Vårdprogram för pankreascancer - Regionalt cancercentrum syd

med resektion kan laparoskopi övervägas innan patienten remitteras vidare eller planeras
för laparotomi (figur 1) (25, 26). En krucial fråga är om tumören växer över på de stora
kärlen, t.ex. v. porta, v. mesenterica superior och a. mesenterica superior. Värdet av
preoperativt endoskopiskt ultraljud (27) och intravaskulärt ultraljud via PTC-teknik (28)
undersöks för närvarande. Angiografi anses ej längre ha en plats i den rutinmässiga
resektabilitetsutredningen (29).
4.5 Preoperativ radio- och kemoterapi
Med modern bilddiagnostik kan, som nämnts ovan, patienter med sannolikt resektabel
pankreascancer identifieras med rimlig säkerhet. Dessutom kan diagnosen verifieras med
perkutan biopsi. Detta är grunden för preoperativ strålbehandling. Preliminära resultat antyder
en 75-procentig resektabilitetsfrekvens efter den preoperativa behandlingen och en
minskning av lokala recidiv medan istället andra recidivlokalisationer synes öka. Det är
för tidigt att uttala sig om effekten på långtidsöverlevnad. I de flesta studier har radioterapi
kombinerats med kemoterapi. I avvaktan på mera fullständiga resultatredovisningar bör
tekniken endast användas inom ramen för kontrollerade studier (30).
4.6 Skall pankreascancer opereras?
Det är nu mer än 60 år sedan Whipple beskrev den operationsmetod som bär hans namn
(31). Fortfarande framförs dock tveksamhet mot att överhuvud taget resecera pankreascancer
på grund av hög postoperativ mortalitet och morbiditet, höga kostnader och kort
långtidsöverlevnad (32, 33). På senare tid har dock den postoperativa mortaliteten sjunkit
markant enligt ett ökande antal rapporter från centra med specialintresse för denna typ av
patienter (11, 12, 13, 34). Å andra sidan publiceras fortfarande också serier med mycket
hög mortalitet och morbiditet efter pankreasresektion som t.ex. en studie som omfattade en
hel region i England, där patienterna handlades på både större och mindre sjukhus (35).
Från flera håll redovisas på senare tid förbättrad femårsöverlevnad, kring 20 % (11, 12, 13,
36). Man kan således skönja vissa tecken på ökande möjligheter till förbättrade resultat av
kirurgisk behandling av sjukdomen. Därtill uppges adjuvant behandling kunna ge förlängd
långtidsöverlevnad (37, 38).
Som nämnts ovan (3.5) är differentialdiagnosen mellan de olika typerna av periampullär
cancer svår såväl preoperativt som peroperativt. Emellertid är prognosen betydligt bättre
för duodenal och ampullär cancer än för duktal pankreascancer (39). En policy som innebär
en aktiv inställning till resektion av periampullära cancrar är därför en garanti för att patienter
med de tumörformer som har förhållandevis god prognos ej onödigtvis undanhålls
en kurativ operation.
Klinisk pankreascancerforskning förutsätter att kompetens finns, åtminstone på några
centra, att genomföra pankreatikoduodenektomi på ett säkert sätt. Det är ytterligare en anledning,
och en viktig sådan, till att operationen utförs.
Skälen för avlägsnande av en pankreascancer är sammanfattningsvis att viss förbättring av
såväl tidiga som sena resultat kan skönjas, att patienter med andra typer av periampullära
tumörer med bättre prognos ej får undanhållas en operation samt nödvändigheten av fort-
12