SMT 2-2005 - Sveriges Mykologiska Förening

endast i slänterna ner mot havet och fläckvis ute
i betesmarkerna. Andersson (1950a) noterade
Disciseda bovista och Geastrum saccatum vid
Knäbäck. Vi har inte återfunnit dessa men
påträffat bl. a. T. brumale, T. fimbriatum,
Disciseda candida, Geastrum schmidelii och G.
mimimum. Geastrum elegans förekommer med
ett mycel i områdets södra del, i anslutning till
Havängsdösen. Området kring den tidigare byn
Knäbäckshusen (hela byn bortflyttad av militären
i slutet av 1950-talet) känneteckans av kraftigt
försurade markförhållanden med vidsträckta
borsttåtelhedar med gråfibblemattor och ljungbestånd.
Området ingår i Natura 2000
(SE0420240).
- Skepparp-Kungsmölle
De branta sandsluttningarna mot Verkeån hyser
en välutvecklad sandstäppsflora som tack vare
ständiga sandras i kombination med bete håller
sig i gott skick. Tyler (2003) betecknar
Kungsmölle som en av de absolut finaste sandstäppslokalerna.
Andersson noterade på 1950talet
bl. a Disciseda bovista, D. candida,
Tulostoma brumale och T. fimbriatum. Under
vår inventering har vi besökt området två gånger
och kunnat konstatera att dessa arter fortfarande
finns kvar. Vi har dessutom påträffat Geastrum
schmidelii och G. striatum. Området ingår i
Verkeåns NR och omfattas av Natura 2000
(SE0420075).
- Drakamöllans NR
Ett ganska stort, öppet betesmarksområde som
verkar ha genomgått en radikal förvandling från
sandstäpp till sur borsttåtelhed/ljunghed.
Olsson (1994) uppskattade sandstäppsvegetationen
i reservatet till ca 2500 m². Nio år senare
menar Tyler (2003) att ingen sandstäpp alls
finns kvar och att försurningsprocessen gått så
långt att restaureringsförsök knappast har någon
chans att lyckas.
Under vår inventering har vi endast sett små
isolerade ytor med sandstäpp längs vägar i
reservatet. Inte desto mindre har vi noterat
Tulostoma melanocyclum och Geastrum ele-
SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005)
OMRÅDESPRESENTATIONER
gans, vilket visar att sandstäppsgasteromyceter
trots allt har möjlighet att dröja sig kvar om
mikrohabitat fortfarande finns att tillgå. Som
nämnts gjordes ett av de första skånska fynden
av den acidofila hedröksvampen (Lycoperdon
ericaeum) här redan 1985 (herb. MJ).
8. Löderup-Valleberga-Ingelstorp
Merparten av vårt inventeringsområde på sydkusten
ingår i naturvårdsområdet "Hammarsbackar-Kåsebergakusten"
som i öster
ansluter till Hagestads naturreservat. Hela
kusten från Sandhammaren till Hammars backar
ingår i Natura 2000 (SE0430093).
- Löderups strandbad
Ett område med sandstäppsvegetation är beläget
på sydsidan av den höga "landborg"
(Strandbadsåsen), som löper parallellt med
kusten. På åsen finns en god potential för sandstäppsssvampar
(Geastrum saccatum och G.
berkeleyi är rapporterade härifrån (Sunhede
1989 och herb. MJ) men vi konstaterar en pågående
kraftig igenväxning. Rydberg samlade på
1950-talet Disciseda bovista, D. candida,
Tulostoma brumale, T. fimbriatum, T. kotlabae
och T. melanocyclum i anslutning till en tidigare
minigolfbana och ett strandkafé. Detta var utan
tvekan den absolut främsta skånska gasteromycetlokalen
på 1950-talet. Vi har i vår inventering
återfunnit T. brumale och T. fimbriatum
medan de övriga lyst med sin frånvaro. Öster
om Löderups strandbad, längs en mindre väg
som leder genom tallskogen mot Backåkra,
finns sandstäppsfragment med bl. a. Disciseda
candida och Tulostoma fimbriatum. Under våra
inventeringar har vi i sandsluttningarna dessutom
konstaterat förekomster av den ovanliga
kalksnäckan (Candidula intersecta; jfr von
Proschwitz & Svensson 1998).
- Kåsebergaåsen
Längre västerut, på sydsidan av Kåsebergaåsen,
finns branta "backafallsbiotoper" där sandras i
kombination med betesdjurens tramp borgar för
sandstäppsvegetationens fortbestånd, även om
vi noterar en hel del kvävegynnade inslag i
77