DE STORA UNDREN BREV TILL MIN DOTTERDOTTER

människor.
Men formerna äro icke det väsentliga, de växla i det oändliga och förete ofta större
skiljaktigheter inom samma rike än på gränsen mellan tvenne riken. Skillnaden mellan en älg
och en ek, eller mellan en mask och en elefant är större än mellan mögelsvampar och
parasitdjur. Nej, det väsentliga är det, som döljes under formerna, det är livet, det överallt
men i olika utvecklingsstadier uppträdande enhetliga livet, som huru formerna växla, dock
alltid är av samma art, sprunget ur samma källa.
Vi ha sett, huru livet kan spåras redan i stenrikets kristallbildningar och kemiska
frändskapsband, och sluta därav att det ligger bundet i hela den s. k. döda naturen. Vi ha sett
huru det i växt världen tagit ett stort steg framåt, då det lösgjort sina bundna krafter och
framtråder i levande organismer, huru det bokstavligen slår ut i blom och magasinerar sin
kraft i fröet för att fortleva i nya exemplar av samma art. Vi ha sett huru det i djurvärlden
vaknat till en viss grad av medvetande, huru det ger sig luft i vissa drifter, men också i
reflekterade handlingar, ja i känslor av högt moraliskt värde, i moderskärlek, i hängivenhet, i
lydnad och hjälpsamhet. Vi ha slutligen sett huru detta samma liv sedan det i
människovärlden mottagit andens elddop uppstigit till fullt självmedvetande och lösgjort sig
till individer, som äro ansvariga för sina handlingar, men som också äro mäktiga av en hög
utveckling. Längre kunna vi icke med vår skumma blick följa livsgnistans utveckling, men
vår aning säger oss, att lika djupt, som skapelsekedjan sträcker sig under den ståndpunkt vi
intaga, lika svindlande högt sträcker den sig över oss in i den osynliga värld, som vi icke med
våra jordiska sinnen kunna förnimma. Där möter oss säkerligen en hel hierarki av änglar,
ärkeänglar, serafer och keruber, som i allt högre och högre glans - avspegla Guds majestät.
Allt hänger samman i en oändlig skapelsekedja, vars yttersta fästen vi icke kunna skönja,
men varuti vi själva känna oss vara en länk. Vi härstamma från lägre riken, men vi äro på
vandring till högre. Vilja vi inte vidkännas vår släktskap med apan, så få vi också avsäga oss
en utveckling till ängel - så mycket sämre för oss. Men vi kunna vara lugna, våra trångsynta
föreställningar bryta icke kedjan, och en dag skola vi med undran och vördnad se
sammanhanget och tacka därför.
Det skulle vara fåfängt att söka följa en särskild liten livsmonad på hans långsamma vandring
genom de olika formvärldarna. Det skall säkert aldrig lyckas någon att bevisa, att det är
samma livsfrö, som på detta sätt i växlande former passerat genom de skilda naturrikena. Vi
få därvid nöja oss med ett analogibevis. När vi se huru en människosjäl genom en serie av inkarnationer
utvecklas till en allt högre och högre andlig varelse, som till slut inte längre
behöver gå ned i materien, utan kan fortsätta sin flykt uppåt till ljusare världar och en för oss
ofattbar salighet, så kunna vi därur sluta oss till, att livet även på lägre stadier är statt på
vandring genom olika former till en allt högre och högre utveckling. Det finns inga
gränsvakter, som säga: hit för du gå men icke vidare, här skall du stanna i evighet. Sådan är
icke den gudomliga Kärleken. Den säger tvärtom: kom, gå vidare, jag vill hjälpa dig att nå
fram till min famn.
- Men om vi också icke kunna följa en livsgnista på hela hennes evighetslånga
utvecklingsbana, så låt oss följa henne på den del av hennes bana, som vi lättare kunna
överskåda, - hennes vandring genom jordens mänsklighet.
Du minns vad jag i ett föregående brev nämnde om djuren, att de på ett högre stadium
bliva individer, som icke vidare sammanblandas med andra av sitt släkte, och att detta högre,
individuella djur slutligen för mottaga andens elddop och blir människa.
I regeln födes denna nydanade människoande första gången i någon vild folkstam, där
han för leva ett friluftsliv i intim förbindelse med naturen, icke olikt det han förde i sin
senaste djurinkarnation, men nu har det vaknat inom honom ett självständigt viljeliv;
omornade stärka begär sticka upp huvudet och fordra att bliva tillfredsställda. Han lever ett
liv i kamp inte bara med naturens makter och vilda djur utan även med sina likar. Detta är
58