SMT 2-2005 - Sveriges Mykologiska Förening
SMT 2-2005 - Sveriges Mykologiska Förening
SMT 2-2005 - Sveriges Mykologiska Förening
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Den blir gärna upp till 200 mm bred och<br />
100–150 mm hög. När den är så stor är den<br />
påfallande lik rodnande fjällskivling, men den<br />
rodnar inte. Som ung är den mycket karakteristisk,<br />
med en gråbrun, ofta "fyrkantig" hatt,<br />
som spricker upp i uppstående, mot kanten mer<br />
och mer spridda fjäll, så den som utvuxen ger<br />
ett mycket vitt, enfärgat intryck. Foten är hög<br />
och slank, mot basen klubbformat förtjockad,<br />
enfärgat vitaktig. Ringen är tjock och ofta dubbel<br />
och sitter löst. Köttet är lite gulnande till brunaktigt<br />
anlöpande vid tumning. Hatthudens ändceller<br />
är upp till 50 μm långa och 10 μm breda<br />
och svagt pigmenterade, cheilocystiderna är<br />
oregelbundet klubbformade, ofta med en utväxt<br />
på toppen, upp till 60 x 20 μm. Sporerna är brett<br />
ellipsoida med en tydlig groddpor, 8–10 x 6–7<br />
μm.<br />
Denna art finns i första hand i barrskog, gärna i<br />
SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 26:2 (<strong>2005</strong>)<br />
SVAMPPRESENTATIONER<br />
Fig. 9. Leucoagaricus nympharum (Kalchbr.) Bon (parasollskivling) liknar mycket en fjällskivling av släktet Macrolepiota<br />
och räknades tidigare till detta släkte. Som utvuxen är hatten täckt av spetsiga fjäll, medan den som ung är slät och<br />
gråbrun. Ringen är ofta mycket kraftig och dubbel. Foto C. Lange.<br />
planteringar på rikare underlag. Jag har dessutom<br />
ofta sett den vid basen av gamla myrstackar<br />
(precis som rodnande fjällskivling!).<br />
Från Skåne är tre fynd angivna (Hanson &<br />
Hägg 2000) och den är uppenbarligen inte särskilt<br />
vanlig i Sverige.<br />
L. leucothites (Vittad.) Wasser (champinjonfjällskivling)<br />
- fig. 10.<br />
Champinjonfjällskivlingen är den vanligaste av<br />
de här presenterade arterna. Tidigare har namnet<br />
L. cretaceus använts om detta taxon. Jag<br />
väljer här att följa Vellinga (2001) och använder<br />
namnet L. leucothites. Från Skåne finns 12 fynd<br />
angivna (Hanson & Hägg 2000). Det är en art<br />
som har en preferens för kulturlandskapet och<br />
den finns ofta i parker, i trädgårdar, på kyrkogårdar<br />
och liknande lokaler. Det finns en risk att<br />
den är förbisedd eftersom den kan förväxlas<br />
med en champinjon. Den kan vara så lik en snö-<br />
25
Change language