Ledarskap och lidelse - Kungliga biblioteket
Ledarskap och lidelse - Kungliga biblioteket
Ledarskap och lidelse - Kungliga biblioteket
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
mande språk; sedan 1985 delar Svenska Akademien också ut Stiftelsen Natur<br />
<strong>och</strong> Kulturs översättarpris, vilket belönar ”personer som gjort förtjänstfulla<br />
översättningar till eller från svenska språket”. 8 Redan före tillkomsten av<br />
dessa belöningar, som alltså gjorde det möjligt att premiera en dubbelriktad<br />
translatio studii, stod det akademien fritt att av egna medel ge pris för särskilt<br />
framstående insatser som översättare: ett fall skall strax noteras.<br />
Inom Samfundet De Nio, som inledde sina prisutdelningar tre år efter<br />
grundandet 1913, redovisar protokollen ett fåtal belöningar till översättare<br />
under det första halvseklet. Den tidigaste bestod av en silvermedalj, som<br />
gick till en engelsman för hans översättningar av svensk litteratur till engelska,<br />
vilket nog var att väl mycket tänja på stadgarna, <strong>och</strong> både 1928 <strong>och</strong> 1931<br />
erhöll Richard Hejll mindre belopp som understöd för sin verksamhet som<br />
översättare till svenska. Inför det andra beslutet reserverade sig den nyinvalda<br />
ledamoten Karin Boye starkt i ett brev till sekreteraren John Landquist,<br />
därför att hon ogillade Hejlls eget författarskap på det högsta. Det måste<br />
därför göras klart, framhöll hon, att understödet uteslutande gäller hans arbete<br />
med översättningar, om hon skall kunna vara med på det. Å andra sidan<br />
hade hon ju egna erfarenheter av hur otacksam uppgiften att översätta andras<br />
texter kan vara: ”I Sverige lägger man alltför lite märke till den delen av vårt<br />
litterära liv. Har Richard Hejll verkligen gjort ett bra arbete som översättare,<br />
så finns det väl inga skäl att vägra honom ett understöd.” 9<br />
Samfundet delade ut några mindre belöningar <strong>och</strong> understöd till översättare<br />
under följande decennier, till Ane Randel 1933 <strong>och</strong> 1945 – han hade fått<br />
ett pris av Svenska Akademien redan 1920 för sin översättning av Villons Le<br />
grand Testament – <strong>och</strong> Astrid Ahnfelt 1955, men någon systematisk uppmärksamhet<br />
ägnade man inte översättare förrän senare. Den första impulsen<br />
gav Elsa Björkman-Goldschmidt, då hon 1966 kompletterade sitt förslag<br />
till mottagare av årets Stora pris med följande plädering:<br />
Men vad som just nu – när stipendier från en givmild himmel tycks dugga<br />
över författarna – ligger mig mest om hjärtat är att slå ett kraftigt slag för de<br />
svenska översättarna. Det är i alla fall de som i stort sett förmedlar kontakten<br />
med hela den stora utländska litteraturen <strong>och</strong> därigenom hindrar oss från att<br />
bli alltför insulära stugsittare; utan översättarnas tolkningar skulle oändligt<br />
mycket av de stora strömningarna gå oss förbi. 10<br />
Hon nämnde fyra förtjänta kandidater - Gunnel Vallquist, Olov Jonason,<br />
52