DE STORA UNDREN BREV TILL MIN DOTTERDOTTER
DE STORA UNDREN BREV TILL MIN DOTTERDOTTER
DE STORA UNDREN BREV TILL MIN DOTTERDOTTER
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
kan sågas hava uppmätt och dessa variera mellan 4 och 22 ljusår.<br />
Sedan har man varit hänvisad till sannolikhets- beräkningar, grundade på den med<br />
avståndens tillväxt minskade ljusstyrkan, och då har man uppdelat stjärnorna efter deras<br />
ljusstyrka i grupper och antagit att dessas avstånd variera mellan 100 och 500 ljusår. Detta rör<br />
bara de för blotta ögat synliga stjärnorna, men nu vet du ju, att Vintergatans vackra ljus -<br />
bälte, om man betraktar det genom ett starkt teleskop, visar sig bestå av en otalig mängd små<br />
stjärnor, som ligga så tätt och äro så ljussvaga att de verka bara som en dim- slöja. Skall man<br />
väga sig på en gissning - ty något annat kan det inte här bli tal om - rörande avstånden till<br />
detta stjärn- moln, så måste man tillgripa tiotusentals ljusår.<br />
Som du vet sträcker sig Vintergatan runt om hela himmelen på både norra och Södra<br />
hemisfären. Detta har föranlett astronomerna till det antagandet, att Vintergatan är en enda<br />
sammanhörande stjärnagrupp, och att alla de stjärnor vi se med blotta ögat jämte var egen<br />
lilla sol endast äro en försvinnande liten del av denna stjärngrupp, som raknar sina individer i<br />
miljoner och som ligger utbredd över en rymd, vilken måhända måste uppskattas i<br />
hundratusentals ljusår.<br />
Och hela denna myllrande stjärnehär är icke ett stelnat kaos, den lever och den rullar;<br />
vartenda klot har sin av, eviga lagar strängt utstakade bana, där det rusar fram med en fart så<br />
svindlande snabb, att en kanonkulas flykt i jämförelse därmed är som skidpaddans krälande.<br />
Att det oaktat de stjärnor vi se icke under sekler nämnvärt ändrat sitt låge på himmelen - de<br />
kallas ju också fixstjärnor - visar bäst huru oändligt avlägsna de äro. Men att de dock röra sig<br />
har på senare tider, särskilt med fotografiens hjälp ådagalagts och det är med stöd därav man<br />
kunnat beräkna i vilken riktning vår egen sol med alla sina drabanter ilar framåt genom rymden.<br />
Och tänk dig nu att alla dessa lysande stjärnor äro glödande solar, omkretsade likasom<br />
vår sol av planeter, vilka alla äro bärare av liv, av plantor, djur och mänskliga varelser, och<br />
försök sedan om du kan att göra dig en föreställning om vilken »bokföring» det måste vara<br />
för de höga väsen, som under Guds ledning äro satta att tillvarataga alla dessa varelsers<br />
intressen, så att alla vederfares icke blott rättvisa utan även den kärleksfullaste ömhet, »att<br />
icke en sparv faller till marken Hans vilja förutan.»<br />
Men utanför Vintergatans yttersta gränser finnes väl ingenting, där gapar väl, menar du,<br />
den tomma rymden utan ett spår av ljus eller liv? Nej, det skall du icke inbilla dig.<br />
Astronomernas beväpnade äga har här och där på firmamentet upptäckt små ljusfläckar av de<br />
mest fantastiska former, som i vissa fall antyda att den glödande materia, som utsånder detta<br />
ljus, är stadd i virvlande dans, eller rättare sagt var det för måhända miljoner år sedan, ty så<br />
länge har ljusbudet från dessa fjärran trakter varit på väg, innan det nådde vårt äga.<br />
Man antar nu att varje sådan ljusfläck eller nebulosa är en ny Vintergata, kanske av<br />
samma utsträckning som den vi tillhöra, men belägen på miljoner eller miljarder ljusårs<br />
avstånd från oss. Skulle vi kunna förflytta oss till en så oerhört avlägsen värld, så skulle vi<br />
kanske komma att se hela vår praktfulla Vintergata som en sådan liten ljusfläck, som endast<br />
med hjälp av de starkaste instrument kunde upptäckas.<br />
Och sådana nebulosor finnas många, som vi med beväpnat äga kunna se, och säkert ännu<br />
flera, som vi aldrig få se en skymt av. Finnes det väl något slut på världsrymden, finnes det<br />
någon gräns för skapelsen? Säkerligen icke. Vår djärvaste fantasi svindlar, vår livligaste<br />
inbillningskraft förlamas, när vi vilja försöka att fatta det skapade. Huru mycket orimligare<br />
vore det icke då att söka begripa Skaparen, Han, »som hängde på intet sitt murarlod, när Han<br />
murade världen».<br />
Inför Honom må vi nedfalla i stum tillbedjan.<br />
Din morfar.<br />
25