ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter
ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter
ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
SETT, LÄST, HÖRT<br />
Redaktör: Nina Gunne<br />
nina.gunne@arkitekt.se<br />
Glasbrukstäppan –<br />
sliten och misskött<br />
Stockholmspärla<br />
”Det är med förvåning och besvikelse vi konstaterar<br />
hur en av landets mer framstående parkanläggningar<br />
hanteras. Det är av största vikt att alla inblandade<br />
inser värdet av Glasbrukstäppan som en representant<br />
för svensk trädgårdskonst i allmänhet och för Stockholms<br />
och Erik Glemmes parkarkitektur i synnerhet.<br />
Glasbrukstäppan är en allmän park med enastående<br />
kvaliteter, dessa får inte äventyras.”<br />
Så skriver Akademin för landskapsarkitektur inom<br />
<strong>Sveriges</strong> <strong>Arkitekter</strong> i ett brev till Stockholms Stad.<br />
Akademin har tagit upp vad som händer vid parken<br />
Glasbrukstäppan på Södermalm. I parken har slitaget<br />
ökat kraftigt genom att en skola byggts ut intill.<br />
Skötseln har inte alls följt med utvecklingen. Samma<br />
tendens kan man se över hela staden sedan skötseln<br />
lades ut på stadsdelsnämnderna, påpekar akademien.<br />
Brevet har undertecknats av Bengt Isling, ordförande<br />
i Akademin för landskapsarkitektur.<br />
”En undangömd oas” kallar Anna-Maria Blennow Glasbrukstäppan<br />
i sin bok Europas trädgårdar (Bokförlaget Signum 1995).<br />
I ett avsnitt om modernismens trädgårdskonst beskriver hon<br />
Erik Glemmes anläggning på Glasbruksklippan (1948 – 1952) på<br />
Söders höjder i Stockholm.<br />
Parken, som är en bit överbliven mark mellan klippor och bostadshus,<br />
består av tre delar, alla utformade med stor omsorg<br />
om detaljerna.<br />
Den nedre är stensatt kring tre runda vattendammar. På<br />
en brandmur intill hade Glemme låtit måla skuggan av ett träd.<br />
Granittrappor leder till nästa nivå där det fi nns en träpaviljong<br />
med toppigt spåntak under en stor ek. Parken avlutas med ett<br />
övre rum med en sitthörna vid en damm.<br />
Foto: Thorbjörn Andersson<br />
Verktyg i rörelsens händer<br />
LUMA-fabriken, Katarinahissen,<br />
bostäder och industrier på Kvarnholmen<br />
i Stockholm, men också butiker,<br />
bensinmackar, folkparker och Folkets<br />
Hus runt hela Sverige. Det kooperativa<br />
Förbundets Arkitektkontor<br />
lämnade under sina första decennier<br />
tydliga avtryck i Sverige och vissa av<br />
1920- och 30-talens byggnader räknas<br />
till några av den svenska funktionalismens<br />
höjdpunkter.<br />
80 år efter att arkitektkontoret<br />
inrättades i Sverige kommer boken<br />
Det svenska Folkhemmet, Kooperativa<br />
Förbundets arkitektkontor, ut på<br />
Arkitektur Förlag. Författaren Lisa<br />
Brunnström porträtterar här det mest<br />
produktiva arkitektkontoret i Sverige<br />
genom tiderna. Hon beskriver kontoret<br />
som ett verktyg i den kooperativa<br />
rörelsens händer men presenterar<br />
också arkitektkontorets bidrag till<br />
både den svenska arkitekturscenen<br />
och utvecklingen av det svenska<br />
välfärdssamhället.<br />
KFs arkitektkontor placeras i<br />
ett sammanhang av de kooperativa<br />
idéerna och den generella sociala och<br />
arkitektoniska debatten under den tid<br />
när kontoret inrättades. Undersökningar<br />
om människors levnadsvanor,<br />
som gjordes inom KFs arkitektkontor,<br />
syftade till att förbättra<br />
bostadsstandarden. KF-byggnaderna<br />
Det svenska folkhemsbygget.<br />
Om Kooperativa Förbundets<br />
arkitektkontor<br />
Lisa Brunnström<br />
Arkitektur Förlag 2004<br />
ISNB: 9186-050-261<br />
kännetecknades av enkelhet, ordning,<br />
hygientänkande, rationalitet och<br />
standardisering. I den kooperativa<br />
ideologin låg också en idé om den<br />
modernistiska arkitekturens enkelhet<br />
och reduktion av formen. <strong>Arkitekter</strong>na<br />
strävade efter att fi nna generella,<br />
ekonomiska bostadstyper för<br />
framtiden, gärna i form av terrasshus<br />
eller i smala lamellhus. Men kontoret<br />
ritade också Folkparker, Folkets Hus,<br />
restauranger och hotell. I linje med<br />
kontorets sociala ambitioner ägnade<br />
man stor omsorg åt arbetsmiljöer på<br />
fabrikerna.<br />
Tyngdpunkten i boken är lagd<br />
på perioden 1924 – 58, den period<br />
som räknas som kontorets guldålder,<br />
och då Eskil Sundahl var kontorets<br />
ledare. Men studien beskriver utvecklingen<br />
ända fram till arkitektkontorets<br />
nedläggning 1993.<br />
Boken lyfter fram bilder ur arkiven<br />
av byggnader som rivits, byggts<br />
om eller bevarats. Ett perspektiv ur<br />
KFs arkiv visar hur Katarinahissen<br />
med restaurang Gondolen skulle se<br />
ut. Än idag är hissen och restaurangens<br />
gestalt fortfarande någorlunda<br />
intakt. Som en högrest konstruktivistisk<br />
fågel som vakar över uppfarten<br />
till Södermalm.<br />
Nina Gunne<br />
28 <strong>ARKITEKTEN</strong> maj 2004