DE STORA UNDREN BREV TILL MIN DOTTERDOTTER

största inom växternas värld, att framtrolla små frön, som i sin tur kunna frambringa nya
blåsippor. Är det nu inte märkvärdigt att all denna härlighet kunnat komma upp ur den svarta,
smutsiga jorden och det så tidigt att snön inte ännu riktigt hunnit smälta på den norra
backsluttningen. Var tog den sin saftiga grönska, var hämtade den sin färg? Inte låg färgerna
i jorden. Nej, det var något, som låg och slumrade i den lilla stel-frusna roten, det var den
stora trollkarlen livet, som hade dem gömda inom den knöliga roten. Det var livet som
tecknade bladens särsegna form och räknade kronbladen så att de icke blevo flera och icke
heller färre än sex, det var livet som smyckade dem till brudtärnor vid den bröllopsfest, som i
det härliga solskenet firas av ständare och pistill. Kan du tänka dig en större trollkonstnär än
livet - väl att märka, när han för solen till hjälp, annars orkar han ingenting. Men tillsammans
göra de underverk.
Och vilken omväxling bjuder oss icke växtvärlden i både former och färger - det är inte
bara blåsippor på dess program. En vecka efter blåsipporna komma vitsipporna, som äro nära
släkt med blåsipporna, men med blad, som äro skurna efter ett helt annat mönster. Och så
komma vårlök och gullviva och alla vårens och sommarens oräkneliga skaror av blommor
och strån, alla på sin rätta tid i tur och ordning, alla i sin bestämda dräkt med särskilt snitt och
färg, olika alla andra.
Och hur skilda äro de icke till lynne och karaktär. Kan man tänka sig större kontraster än
t. ex. å ena sidan den blyga, ömtåliga linnéan, som sticker sig undan i skogsdunklets
ensamhet, men förråder sig genom den härliga doft hon utandas - hon, som smeker sig in i
människornas hjärtan, så att de icke kunna annat än älska henne, och å andra sidan
maskrosen, som stark och oförskämd armbågar sig fram överallt, finner fäste på den härda
landsvägskanten, hoppar över diket och bryter sig genom staketet in i trädgården, där hon
lever ett lustigt liv, tränger sig fram överallt och trampar ned andra blommor. Kommer så
trädgårdsmästaren med sin lie för att köra bort inkräktaren, så skrattar hon bara åt honom.
Hon skakar sin lätta fröboll och vinden strör hundrafaldig avkomma, alla bärare av liv, lika
okynniga, lika närgångna. Hon är inte att uthärda, och dock är även maskrosen vacker. Har
du riktigt lagt märke till hennes pittoreska bladform - vilket ypperligt textil-motiv det är - och
den varma gula färgen på hennes blommor, för att inte tala om den ytterst eleganta fröbollen?
Jag säger dig, vore hon inte så allmän och så framfusig, så skulle hon stå i kruka eller bilda
kant på rabatten.
Och tänk på nyponbusken, den har också sitt särskilda lynne, den smyckar sig med de
allra fagraste blommor, de se ut som unga flickor i dans, men när man närmar sig för att
fånga dem, så försvara de sig och går man dem in på livet så klösas de. Bien få svärma i deras
blomkalkar men människan tycka de icke om.
Och tänk på tisteln. Stolt och hård och stickande vass står han där. Han är inte ful,
snarare vacker, men elak. Han river sönder den tunna sommarkjolen, om man går honom för
nära. ja, somliga av hans släkte kasta kardborrar efter oss, som vi få bära med oss hem och
som bita sig så fast, att vi nästan icke kan få dem loss.
Men hur olika äro icke även de till karaktären: hur usympatisk och levnadsglad är icke
björken, huru allvarstung och melankolisk granen, huru viljestark och självmedveten verkar
icke den gamla furan, huru osäker och rädd är icke aspen, men huru majestätisk och
vördnadsbjudande ter sig icke eken.
Ja, det är i sanning underbart huru växterna kunna likna människorna, huru samma
mångfald av lynnen och karaktärer träda fram hos de ena som hos de andra, huru några äro
som ett vekt rö, som böjer sig för den svagaste vind, medan andra stå starka och trotsa
stormarna även om en eller annan gren skulle knäckas; huru somliga äro bittra och giftiga,
under det andra erbjuda en helande och läkande balsam; huru några äro stolta och inbundna
och finna sig i att försaka, medan andra aldrig kunna få nog av skötsel och omvårdnad. Om
15