ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

”Det är lätt för vem som
helst, men ändå särskilt
för oss arkitekter, att se
hur det lilla som återstår
av palestiniernas livsmiljö
och kulturarv hotas av
slutlig förstörelse.”
Rapport
från
Palestina
Tre svenska arkitekter – Joanna
Heilig, Johan Mårtelius och
Snorre Lindquist – har rest runt
i Palestina som observatörer
för Sveriges Arkitekter. Resan
arrangerades av Palestinagrupperna
med stöd av svenska UD.
Text: Joanna Heilig
Vi står på bergskrönet vid utkanten
av byn Bitunia. Landskapet tar andan
ur oss. Terrasserade kullar rullar bort
i oändligheten. Cypresserna står som
svarta streck i blågröna olivlundar. Mandelträdens
vitblommande kronor svävar
som molntussar i den mjuka luften. Vi
ser Jerusalem, anar Medelhavet. Långt
borta blänker en spikrak bypass road.
Under våra fötter äter sig barriärbygget
fram mot byn, ett 40 meter brett gult
sår skär över kullarna. 70 procent av
byns jordbruksmark ligger på fel sida av
taggtråden.
Vi är tre svenska arkitekter. Vi reser
runt på uppdrag av vårt yrkesförbund
för att ta reda på tillståndet för landets
kultur- och naturarv. Vi färdas bekvämt
på bypass roads med en israelskyltad bil.
Vi går till fots genom spärrarna och hoppar
in i en ny minibuss på andra sidan.
Ibland klättrar vi över de stenhögar som
blockerar de palestinska vägarna. Visst
har vi köat i checkpoints, men nästan
alltid kommit fram; vi har svenska pass.
Yara Al Shareef som visar oss byn är
en mycket ung kollega. I Bitunia har hon
huvudansvaret för det lokala restaurerings-
och bebyggelseutvecklingsprojektet,
och förhandlar om allt från ägoskiften
till kvaliteten på kalkbruket med gubbarna
i byrådet. Yara har inget pass, utan
”grönt kort”, vilket inte ger tillträde till
östra Jerusalem. Där bor hennes familj,
som hon inte sett på tre år. Avståndet är
några kilometer.
I tättbebyggda
lägen tar
”säkerhetsbarriären”
formen
av en åtta meter
hög betongvägg,
ofta rakt över
privata innergårdar
och befintligt
gatunät.
ARKITEKTEN maj 2004 5