Ledarskap och lidelse - Kungliga biblioteket

mande språk; sedan 1985 delar Svenska Akademien också ut Stiftelsen Natur
och Kulturs översättarpris, vilket belönar ”personer som gjort förtjänstfulla
översättningar till eller från svenska språket”. 8 Redan före tillkomsten av
dessa belöningar, som alltså gjorde det möjligt att premiera en dubbelriktad
translatio studii, stod det akademien fritt att av egna medel ge pris för särskilt
framstående insatser som översättare: ett fall skall strax noteras.
Inom Samfundet De Nio, som inledde sina prisutdelningar tre år efter
grundandet 1913, redovisar protokollen ett fåtal belöningar till översättare
under det första halvseklet. Den tidigaste bestod av en silvermedalj, som
gick till en engelsman för hans översättningar av svensk litteratur till engelska,
vilket nog var att väl mycket tänja på stadgarna, och både 1928 och 1931
erhöll Richard Hejll mindre belopp som understöd för sin verksamhet som
översättare till svenska. Inför det andra beslutet reserverade sig den nyinvalda
ledamoten Karin Boye starkt i ett brev till sekreteraren John Landquist,
därför att hon ogillade Hejlls eget författarskap på det högsta. Det måste
därför göras klart, framhöll hon, att understödet uteslutande gäller hans arbete
med översättningar, om hon skall kunna vara med på det. Å andra sidan
hade hon ju egna erfarenheter av hur otacksam uppgiften att översätta andras
texter kan vara: ”I Sverige lägger man alltför lite märke till den delen av vårt
litterära liv. Har Richard Hejll verkligen gjort ett bra arbete som översättare,
så finns det väl inga skäl att vägra honom ett understöd.” 9
Samfundet delade ut några mindre belöningar och understöd till översättare
under följande decennier, till Ane Randel 1933 och 1945 – han hade fått
ett pris av Svenska Akademien redan 1920 för sin översättning av Villons Le
grand Testament – och Astrid Ahnfelt 1955, men någon systematisk uppmärksamhet
ägnade man inte översättare förrän senare. Den första impulsen
gav Elsa Björkman-Goldschmidt, då hon 1966 kompletterade sitt förslag
till mottagare av årets Stora pris med följande plädering:
Men vad som just nu – när stipendier från en givmild himmel tycks dugga
över författarna – ligger mig mest om hjärtat är att slå ett kraftigt slag för de
svenska översättarna. Det är i alla fall de som i stort sett förmedlar kontakten
med hela den stora utländska litteraturen och därigenom hindrar oss från att
bli alltför insulära stugsittare; utan översättarnas tolkningar skulle oändligt
mycket av de stora strömningarna gå oss förbi. 10
Hon nämnde fyra förtjänta kandidater - Gunnel Vallquist, Olov Jonason,
52