SMT 2-2005 - Sveriges Mykologiska Förening

Fig. 1. Karta över tio värdefulla naturbetesmarker i Skåne.
Skåne och därefter nordöst ut för att avsluta i
östra Skåne på Tosteberga ängar (fig. 1).
1. Brunnby församling, Möllehässle - fig. 2
(Natura 2000 och naturreservat)
Möllehässle (Möllehässle - Kullens havsbad) i
nordvästra Skåne längs norra Öresundskusten
har en månghundraårig obruten hävdkontinuitet
som fäladsmark (Sjöbäck 1947) med betesdrift
sedan järnåldern och har därigenom en alldeles
unik bakgrund som naturbetesmark (Bergelin
2003). På fäladen finns skiftande biotoper från
sandiga, torra hedmarkspartier via bäckar,
sanka strandkärr, silkärr, fuktiga strandängar till
fält av klappersten. Den steniga tuviga marken,
som med stor säkerhet aldrig uppodlats eller
gödslats, har inte alltid tilltalat alla. Carl von
Linné klagade i sin reseskildring från 1749 över
"en besvärlig reseväg jämte stranden, utom
ordinär landsväg och gästgivargårdar" (Gullan-
SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005)
OMRÅDESPRESENTATIONER
der 1975). På Skånska rekognosceringskartan
1816 bekräftas Linnés uppfattning om fäladsmarken:
"tufvig och stenig så att ridande deröfver,
utan möda och långsamhet ej kunna framkomma"
(Lantmäteriet 1985).
Genom läget utmed Öresundskusten är betesmarken
utsatt för förhärskande uttorkande och
förorenande väst - sydvästliga vindar. Vid besök
på Möllehässle noteras som regel fynd av kvävegynnade
arter som blygrå äggsvamp (Bovista
plumbea) och ängsröksvamp (Vascellum pratense),
vilket tyder på en ständig kvävedeposition.
Fäladen betas av nötboskap men manuell
röjning har tillgripits för att hålla nere buskagen
av slån och en.
2. Stenestads församling, Grindhus fälad
- fig. 3
På Grindhus fälad, belägen mitt i en gammal
39