ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

Att bygga hus är inte svårt. Det svåra är att skapa förtroende för de legala systemen så att folk vågar investera. Det säger Lars Reuterswärd på UN HABITAT i Kenya.
bostäder där just nu. Det är en kvadratmeter
per kines. Det är precis vad vi orkade med i
Sverige under miljonprogrammet.
Lars Reuterswärd menar att makthavare
i stora delar av Asien håller på med det man
gjorde i Sverige: De bygger bort slummen.
En del av lösningen på problemet är att
identifiera stategier och tekniker för att
minska slummen och sätta dem i funktion,
anser han.
Alla länder har dock inte råd eller tillräckligt
väl utbyggda statliga institutioner
för att kunna göra som svenskarna eller
asiaterna. I sådana fall måste man finna
andra sätt:
– Den största resursen är människan,
säger Lars Reuterswärd. Familjen och hennes
nätverk. Har man inte de resurser som
vi hade i Sverige får man se till den enskilda
människan och hennes intellektuella, fysiska
och materiella tillgångar.
Han ger ett exempel:
– I en tredjedel av alla världens u-länder
får inte kvinnor äga mark eller hus. Om de
inte råkar vara väldigt rika eller välsituerade.
En kvinna kan inte räkna med att ärva
mark om mannen vill skilja sig eller om han
dör. Hur påverkas kvinnans vilja att investera
i fast egendom då? Skulle du investera i
din hyreslägenhet?
Lars fortsätter sitt resonemang med att
det i flera länder är långt ifrån självklart att
kunna använda sin fastighet som säkerhet
för ett banklån, för att kunna investera i
sitt företag. Ytterligare ett tekniskt hinder
på detta område är att många länder över
huvud taget inte har någon fungerande
kapitalmarknad.
Flera länder, som till exempel Kenya,
har inte heller något fastighetsregister värt
namnet. I de register som finns framgår det
inte heller vem som äger vad. I sådana fall
är det svårt att skapa en fastighetsmarknad
som faktiskt fungerar.
– Att bygga hus är inte så svårt, säger
Lars. Det svåra är att få de legala systemen
och tolkningen och förtroende för dem att
funka så att folk vågar investera. Här i Kenya,
till exempel, hade man under 28 år en
väldigt korrupt regim där man inte kunde
lita på någon.
Den nya regeringen i Kenya har upp-
märksammat korruptionen. Tillsammans
med UN HABITAT håller regeringen även
på att ta fram en policy för hur man ska
hantera markfrågan och skapa ett fastighetsregister,
som också ska vara tillgängligt
för den fattigare delen av befolkningen.
Regeringen har även frigjort mark för att
bygga bostäder åt sluminvånare.
För bara tio år sedan var det vanligt att
slumområdena i Nairobi brändes ner. Innan
röken lagt sig gjorde någon med goda kontakter
med regeringen anspråk på marken.
Marken såldes sedan för shoppingcenter
eller till enskilda hyresvärdar som byggde
små dåliga bostäder för uthyrning till höga
hyror. Idag tvingar istället regeringen folk
att flytta, rika som fattiga, eftersom de bor
på statlig mark.
– Bygger man hus på mark som är reserverad
för gator och parker, så får man räkna
med att de husen kommer att tas bort, säger
Lars Reuterswärd. Samtidigt kan man inte
bara gå in i slumområden med bulldozers,
utan man måste ta hänsyn till de boende
och deras bräckliga situation. De måste
erbjudas någon form av alternativ.
20 ARKITEKTEN maj 2004