SMT 2-2005 - Sveriges Mykologiska Förening

och gärna luftig. Här finns inget tjockt lager av
förna utan allt organiskt material omsätts
snabbt. Typiska trädslag är ask, rönn, alm och
hagtorn. Närheten till kusten reglerar temperaturen,
särskilt om vintern. Och det kan vara helt
nära stranden. Jag har samlat Leucoagaricus tre
meter från havet på en lokal som ett år senare
inte längre fanns kvar eftersom havet hade
ändrat strandlinjen (fig. 3). Återigen medför
detta att organiskt material blandas upp med
sandigt, mineralrikt substrat, vilket
Leucoagaricus-arterna tycks ha en preferens
för. I Sverige har Leucoagaricus-arterna bara
rapporterats från de södra delarna, vilket överensstämmer
med den generella uppfattningen,
att dessa arter har en sydlig utbredning och
föredrar varma och rika lokaler. I Danmark har
de flesta fynd av Leucoagaricus-arter (med
undantag av L. leucothites och L. nympharum)
gjorts nära kusten (högst 5 km inåt land.). Detta
bör man hålla i minnet om man skall leta efter
arterna i Sverige. Sök längs de sydliga delarna
av Hallandskusten, hela Skånekusten, Blekingekusten,
Kalmarkusten, Öland och
Gotland. Här tror jag de största chanserna finns
att göra fler fynd av dessa spännande svampar.
Tack
Tack till Sven-Åke Hanson för kommentarer
och översättning till svenska. Leif Örstadius
tackas för fynd av spännande arter av
Leucoagaricus från östra Skåne och för lån av
foton. För att ha bidragit med foton tackas
också Thomas Læssøe, Morten Christensen,
Jacques Guinberteau (Frankrike), J. L. Muller
(Belgien) och Tomislav Lukic (Kroatien).
Litteratur
Hallingbäck, T. & Aronsson, G. (red.) 1998.
Ekologisk katalog över storsvampar och
myxomyceter. ArtDatabanken, SLU. Uppsala.
Bellù, F. & Lanzoni, G. 1988. Leucoagaricus
ionidicolor sp. nov. Rivista di Micologia
XXXI, 3–4:107–110.
Bon, M. 1983. Flore Mycologique d'Europe 3.
Les Lepiotes. Documents Mycologiques.
SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005)
SVAMPPRESENTATIONER
Mémoire hors serie no 3.
Bon, M. & Andersson, O. 1987. Svampar.
Candusso, M. & Lanzoni, G. 1990. Fungi
Europaei 4. Lepiota. Saronno.
Elfström, M. 2003. Sett, hört och läst 14.
Rodnande fjällskivling - en riktig bortbyting.
Jordstjärnan 24 (3):77–80.
Elfström, M. 2004. Sett, hört och läst 17. Mer
om Chlorophyllum-arterna. Jordstjärnan 25
(3):16–18.
Hansen, L. & Knudsen, H. 1992. Nordic
Macromycetes Vol. 2. Köpenhamn.
Hanson, S-Å. & Hägg, B. 2000. Förteckning
över Skånes svampar. Puggehatten supplement
4.
Heilmann-Clausen, J. 1992. Rødmende furehatte
(Leucocoprinus sect. Anomali) i
Danmark. Svampe 26:17–21.
Heilmann-Clausen, J., Lange, C. & Rald, E.
1992. Introduktion till parasolhatte. Svampe
26:25–31.
Imazeki, R., Otani, Y. & Hongo, T. 1988. Nihonno-Kinoko
("Fungi of Japan"). Yama-kei
Publishers Co.
Jaederfeldt, K. 2004. Giftfjällskivling en för
Sverige ny art. Jordstjärnan 25 (1):9–11.
Lange, C. 1994. En parasolhat langt væk
hjemmefra. Svampe 29:39–41.
Lange, C. 1995. The genus Leucoagaricus in
Denmark; distribution and ecology.
Documents Mycologiques XXV (98–
100):249–256.
Lange, C. & Vellinga, E. 2004. Rabarber-
Parasolhat holder flyttedag - molekylærgenetiske
studier omkring slægten Macrolepiota.
Svampe 50: 23–42.
Vellinga, E. 2000. Notes on Lepiota and
Leucoagaricus. Type studies on Lepiota
magnispora, Lepiota barssii, and Agaricus
americanus. Mycotaxon 76:429–438.
Vellinga, E. 2001. Genus Leucoagaricus. I:
Noordeloos, M. E., Th. W. & Vellinga, E. C.
Flora Agaricina Neerlandica 5:85–108.
Lisse.
Vellinga, E. 2003. Phylogeny and Taxonomy of
Lepiotaceous Fungi. Ph.D. Thesis,
University of California at Berkeley.
29