ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

More documents

Recommendations

Info

LEDARE Sveriges Arkitekter är intresseorganisation för Sveriges arkitekter, inredningsarkitekter, landskapsarkitekter och fysiska planerare med över 9.000 medlemmar. Sveriges Arkitekter Wirwachs Malmgård Ansgariegatan 5 Box 9225,SE-102 73 Stockholm,Sweden Te l +46(0)8 5055 7700 Fax +46(0)8 5055 7705 kansli@arkitekt.se www.arkitekt.se Ordförande: Johan Nyrén johan.nyren@nyrens.se vice ordförande Tiina Sarap, tiina.sarap@lpal.slu.se Förbundsdirektör: Staffan Carenholm, staffan.carenholm@arkitekt.se Ett modernt löneavtal Ett treårigt löneavtal har träffats för Sveriges Arkitekters medlemmar anställda i privata arkitekt- och konsultföretag. Avtalet omfattar ca 2500 medlemmar. Det nya löneavtalet är det första centrala kollektivavtal som Sveriges Arkitekter träffar. Avtal om löner och allmänna anställningsvillkor har träffats för privatanställda arkitekter i över 30 års tid, men då genom det tidigare Arkitekt- Förbundet. Nu har Sveriges Arkitekter tagit över rollen som partsorganisation, och därmed också som avtalstecknare, för de anställda arkitekterna. Det är en av många roller och uppgifter som Sveriges Arkitekter har och innan den nya organisationen bildades trodde nog en och annan att den nya organisationen inte skulle visa sig vara kapabel att bära upp sina skiftande roller och uppgifter. Det fackliga uppdraget förutspåddes kollidera med andra åtaganden och uppgifter. Idag kan vi konstatera att det går alldeles utmärkt att samtidigt vara facklig partsorganisation, förmedla företagarservice, bevaka bransch- och professionsfrågor samt värna arkitekturen och samhällsplaneringens intresse. En bred agenda förvisso, men absolut inte bestående av motstridiga åtaganden utan snarare åtaganden som går hand i hand. Årets avtalsrörelse har bedrivits under samma förutsättningar som tidigare. Kansliet har skött förhandlingarna, vår utsedda förhandlingsdelegation har hållits informerad och fått ta ställning till avtalet som därefter har rapporterats till styrelsen. En ordning som fungerat väl tidigare och rimligtvis kommer att göra det också fortsättningsvis. Avtalet, precis som alla andra löneavtal som nu träffats för den kommande treårsperioden, innehåller låga garanterade löneökningar. Allt måste dock relateras till inflationstakten, vilken som bekant är historiskt låg. Avtalet, tillämpat lokalt i enlighet med vad som föreskrivs i avtalstexterna, har alla förutsättningar för att ge reallöneökningar under den kommande treårsperioden. Allt förstås under förutsättning att inflationen inte plötsligt börjar skena, vilket idag verkar mycket osannolikt. För Sveriges Arkitekter har den viktigaste uppgiften i årets avtalsrörelse varit att slå vakt om det avtal om lönebildning vi gemensamt utvecklat med arbetsgivarparten Almega under de två senaste avtalsrörelserna. Det har vi lyckats med. Vårt avtal om hur lönebildningen i arkitektföretagen ska ske är oförändrat. Vi tycker att vi med vårt avtal lyckats åstadkomma en modell för lönebildning som utgår från arkitektbranschens särprägel. Det är en modell som ger anledning för arkitektföretagen att precisera utifrån vilka principer löner ska sättas, enkelt uttryckt formulera en lönepolicy. Likaväl som man måste kunna ställa krav på att ett modernt kunskapsföretag skaffar sig en strategi för sitt affärsuppträdande, likaväl måste man kunna ställa krav på att företagen är medvetna om och tydligt kan redovisa vilka principer som styr värderingen av medarbetarnas insatser. En policy för det interna belöningssystemet, lönesättningen, måste finnas. I det arbetet är Sveriges Arkitekters avtal med Almega till stor hjälp. Genom den i avtalet föreskrivna genomgången av lönestrukturen i företaget kartläggs den faktiska lönestrukturen och parterna kan gemensamt bedöma i vilken utsträckning man har den lönestruktur som är önskvärd. Finns skevheter och omotiverade diskrepanser kan sådana korrigeras. Lönesättningsprinciperna kan göras transparanta och kan redovisas för alla medarbetare. Öppenhet och tydlighet i dessa avseenden skapar delaktighet. Motsatsen skapar osäkerhet om vad som gäller och vad som egentligen premieras. Det är inte en grogrund för ett positivt klimat i företaget. Genom avtalets regler om individuella utvecklings- och målsamtal säkerställs att det blir en helhetsdiskussion om varje individs arbetssituation, utveckling och villkor. Den anställde får tillfälle att utveckla sin syn på sin situation och sin framtid och den lönesättande chefen får tillfälle att redovisa företagets bedömningar. Vårt löneavtal rymmer både analys och genomgång av lönestrukturen, ger underlag för policy, innehåller individuella utvecklings- och målsamtal samt ger i logiska steg en beskrivning av hur lönesättningen ska ske. Ett modernt löneavtal. Staffan Carenholm 62 ARKITEKTEN maj 2004
Stor gest – magert resultat För drygt två år sedan beslöt regeringen tillsätta en kommission för att granska byggsektorn. Alla byggbranschens misslyckanden skulle granskas meddelade statsministern, som pekade ut byggbranschen som en problemsektor. Byggkommissionen tillsattes. Den skulle föreslå åtgärder som var konkurrensfrämjande, granska kartellbildning och nyttjande av svart arbetskraft och föreslå åtgärder som syftar till att hålla nere byggkostnader och höja kvaliteten inom bygg och anläggningssektorn. Ett mycket brett uppdrag får man konstatera. Kommissionen gjorde också en bred genomlysning av branschen i sin rapport Skärpning gubbar, som publicerades vid årsskiftet 2002/2003. Sammanlagt föreslog kommissionen 22 olika åtgärder inom områden som byggherrens ställning och konkurrensen, byggkostnader, byggfel, tillsyn och kontroll, byggandets miljöpåverkan, byggforskningen, svart arbetskraft samt myndigheternas roll och samverkan. Ett brett uppdrag resulterade i ett brett förslag till åtgärder syftande till bättre byggprocesser. Och vad är idag, efter ett och ett halvt år, resultatet? Jo, inom byggsektorn har ett ganska omfattande förändringsarbete påbörjats. Byggandets olika aktörer, byggherrar, entreprenörer, konsulter och arkitekter har på olika sätt, var för sig och genom samverkan, börjat ge sina bidrag till mer effektiva byggprocesser, genomsyrade av kvalitetstänkande och samfällt ansvarstagande. Mycket är naturligtvis sig likt, men de olika aktörerna har ändå överlag tagit Byggkommissionens rapport på största allvar och drivs av en seriös vilja till att medverka till effektivare, kvalitetspräglat byggande. Men vart tog samhällets ansvar vägen, det samhälle som utpekat byggsektorn som en fuskbransch med svagt kostnadsmedvetande och bristfällig konkurrens? Den samhälleliga uppföljningen av Byggkommissionens förslag har hittills lyst med sin frånvaro. Nu har dock regeringen i vårbudgeten meddelat att man ämnar tillsätta en byggsamordnare, som under tre år tillsammans med företrädare för bygg-, fastighets- och anläggningssektorerna ska leda och samordna ett program för utveckling och utvärdering av byggsektorn. För detta ändamål anslås den häpnadsväckande siffran av 2 miljoner kr, under förutsättning att branschen bidrar med lika mycket. Naturligtvis kan något gott komma ur detta. Och självfallet handlar det om att branschens aktörer själva måste ta ansvar för ett nödvändigt förändringsarbete. Men ändå. Den storstilade ansatsen risker att sluta med just ingenting. Byggbranschen kanske inte var så viktig? Problemen kanske inte var så stora? Hur ska branschen tolka att den stora politiska gesten till slut verkar vara rätt innehållslös? Och vad ryms i ett politiskt ansvarstagande i en sån här situation? Det vore stor skam om ett spirande förändringsarbete i branschen inte fick kraftfullt samhälleligt stöd. Staffan Carenholm STUDENT- SPALTEN Nya vägar till högskolan Det händer mycket kring utbildningarna just nu. Samtalet mellan Sveriges Arkitekter och HDK har kommit igång i en positiv anda. Nyligen genomfördes årets utbildningsform. Denna gång på Ultuna och med Sveriges Arkitekters utbildningspolicy som tema. Utbildningspolicyn kommer att fylla en allt större uppgift när dagens utbildningsstruktur med samanhållna yrkesförberedande program ersätts av fler individuella val. Här spelar den så kallade Bolognapro- cessen en viktig roll. Ett av de starkaste argumenten mot Bolognamodellens uppdelning i tre plus två år är att det blir svårare eller rent av omöjligt att bedriva en saman- hållen femårig yrkesutbildning. En fördel för studenterna blir att uppdelningen på kandidat- och masterutbildningar gör det lättare att själv komponera sin utbildning utifrån egna mål – och kanske också välja att gå kurser där de för tillfället är bäst. I skuggan av Bolognaprocessen utreds även andra förändringar inom högskoleutbildningen. Jag tänker främst på de föreslagna förändringarna av antagningssystemet som just nu är ute på remiss. De förändringar som föreslås inbegriper allt från hur betygspoängen ska beräknas till förslag om nya alternativa vägar för antagning till högskoleut- bildning. Förslaget går i kortet ut på att ha tre vägar till högskolan. Betyg, högskoleprov samt ”tredje vägen”, där betygsantagning ska utgöra minst trettio procent av platserna, högskoleprovet likaså minst trettio procent samt ”en tredje väg” på minst tio procent – där bland annat särskilda prov används. Det nuvarande arkitektprovet skulle förmodligen passa väl in i denna ”tredje väg”, men förvånande nog finns inga referenser till arkitektprovet i utredningen. För arkitektutbildningarna på KTH, LTH och Chalmers skulle de föreslagna nya antagningsreglerna, som jag tolkar det, inte innebära några större förändringar. Inredningsarkitekturbildningarna får man förmoda även i framtiden får tillåtelse att tillämpa särskilda regler för konstnärliga utbildningar. Däremot får både landskapsarkitekt- och fysisk planerarutbildning- arna en tredje väg till sina utbildningar, vilket välkomnas av ArkitektStuden- terna – som länge efterfrågat en alternativ väg in även på dessa utbildningar. En liten risk finns med att utredaren föreställer sig nationella ”områdesprov”, utbildningarna riskerar att grupperas ihop i fel ämnesområde. Helst bör de utgöra egna områden. Arkitektprovet borde därmed kunna utgöra stommen för såväl för landskapsarkitekters som fysiska planerares områdesprov. Rickard Wallgren, studenthandläggare Sveriges Arkitekter ARKITEKTEN maj 2004 63
Page 1 and 2:
05 BARRIÄRBYGGE OBSERVATÖRER I P
Page 3 and 4: Arbete mot slummen. FN-projekt i Na
Page 5 and 6: ”Det är lätt för vem som helst
Page 7 and 8: Hebron, Guds stad Text: Joanna Heil
Page 9 and 10: Om Nablus och stenvalvens bräcklig
Page 11 and 12: såg. Min unge före detta kontaktm
Page 13 and 14: Ny utbildningspolicy Ett utkast til
Page 15 and 16: ”Inte bara en konstnärlig utbild
Page 19 and 20: Svensk arkitekt leder arbete mot sl
Page 21 and 22: Kibera är det näst största slumo
Page 23 and 24: andra och till folket i Kibera så
Page 26 and 27: SETT, LÄST, HÖRT Redaktör: Nina
Page 28 and 29: SETT, LÄST, HÖRT Redaktör: Nina
Page 30 and 31: Miele Sveriges bästa vitvarulevera
Page 32 and 33: att de maskininspirerade processern
Page 34 and 35: Lagliga eller olagliga CAD-krav? P
Page 36 and 37: Monica Nyberg visar favoritövninga
Page 38: KALENDERN Redaktör: Nina Gunne nin
Page 41 and 42: Svar till Magnus Lundkvist Påkläd
Page 43 and 44: Foto Kajsa Löf Entré till A-och V
Page 45 and 46: ara en början värdering av och re
Page 47 and 48: Arkitektkontoren har de bästa proj
Page 49 and 50: Varberg - fortfarande ett vardagexe
Page 51 and 52: Den lokala löneförhandlingens fem
Page 53: epresentativa fotografi er, ritning
show all

ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?