SMT 2-2005 - Sveriges Mykologiska Förening

OMRÅDESPRESENTATIONER
svampar fantastiska här. Lömsk fingersvamp
(Ramaria formosa), blek fingersvamp (R. pallida),
fläckfingersvamp (R. sanguinea) var inte
alls ovanliga förra året. Lennart Söderberg
kommer själv att i en kommande artikel beskriva
just denna lokal, som troligen är en av
Sveriges bästa Ramaria-lokaler.
Vi flyttar oss rakt söderut till Skånes sydvästra
hörn. Här är det mer glest mellan skogsdungarna
men det finns trots urbaniseringen en del
mykologiska oaser.
Häckeberga
Detta är ett förhållandevis stort skogsområde
och ett populärt utflyktsmål för stressade stadsbor.
Som mykolog rör jag mig gärna i området
kring sjön, här har grova bokar och ekar fått
vara ifred från skogsmaskinerna. Man kan finna
hartsticka (Ganoderma pfeifferi), tungticka
(Piptoporus quercinus) och skillerticka
(Inonotus cuticularis). Nere i sjön på halvt
dränkta bokstammar och grenar finns landets
enda kända lokal för tigermussling (Lentinus
tigrinus). Förra året hittade jag ett tiotal olika
mycel längs en sträcka på någon kilometer. I år
var det betydligt färre.
Det finns även uppgifter om ett fynd från 1988
av praktspindling (Cortinarius terpsichores)
men vi kan dock inte finna originalinformationen
om exakt plats. Om någon läsare känner till
detta tar jag tacksamt emot upplysningar.
Alnarpsparken
Parken är anlagd 1878. Grunden för Alnarpsparken
utgörs av Alnarps almskog som finns
omtalad i Linnés "Skånska resa". Större delen
av den nuvarande Alnarpsparken antas ha varit
trädbevuxen alltsedan träden vandrade in efter
inlandsisen. Skogen fungerade som ett populärt
utflyktsmål under 1700- och 1800-talen. Parken
har en stor artrikedom inom många organismgrupper.
Svampar som hittats i Alnarp och som
sällan påträffas i övriga Skåne är rödbrun rottryffel
(Scleroderma cepa), gulbrämad flug-
svamp (Amanita franchetii; fig. 5), liten ekkremla
(Russula rutila) och borstriska
(Lactarius mairei).
Falsterbo stadspark
Längst nere i sydvästra hörnet av Skåne ligger
Falsterbo. Orten är mest känd för fina sandstränder
och kanske för sin klassiska ridtävling
där ryttarstjärnor hoppar högt. I skogsdungarna
kring kyrkan finns också stjärnor med höjd,
dvs. höga jordstjärnor (Geastrum fornicatum).
Stenticka (Polyporus tuberaster) är en annan
raritet tillsammans med rosenpuderskivling
(Cystolepiota moelleri).
Vi åker nu vidare mot nordost och stannar strax
norr om Vombsjön vid Borstbäcken.
Borstbäcken
Återigen en bäckravin, bitvis med höga branter.
Lokalen sträcker sig från Vombsjön och ca 3,5
km uppströms. Den norra tredjedelen av
Borstbäcksravinen är Natura 2000-område.
Bokskogen är på sina ställen mycket gammal,
där enstaka topphuggna bokar är en relikt från
det gamla bondesamhället. Markförhållandena
är mycket näringsrika och lerskiffer bildar
klippformationer på flera ställen. I våras var vi
flera Puggehattar som njöt av vackra bestånd
med lundviva (Primula elatior).
Slaget vid Borst 1644 utkämpades mellan ett
försvarande bondeuppbåd av färsingar och ett
svenskt kavalleriförband, ur den svenska invasionsarmén.
Striden slutade med att bondearmén
fullständigt utplånades. Färsingarnas
kanonvärn, som ligger precis på krönet av norra
ravinen, är fortfarande fullt synliga. Nere i
dessa växer numera bl.a. bittersopp (Boletus
calopus) och kruskantarell (Pseudocraterellus
undatus).
Borstbäcken är en av mina favoritlokaler. Jag
brukar besöka platsen 10-15 gånger mellan juli
och november. Den nordligaste ravinen ligger
närmast bilvägen. Den har också visat sig vara
52 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005)