22.08.2013 Views

ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

SETT, LÄST, HÖRT<br />

Redaktör: Nina Gunne<br />

nina.gunne@arkitekt.se<br />

Glasbrukstäppan –<br />

sliten och misskött<br />

Stockholmspärla<br />

”Det är med förvåning och besvikelse vi konstaterar<br />

hur en av landets mer framstående parkanläggningar<br />

hanteras. Det är av största vikt att alla inblandade<br />

inser värdet av Glasbrukstäppan som en representant<br />

för svensk trädgårdskonst i allmänhet och för Stockholms<br />

och Erik Glemmes parkarkitektur i synnerhet.<br />

Glasbrukstäppan är en allmän park med enastående<br />

kvaliteter, dessa får inte äventyras.”<br />

Så skriver Akademin för landskapsarkitektur inom<br />

<strong>Sveriges</strong> <strong>Arkitekter</strong> i ett brev till Stockholms Stad.<br />

Akademin har tagit upp vad som händer vid parken<br />

Glasbrukstäppan på Södermalm. I parken har slitaget<br />

ökat kraftigt genom att en skola byggts ut intill.<br />

Skötseln har inte alls följt med utvecklingen. Samma<br />

tendens kan man se över hela staden sedan skötseln<br />

lades ut på stadsdelsnämnderna, påpekar akademien.<br />

Brevet har undertecknats av Bengt Isling, ordförande<br />

i Akademin för landskapsarkitektur.<br />

”En undangömd oas” kallar Anna-Maria Blennow Glasbrukstäppan<br />

i sin bok Europas trädgårdar (Bokförlaget Signum 1995).<br />

I ett avsnitt om modernismens trädgårdskonst beskriver hon<br />

Erik Glemmes anläggning på Glasbruksklippan (1948 – 1952) på<br />

Söders höjder i Stockholm.<br />

Parken, som är en bit överbliven mark mellan klippor och bostadshus,<br />

består av tre delar, alla utformade med stor omsorg<br />

om detaljerna.<br />

Den nedre är stensatt kring tre runda vattendammar. På<br />

en brandmur intill hade Glemme låtit måla skuggan av ett träd.<br />

Granittrappor leder till nästa nivå där det fi nns en träpaviljong<br />

med toppigt spåntak under en stor ek. Parken avlutas med ett<br />

övre rum med en sitthörna vid en damm.<br />

Foto: Thorbjörn Andersson<br />

Verktyg i rörelsens händer<br />

LUMA-fabriken, Katarinahissen,<br />

bostäder och industrier på Kvarnholmen<br />

i Stockholm, men också butiker,<br />

bensinmackar, folkparker och Folkets<br />

Hus runt hela Sverige. Det kooperativa<br />

Förbundets Arkitektkontor<br />

lämnade under sina första decennier<br />

tydliga avtryck i Sverige och vissa av<br />

1920- och 30-talens byggnader räknas<br />

till några av den svenska funktionalismens<br />

höjdpunkter.<br />

80 år efter att arkitektkontoret<br />

inrättades i Sverige kommer boken<br />

Det svenska Folkhemmet, Kooperativa<br />

Förbundets arkitektkontor, ut på<br />

Arkitektur Förlag. Författaren Lisa<br />

Brunnström porträtterar här det mest<br />

produktiva arkitektkontoret i Sverige<br />

genom tiderna. Hon beskriver kontoret<br />

som ett verktyg i den kooperativa<br />

rörelsens händer men presenterar<br />

också arkitektkontorets bidrag till<br />

både den svenska arkitekturscenen<br />

och utvecklingen av det svenska<br />

välfärdssamhället.<br />

KFs arkitektkontor placeras i<br />

ett sammanhang av de kooperativa<br />

idéerna och den generella sociala och<br />

arkitektoniska debatten under den tid<br />

när kontoret inrättades. Undersökningar<br />

om människors levnadsvanor,<br />

som gjordes inom KFs arkitektkontor,<br />

syftade till att förbättra<br />

bostadsstandarden. KF-byggnaderna<br />

Det svenska folkhemsbygget.<br />

Om Kooperativa Förbundets<br />

arkitektkontor<br />

Lisa Brunnström<br />

Arkitektur Förlag 2004<br />

ISNB: 9186-050-261<br />

kännetecknades av enkelhet, ordning,<br />

hygientänkande, rationalitet och<br />

standardisering. I den kooperativa<br />

ideologin låg också en idé om den<br />

modernistiska arkitekturens enkelhet<br />

och reduktion av formen. <strong>Arkitekter</strong>na<br />

strävade efter att fi nna generella,<br />

ekonomiska bostadstyper för<br />

framtiden, gärna i form av terrasshus<br />

eller i smala lamellhus. Men kontoret<br />

ritade också Folkparker, Folkets Hus,<br />

restauranger och hotell. I linje med<br />

kontorets sociala ambitioner ägnade<br />

man stor omsorg åt arbetsmiljöer på<br />

fabrikerna.<br />

Tyngdpunkten i boken är lagd<br />

på perioden 1924 – 58, den period<br />

som räknas som kontorets guldålder,<br />

och då Eskil Sundahl var kontorets<br />

ledare. Men studien beskriver utvecklingen<br />

ända fram till arkitektkontorets<br />

nedläggning 1993.<br />

Boken lyfter fram bilder ur arkiven<br />

av byggnader som rivits, byggts<br />

om eller bevarats. Ett perspektiv ur<br />

KFs arkiv visar hur Katarinahissen<br />

med restaurang Gondolen skulle se<br />

ut. Än idag är hissen och restaurangens<br />

gestalt fortfarande någorlunda<br />

intakt. Som en högrest konstruktivistisk<br />

fågel som vakar över uppfarten<br />

till Södermalm.<br />

Nina Gunne<br />

28 <strong>ARKITEKTEN</strong> maj 2004

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!