SMT 2-2005 - Sveriges Mykologiska Förening

Svensk Mykologisk Tidskrift 26 (2): 31–37, 2005
Två korallfingersvampar, Ramaria bataillei
och R. flavobrunnescens, funna i Sverige
LENNART SÖDERBERG
Abstract
Two species of coral fungi, Ramaria bataillei (Maire) Corner and R. flavobrunnescens (G. F.
Atk.) Corner, are reported and illustrated. A short survey of the morphological characters
in Ramaria subgenus Ramaria is provided.
Inledning
De stora gula korallfingersvamparna har i alla
år fascinerat mig. Men, men det kom att dröja
länge innan jag på allvar började fördjupa mig i
deras systematik. Efter att ha bott i Närke och
Värmland under många år flyttade jag till Skåne
och efter några år där blev jag medveten om att
det i vissa områden fanns stora mängder korallfingersvampar
(Ramaria spp.), speciellt i
undersläktet Ramaria.
Skåne har ju en mycket varierad landskapsbild
med vidsträckta slätter och höga åsar. Det är på
höjdryggarna som man kan finna dessa fingersvampar.
De trivs bäst i bäckraviner på basisk
jord, särskilt på sydsluttningarna i dalgångarna
där det råder ett extremt varmt klimat. Det är
inte bara korallfingersvampar som trivs här.
Många rödlistade arter ur släktena Cortinarius,
Russula, Tricholoma och Boletus, speciellt de
värmekrävande, finner sig till rätta på dessa
lokaler. Även i mer lundartad vegetation, med
ett tjockare förnalager, kan man hitta korallfingersvampar,
dock inte i samma mängd som
på dalsidorna.
Släktet Ramaria brukar delas in i tre undersläkten.
De två arter som jag beskriver och diskuterar
nedan tillhör båda undersläktet (subgenus)
Ramaria.
SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (2005)
SVAMPPRESENTATIONER
Ramaria (Fr.) Bonorden subgenus
Ramaria (korallfingersvampar)
Detta undersläkte av vackra men svårbestämda
arter är mykorrhizabildare. Enligt Franchi &
Marchetti (2001) finns det ca 60 arter i Europa.
I Ekologisk katalog (Hallingbäck & Aronsson
1998) anges 18 arter i Sverige. I Tyskland har
man registrerat ca 30 arter enligt J. Christan
(pers. medd. 2005).
Korallfingersvamparna bildar fruktkroppar från
vår och försommar till höst och lever främst
med bok, ek, gran och tall (Fagus sylvatica,
Quercus spp., Picea abies, Pinus silvestris). De
påträffas oftast i gamla kalkrika barr- och ädellövskogar.
Många exemplar är som unga dolda
av mossa eller löv. Fullt utvuxna är de dock
iögonenfallande med sina ofta stora, köttiga,
korallikt förgrenade fruktkroppar. Grenarna kan
ha vita, gula, orange-gula eller ockra till bruna
färger. Ibland har de inslag av rosa eller lila i
olika nyanser. En del arter är relativt små, bara
omkring 5-8 cm i höjd och bredd medan andra
kan bli betydligt större, upp till 25 cm under
gynnsamma förhållanden.
De växer ofta flera tillsammans och kan ibland
bilda stora häxringar. Exempel på mer kända
arter i Sverige inom ovanstående undersläkte är
Ramaria botrytis (Pers.:Fr.) Bourdot (druvfingersvamp)
och R. testaceoflava (Bres.)
Corner (gultoppig fingersvamp).
31