ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

More documents

Recommendations

Info

DEBATT Debattredaktör: Kerstin Persson kerstin.persson@arkitekt.se Tel 08-5055 7734 ”Men den infekterade debatten efter tävlingen låter ana att det under ytan finns en mängd lokala motsättningar och missnöjen som nu blivit grogrund för misstänkliggörande av snart sagt varje detalj i hela tävlingsprocessen. Detta är i så fall trist, men knappast något som Sveriges Arkitekter kan eller bör spekulera i.” Katarina Nilsson, Sveriges Arkitekter, jurysekreterare i tävlingen om Kulturens hus i Luleå. Norrländska Socialdemokraten/Debatt 4 maj 2004. ”Kanske blir huset lite tråkigt, men det blir funktionellt.” Arkitekt Hans Tirsén om det vinnande förslaget till Kulturens hus i Luleå vid ett möte med en lokal socialdemoratisk förening. Norrländska Socialdemokraten/Nyheter 4 maj 2004. ”Det här borde vara en väckarklocka för hela Sverige, säger Bo Larsson och tillägger att Luleå missat en chans att få ett stycke samtidsarkitektur som skulle kunna väcka intresse långt utanför kommunens gränser. Bo Larsson konstaterar att det inte räcker med att utlysa tävlingar. Man måste kunna hantera dem också.” Stadsarkitekten i Luleå intervjuas av Elisabet Andersson i Svenska Dagbladet 7 maj 2004. ”Att (tvingas) frångå vanor, ovanor och rutiner kan vara smärtsamt och omskakande. Men allt tyder väl på att vi alla i byggsektorn behöver ruskas om. Vi behöver helt enkelt mer crossover – mellan olika aktörer och kanske mellan olika skeden i byggprocessen – och säkerligen från andra samhällssektorer. För visst kan mammas köttbullar också göras på lammkött eller smaksättas med vitlök, fetaost eller spiskummin.” Arkitekt Hanne Weiss Lindencrona i Byggindustrin 30 april 2004. Insikt och förnuft i Varbergs upphandling Vi kan inte se att vi gått vilse i den offentliga upphandlingen, skriver Bo Larsson, byggansvarig för skolprojekt på Varbergs kommuns ekonomikontor. Han reagerar på Staffan Carenholms kommentarer till upphandlingen av ett skolprojekt i Varberg. Artikeln i marsnumret av Arkitekten, om upphandling av arkitekt för gymnasieskolan i Varberg, beskriver väl den situation som råder med stor spridning av prisbilden. Orsaken i detta fall var uppenbart marknadssituationen då ingen av de 18 anbudsgivarna hade några som helst invändningar eller reservationer mot förfrågningsunderlaget. Fem bedömningskriterier tilllämpades vid utvärderingen men artikeln fokuserar endast på två av dessa nämligen timkostnader och den budgeterade arbetsinsatsen vilken varierade mycket stort. Förvånande är förbundsdirektören Staffan Carenholms raljerande i sin kommentar till upphandlingen och i sin ledare. Han efterlyser känslan att kunna välja rätt arkitekt, skriver att matematik ersätter insikt och förnuft och att upphandlaren måste bejaka ett självklart subjektivt inslag. Tre av de angivna kriterierna gällde arkitektens erfarenhet och nytänkande för gymnasieskolor, relevanta referensobjekt, kontorens kompetens, resurser och system. Granskningen visade mycket stor skillnad mellan anbudsgivarna. Av de 18 anbuden bedömdes endast tre uppfylla dessa bäst – Wingårdhs, ABAKO och White. Några hade överhuvud taget inte arbetat med gymnasieskolor. Bedömningen av vilken anbudsgivare som har bäst förutsättningar att leverera bästa lösningen är just en bedömning. För att bringa ordning i detta krävs bedömningsmall av något slag. Därför användes poängskala. Eller hur ska man annars utvärdera? Dessa ”subjektiva” kriterier utgjorde således 60 procent och de övriga två, timkostnader och budgeterad arbetsinsats, ”matematik”, 40 procent. Beträffande timkostnader är det ofta av mindre betydelse vad den erfarne ”chefsarkitekten” debiterar om dennes arbetsinsats endast utgör 5-10 procent av den totala budgeterade tiden. Av intresse är däremot vad medeltimkostnaden blir för hela uppdraget. Det är således inte så som förbundsdirektören uttrycker det en ”ovidkommande parameter” för uppdrag med rörligt arvode som budgeteras upp till 7 000 timmar. Metoden för poängsättning av budgeterad arbetsinsats beskrives väl i marsartikeln. Efter den samlade värderingen av de fem kriterierna kvarstod ABAKO, White och Fredblads. Tre kontor som alla har stor erfarenhet och referensobjekt för gymnasieskolor. Alltså tre kontor som alla har en dokumenterad förmåga att leverera bästa lösningen. Efter intervju med dem valdes ABAKO för sin förmåga och för att vi kände att de var rätt arkitekter för just detta objekt. Utfallet ger dessutom förutsägbarhet både för beställare och arkitekt vad gäller avtalad budget med rimlig arbetsinsats. Vi kan inte se att vi ”gått vilse” i den offentliga upphandlingen som Staffan Carenholm uttrycker det. Det vore intressant om förbundsdirektören utvecklade sina tankar om insikt, förnuft och känsla vid utvärdering av arkitektanbud i sin helhet och kravet på transparens utan att använda sig av några siffror. Att beakta är att arkitektkåren är mycket medveten om villkoren för offentlig upphandling med krav på annonsering och redovisning av underlag för tilldelningsbeslut. Bo Larsson Varbergs kommun. Ekonomikontoret 48 ARKITEKTEN maj 2004
Varberg – fortfarande ett vardagexempel Problemet är att många offentliga upphandlare tolkar LOUs regler på tok för snävt, skriver förbundsdirektör Staffan Carenholm på Sveriges Arkitekter i ett svar till Bo Larsson. Upphandlingen i Varberg har inte presenterats för att den framstår som särskilt anmärkningsvärd. Det framgår tydligt av min kommentar till upphandlingen, där jag framhåller att förfaringssättet vare sig framstår som bättre eller sämre vid en jämförelse med vad vi brukar se i dessa sammanhang. Ett tämligen normal upphandling med andra ord, varför jag inte tycker att Bo Larsson behöver känna sig särskilt utpekad. Den aktuella upphandlingen tjänade endast som illustrationsexempel till ett allmänt resonemang om de många principiella problem som finns när det gäller att hitta bra former för upphandling av arkitekttjänster. Jag anser inte att man i Varberg har gått vilse, men även Bo Larsson bör nog reflektera över resultatet av den poängsättningsmodell som tillämpats. Det visar sig nämligen att om det kontor, White, som kom tvåa i upphandlingen hade kalkylerat med ytterligare 300 timmar arbetstid i sitt anbud hade man fått en högre totalpoäng och sammantaget den högsta totalpoängen och därmed också rimligen uppdraget. Exemplet framstår som en ganska god illustration av hur ett till synes väl övervägt, och förment objektivt, poängsättningssystem kan leda till tveksamma resultat. Vad jag velat framhålla i min kommentar är att många offentliga upphandlare i dag väljer utvärderingskriterier som man tror kommer att kunna visa att man till slut väljer den objektivt sett bästa leverantören för uppdraget. Man bortser ifrån att en kvalificerad kunskapstjänst alltid måste upphandlas på basis av ett betydande mått av subjektivitet. Man måste till slut visa att man vågar göra ett val med utgångspunkt från en bedömning, inte en kalkyl, av vem som är lämpligast för uppgiften. Många gånger handlar det idag istället om att välja kriterier och poängsättningsmodeller genom vilka man kan visa att man med en objektiv ansats gjort allt för möta upphandlingslagens krav. Rädslan för att beslås med att ha gjort fel tillsammans med en upphandlingsperfektionistisk strävan styr mer än ambitionen att våga göra ett klokt val. När det är så har man gått vilse enligt min uppfattning. De offentliga upphandlarna måste våga mera och skaffa sig tillräcklig sakkunskap för att göra mer självständiga val i upphandlingssammanhang. Mindre matematik och mer sunt förnuft – och känsla! Det förutsätter att man i arkitektupphandlingar har tillgång till sakkunskap som kan bedöma det verkliga innehållet i det som anbudsgivarna erbjuder. Många gånger tas sådan sakkunskap inte in, med konsekvens att man fastnar i en poängsättning av främst timpriser utan att någonsin kunna få grepp om anbudsgivarnas verkliga förmåga att lösa en förelagd uppgift. Lagen ger en ram och allmänna grundprinciper för upphandlingen som upphandlaren måste hålla sig till. Inom denna ram och dessa principer har dock upphandlaren, med känsla för vad situationen kräver, goda möjligheter att lägga upp en process som gör att man inte fastnar i halvpoängsmatematik. Och timersättning är, det vidhåller jag, det minst relevanta av alla kriterier för val av en intellektuell tjänst. Särskilt uppenbart är det när det gäller ramavtalsupphandlingar. Här utgår värderingen nästan alltid från timpriset, trots att man aldrig i förväg vet för vilka uppdrag man upphandlar. Ett val i huvudsak utgående från timpriser anser jag kan kollidera med LOUs grundläggande krav på affärsmässighet i upphandlingen. Om man avstår från att pröva vilket som är det totalt sett mest ekonomiskt fördelaktiga anbudet och istället väljer utifrån momentant pris har man inte levt upp till kravet på affärsmässighet i upphandlingen. Inget säger att ett lägre pris har ett bättre värdeinnehåll och därmed representerar ett mer affärsmässigt val. Det kan mycket väl förhålla sig precis tvärtom. Även i Varberg och i liknande upphandlingssituationer måste timpriserna bedömas vara av sekundärt intresse. Man måste i första hand urskilja de lämpliga leverantörerna med hjälp av mjuka parametrar med subjektiva inslag och inte låta priset bli utslagsgivande. Poängskalan måste tillåtas bli vidare när det gäller de mjuka parametrarna och på motsvarande sätt snävare när det gäller poängsättning utifrån pris. Om samma måttstockar används blir risken uppenbar att priset i realiteten ändå fäller avgörandet efter som prisdifferensen normalt är vidare än kvalitetsdifferensen mellan leverantörerna, åtminstone gällande dem som har en reell chans att bli utvalda. Staffan Carenholm Förbundsdirektör Sveriges Arkitekter ARKITEKTEN maj 2004 49
Page 1 and 2: 05 BARRIÄRBYGGE OBSERVATÖRER I P
Page 3 and 4: Arbete mot slummen. FN-projekt i Na
Page 5 and 6: ”Det är lätt för vem som helst
Page 7 and 8: Hebron, Guds stad Text: Joanna Heil
Page 9 and 10: Om Nablus och stenvalvens bräcklig
Page 11 and 12: såg. Min unge före detta kontaktm
Page 13 and 14: Ny utbildningspolicy Ett utkast til
Page 15 and 16: ”Inte bara en konstnärlig utbild
Page 19 and 20: Svensk arkitekt leder arbete mot sl
Page 21 and 22: Kibera är det näst största slumo
Page 23 and 24: andra och till folket i Kibera så
Page 26 and 27: SETT, LÄST, HÖRT Redaktör: Nina
Page 28 and 29: SETT, LÄST, HÖRT Redaktör: Nina
Page 30 and 31: Miele Sveriges bästa vitvarulevera
Page 32 and 33: att de maskininspirerade processern
Page 34 and 35: Lagliga eller olagliga CAD-krav? P
Page 36 and 37: Monica Nyberg visar favoritövninga
Page 38: KALENDERN Redaktör: Nina Gunne nin
Page 41 and 42: Svar till Magnus Lundkvist Påkläd
Page 43 and 44: Foto Kajsa Löf Entré till A-och V
Page 45 and 46: ara en början värdering av och re
Page 47: Arkitektkontoren har de bästa proj
Page 51 and 52: Den lokala löneförhandlingens fem
Page 53 and 54: epresentativa fotografi er, ritning
Page 55 and 56: Stor gest - magert resultat För dr

ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?