruk förekommit. Brun
fingersvamp (Clavaria pullei) och purpurbrun
jordtunga (Geoglossum atropurpureum) tillhör
de värdefulla ängssvampar som har noterats i
området.
10. Trolle-Ljungby församling, Tosteberga
ängar
(Natura 2000 och naturreservat)
Längs stranden vid Hanöbukten finner man
Tosteberga ängar, som har en beteshävd med
lång kontinuitet (Ljungberg & Persson 1993).
Beteshävden är på vissa delar väl bibehållen
med väl nerbetad grässvål på den blockrika,
kalkrika utmarken. Men kvarlämnade grästuvor
och täta buskridåer av främst nypon, slån och
hagtorn speglar att naturreservatet och Natura
2000-området saknar fastställd skötselplan. På
lägre liggande delar förekommer fukt- och
strandängar.
Värdering av betesmarker
För att göra en bedömning av de nämnda betesmarkernas
olika skyddsvärde har jag valt att
använda en tänkt värdepyramid med noterade
ängssvampar i rödlistekategori EN i pyramidens
topp och NT-arter i botten (fig. 9). Några CRarter
av ängssvampar är inte noterade på de
SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005)
OMRÅDESPRESENTATIONER
nämnda betesmarkerna (Gärdenfors 2005).
Som jämförelse har jag sedan använt mig av den
modell för värdering av en betesmarks skyddsvärde
med hjälp av antalet noterade arter av
vaxskivlingar (tabell 1), som har föreslagits av
Rald (1985) och Vesterholt m. fl. (1999).
Värdepyramid
I värdepyramidens topp (fig. 9), rödlistekategori
EN (starkt hotad), återfinns betesmarkerna
Skoghejdan, med fynd av tennvaxskivling och
sepiavaxskivling (Hygrocybe canescens och H.
ovina - fig. 6), Abullahagen med sepiavaxskivling
(H. ovina), Kolemaängen med rosennopping
(Entoloma roseum), Blinkarps fälad med
tennvaxskivling (Hygrocybe canescens) och
Brösarps södra backar med brun fingersvamp
(Clavaria pullei).
Följande fynd av ängssvampar i rödlistekategori
VU (sårbar) är kända på de nämnda betesmarkerna,
strålvaxskivling (Hygrocybe radiata)
från Abullahagen, Hörjel utmark, Möllehässle
och Skoghejdan, gröngul vaxskivling (H. citrinovirens)
från Skoghejdan, rodnande lutvaxskivling
(H. ingrata) från Blinkarps fälad och
Skoghejdan, trådvaxskivling (H. intermedia)
från Abullahagen och Skoghejdan, grålila vaxskivling
(H. lacmus) från Abullahagen,
Blinkarps fälad, Grindhus fälad och Hörjel
utmark, dadelvaxskivling (H. spadicea) från
Kolemaängen och Skoghejdan samt mörkfjällig
vaxskivling (H. turunda) från Grindhus fälad
och Skoghejdan.
Arter av ängssvampar i rödlistekategori NT
(missgynnad) har noterats på samtliga nämnda
betesmarker.
Antal kända arter av vaxskivlingar
Värdet av att använda förekomsten av vaxskivlingar
vid en utvärdering av en lokals skyddsvärde
har tidigt påpekats av Printz (1980) och
Rald (1985). Därefter har Vesterholt m. fl.
(1999) föreslagit att betesmarker där 22 eller
fler arter av vaxskivlingar har noterats bör få ett
45