ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

DEBATT
Debattredaktör: Kerstin Persson
kerstin.persson@arkitekt.se
Tel 08-5055 7734
Pressgrannar
”Två tredjedelar av enkätsvaren innehöll klagomål
om drag. För att undersöka orsakerna utförde vi
provtryckningar i åtta lägenheter och av dem var
fem så otäta att de inte uppfyller byggreglerna.”
Annika Nilsson intervjuas av Bitte Nord i Byggindustrin 16 april
2004. Hennes avhandling på LTH visar att husen på Bo01 i Malmö
drar mycket mer energi för uppvärmning än beräknat.
”Förmodligen är tiden mogen för att slakta en gammal
helig ko, det vill säga tanken att ha ett generellt
subventionssystem som alla kan ta del av och i stället
införa det som i andra länder kallas ”social housing”.
Robert Lavelid, arkitekt MSA, vd Modern line arkitekter i Byggindustrin
16 april 2004.
”…har regeringen glömt att det i Sverige finns andra
inhemska byggmaterial? Förstår man inte att man
arbetar på samma marknad och att konstlat gynnande
av ett material automatiskt missgynnar andra?”
Anders Olsson, VD på Stålbyggnadsinstitutet kritiserar regeringens
träsatsning i byggingenjörernas tidning Husbyggaren nr 2
2004.
”Jag har sett hur arkitekturstudenter drabbas av
mental kortslutning inför projekt i miljonprogramsförorterna.
Många möter nämligen här en för dem
helt okänd typ av stadsmiljö, som de därför har
svårt att se nyanserat på. Några föreslog rakt av att
låta riva Gårdsten, därför att det skulle vara cyniskt
att tvinga folk att bo så. Samma vecka hade jag just i
Gårdsten träffat ungdomar som älskade sin stadsdel.”
Anna-Johanna Klasander, forskare och lärare i stadsbyggnad och
arkitektur vid Chalmers i Göteborg, försvarar hyreshusen i Vår
bostad nr 4 2004.
”I den mån vi har åldrats tycker vi själva att det
är med behag. Utom möjligen på en punkt: Vårt
namn.”
Svenska Föreningen för Byggnadsvård föreslås byta namn till
Svenska byggnadsvårdsföreningen, skriver föreningens ordförande
Ingela Broström i Byggnadskultur nr 1 2004. Beslut fattas på
årsmötet i maj.
”Temaplan AB har gjort en studie, ”Flyttkedjor i
Malmö”, som på ett tydligt sätt visar hur framförallt
nyproducerade villor samt större bostads- och hyresrätter
sätter igång välgörande flyttkedjor i och med
att de nygbyggda objekten tas i besittning. Flyttkedjorna
slutar med att nytillträdande på bostadsmarknaden
kan finna fina lägenheter i det äldre beståndet
till låga hyror.”
Lars Birve, vd, i MKB Fastighets ABs nyhetsbrev maj 2004.
Äntligen – men
Även om det mesta återstår visar policydokumentet
om arkitektutbildningarna att Sveriges Arkitekter
äntligen börjat inse att utbildningsfrågorna är
viktiga för kårens överlevnad, skriver Sven Thiberg.
Just det. Äntligen har Sveriges Arkitekter
tagit sig an arkitektutbildningen
som under många år fått leva sitt eget
liv utan insyn, utvärdering eller krav
från ”praktiken”? Utbildningsforum
på Ultuna den 5 maj i år gav offentlighet
åt Utbildnings- och forskningsutskottets
arbetsmaterial till ”Policy
för arkitektens, inredningsarkitektens,
landskapsarkitektens och den planerande
arkitektens/fysiska planerarens
utbildning”. Här skulle alltså debatten
kunna börja.
Förbundsordförande Johan Nyréns
huvudbudskap vid presentationen var
att policyn bör betona arkitektens
generalistroll och bredden i utbildningen
på en marknad som störs av
politisk ryckighet och dramatiska
omställningar. Utskottets ordförande
Klas Brunnberg antog optimistiskt att
ur den allmänna förvirringen växer
nya positiva arkitektroller. Han ansåg
att Bologna-processen med ”blandad
utbildning” kommer att generera nya
intressanta utbildningsalternativ.
De fyra utbildningarnas målbeskrivningar
satsar på att hitta en
lagom brygd av vision och pragmatism
i de traditionella dimensionerna kommunikation,
gestaltning, konst, teknik,
samhälle och etik. Två studenter var
påfallande nöjda med resultatet men
krävde bland annat bättre utbildningsbeskrivningar,
underlättad rörlighet
mellan skolorna, möjlighet till ”blandad
utbildning”, breddad antagning
och en arkitektskola i Norrland.
Avslutningsvis valde skolornas företrädare
att berätta om sina egna planer
i stället för att diskutera dokumentet.
Några nyckelord från denna del av dagen:
Mer långsiktighet, fokusera och
gör dokumenten lättare jämförbara,
total akademisering är farlig, professionsorientera
utbildningen …
Man kan fråga till vem Utbildningsforum
riktade sig. Snarast en
terminsavslutning där bara ”Den
blomstertid nu kommer” saknades.
Tankarna sattes aldrig på prov. För
de ”externa” iakttagarna, möjliga att
räkna på ena handens fingrar, fanns
ingen rimlig tid för kommentarer.
Man kan inte diskutera utbildningens
innehåll och form på allvar innan
en rad grundläggande frågor är besvarade.
De finns antydda, men inte
utredda, varför mycket av innehållet
i policyn hänger i luften:
• Vad gör en arkitekt till arkitekt? Är
arkitekt en profession? Omfattar
den i så fall de fyra arkitektslagen
i policyn? Eller utgör dessa fyra
skilda professioner?
• Hur byggs föreställningarna och
praxis för professionerna upp
historiskt, politiskt, ekonomiskt,
kunskapsmässigt? Hur mycket bör
policyns flyktiga ”omvärldsbilder”
och ”framtidsscenarier” styra de
långsiktiga utbildningsstrategierna?
• Vem kommer i framtiden att de
facto bestämma utbildningens
innehåll, form, längd och legitimitet?
Vilken frihet kommer att återstå
för Högskoleverket, Sveriges
Arkitekter och skolorna själva när
de internationella, EU och globala,
regelverken byggts upp?
• Vilket syfte, vilket innehåll, vilken
form och vilken praktisk användning
ska Sveriges Arkitekters
utbildningspolicy ha? Hur ska den
byggas upp, förvaltas, tillämpas
och förändras över tid?
Trots Anders Bodins (från gruppen
för arkitekutbildningspolicy) energiska
uppmaningar till kommentarer
blev dagens mest angelägna frågor
obesvarade:
• Generalistutbildning eller Specialistutbildningar,
horisontellt mellan
de fyra arkitektslagen, vertikalt
och/eller diagonalt under utbildningarnas
gång.
• Visionär utbildningspolicy för
en framtida professionalism eller
Instrumentell utbildningspolicy för
kontinuerlig information om, ut-
44 ARKITEKTEN maj 2004