Ledarskap och lidelse - Kungliga biblioteket

Beredningsprocessen ändrades i samband med en allmän genomgång av
akademiens fonder 1978. Den särskilda priskommittén avskaffades, och
dess uppgift överflyttades till akademiens styrelse; för några år sedan övergick
den därifrån till den tionde klassen, som bland annat representerar
humaniora. Reformerna förklarar dock knappast varför akademien skött
sig så mycket bättre efter 1970. Det handlar i stället om ledamöternas
kompetens och engagemang, och båda kan givetvis växla över tiden, särskilt
innan alla akademier utom den Svenska upphörde med att invänta Vår Herres
ingripande för att åstadkomma förnyelse och lät ett rum blir ledigt, när
innehavaren nått en viss ålder, vanligen 65 år. Rätten att nominera pristagare
tillkommer nämligen varje ledamot av akademien, men dessvärre har
alltid endast ett försvinnande fåtal insett att rätt i detta fall också innebär
en skyldighet, i varje fall en moralisk sådan.
Det hindrar dessbättre inte, att många av de skickligaste och mest
produktiva översättarna återfinns i prisförteckningen. Viktor Rydbergs
klassiska översättning av Goethes Faust belönades 1877, Edvard Lidforss’
försvenskningar av Don Quijote och Divina Commedia 1893 respektive 1904,
Erland Lagerlöfs översättningar av Odysséen och Iliaden 1909 och 1912,
Frans G. Bengtssons av Paradise lost 1928, Björn Collinders av Kalevala
1950 och Beowulf 1955, Gunnel Vallquists av Prousts A la recherche du temps
perdu 1966 och 1984 samt Ingvar Björkesons moderna version av Iliaden
2001. När Sveriges översättarförening i hovsamma ordalag 1948 vädjade
om att akademien måtte belöna skickliga översättare och gav förslag på fyra
sådana - Thomas Warburton, Thorsten Jonsson, Sigfrid Lindström och Eva
Alexanderson – var det lika fullt mycket välmotiverat. Någon verkan synes
skrivelsen dock inte ha fått, utan säck och aska förblev under ytterligare två
decennier den adekvata kostymeringen för akademiens ledamöter vid
hanteringen av Jakob Letterstedts pris för översättningar.
Bland dem som vann pris i Svenska Akademien fanns emellertid inte så
få översättare fram till 1902, då Axel Jacobsson belönades för andra boken av
Lucretius De rerum natura på svenska. 7 I några fall rörde det sig om personer,
som även lyckliggjordes med det Letterstedtska översättningspriset,
däribland Erland Lagerlöf och Alfred Jensen. Svenska Akademien inrättade
1953 med stöd från ledande bokförlag ett pris för översättningar till svenska,
1965 följt av ett tolkningspris för överflyttning av svensk diktning till främ-
51