DE STORA UNDREN BREV TILL MIN DOTTERDOTTER

More documents

Recommendations

Info

men att förklara detta under skulle bliva för vidlyftigt för mitt lilla brev. Jag har endast velat fästa din uppmärksamhet på denna i det lilla verkande kraft, emedan den spelar en så ofantlig roll i naturens hushållning. Det är tack vare denna kraft som växterna kunna uppsuga sin näring ur jorden. Har du någonsin tänkt över det undret, att ett högt träd kan ur jorden draga upp de safter det behöver genom sina rötter, sin stam och sina grenar ända ut i bladen. Är det inte märkvärdigt, att det är en med tyngdkraften besläktad, ja ur denna härledd kraft, som här verkar i alldeles motsatt riktning mot denna. Huru välsignat är det icke, att naturen förfogar över denna hemlighetsfulla kraft, ty vad vore jorden utan kapillär -kraften - en stenöken, utan ett träd, utan en blomma, utan ett grönt strå. Tyngdkraften och kapillär -kraften stå alltid till människans förfogande och hon använder dem snart sagt i var handvändning utan att göra sig reda för, att det är med den förras tillhjälp hon t. ex. slår i ett glas vatten eller väger ett kilo smör i köket, och med den senares hon tar upp en bläckplump med läskpapperet. Så är också förhållandet med en annan övermåttan stor kraft i naturen, vars värde vi icke nog kunna uppskatta. Kanske anar du att jag menar solvärmet. Vad har icke den uträttat för storverk på vår jord och huru är den icke i varje minut allas vår outtömliga kraftkälla! Eller vilken tror du förrättar det största arbetet på vår jord? Månne vinden, som driver skeppet på dess färd över oceanen eller i sin vredare framfart bryter ned den sekelgamla furan och slår omkull människors boningar? Månne vattenfallet, som drar den surrande kvarnstenen och lyfter den tunga stångjärnshammaren? Eller är det måhända elden, som, upptänd under lokomotivets ångpanna, i svindlande fart drar det långa rasslande bantåget? Nej, ingen av dessa tre. Det finns en, som är starkare och som uträttar mera än både luft, vatten och eld, och det är solen, ty hon behärskar luften, hon råder över vattnet och hon är eldens moder, elementen äro henne underdåniga, de hämta alla sin kraft från henne. Det är solen, som sätter vinden i rörelse och spänner orkanens vingar. Det är solen, som en gång har upplyftat det vatten, som faller ned på kvarnhjulet och förmår detta att vända sig kring sin axel. Ja, även det stenkol, som kastas under lokomotivets ångpanna, är ett alster av Solens värme, skrinlagt under en tid, då det fanns överflöd av bränsle på vår jord och framdraget i ljuset, då annat bränsle började tryta. Och icke nog härmed, det är solens värmande stråle, som underhåller det organiska livet på vår jord i alla dess tusentals skiftande former, som öppnar blommornas kalk och mognar trädens frukter, som gjuter liv i hela den rika djur-världen och framlockar rosor på människans kind. Överallt är det solens dallrande etervåg, som stiger ned den långa vägen och rör om bland elementen på jorden, likasom fordom ängeln i Bethesdas damm. Det är inte att undra på, om flera av forntidens folk dyrkade solen som en gudomlighet, de uttryckte därmed sin tacksamhet för dess välsignade gåvor. Även vi se i solen vår största välgörarinna, ty henne förutan härskade här endast tystnad, mörker och köld, jorden vore ett stelnat lik. Och dock är hon så långt borta; sina rika skatter av värme och ljus sänder hon oss den ofattligt långa vägen av 148 miljoner kilometer, ett avstånd så stort, att ett snälltåg i oavbruten gång med en hastighet av 5½ mil i timmen skulle hålla på i mer än 300 är för att komma fram. Men solens postgång är snabbare; hennes dallrande stråle behöver endast 8¼ minut för den långa resan. Även solvärmets kraft utnyttjar människan i varje ögonblick av sitt liv utan att tänka därpå, utan att i allmänhet ägna en känsla av tacksamhet åt dess välsignelser. Hon har dem till skänks, och människan är i regeln icke tacksam för det hon för utan något sitt eget arbete. Men det finnes andra krafter i naturen, som människan genom ett oerhört arbete själv lyckats frammana och som hon därför sätter mera pris på, ehuru de icke tillnärmelsevis äro av samma betydelse för henne, som dem vi nyss talat om; ja hon har ju i själva verket i årtusenden levat dem förutan. Jag tänker nu särskilt på elektriciteten. Huru länge har icke denna underbara kraft legat bunden, utan att någon haft en aning om 20
den. 1 miljoner är har ljungelden flammat och tordön rullat över jorden, men först i våra dagar har det lyckats människan att utnyttja denna som man kan tycka obändiga naturkraft. Redan under gamla tiden var det en känd sak, att om man gned bernsten * mot ylle, * Bernsten heter på grekiska elektron, därav namnet elektricitet. - så kunde den draga till sig lättare föremål - du kan själv göra samma experiment med glas eller lack -men föga anade man då vilken utomordentligt betydelsefull kraft, som därvid gav ett mycket ringa utslag av sin slumrande förmåga. 1 tvåhundra är studerade de lärda dessa små besynnerliga fenomen utan att förstå deras stora betydelse. Först under det senast förflutna seklet ha dessa studier lett till mera praktiska resultat, men nu har också på de sista 25 åren den elektriska kraften fått en användning, som är storartad och lovar att bliva det ännu mera. Nu icke allenast upplyser den våra bostäder, gator och torg, den utför också alla slags arbeten, den hissar oss upp till vindsvåningen i de högsta hus, den drar våra spårvagnar och järnvägståg, den bär våra bud med blixtens hastighet över hela jorden, ja vi stå redan färdiga att med dess hjälp kunna värma våra rum och grädda våra puddingar. Och denna kraft kan man leda vart man vill på det längsta avstånd bara med en liten koppartråd, ja i vissa fall till och med utan tråd. Är det icke ett under! Människorna äro också stolta över att det är de, som hava upptäckt denna kraft och lärt sig att framkalla och begagna henne, och dock, vad betyder denna kraft mot de ständigt verkande stora kraftkällor, som vi fått till skänks, tyngdkraften och solvärmet. Kännedomen om elektriciteten som en nyttig kraft är emellertid inte mer än hundra är gammal. Vad kan man icke vänta sig att människan ännu kan finna på att uppdaga? Vilka rika möjligheter kan man icke tänka sig att naturen ännu döljer, möjligheter, vilka slumra till dess människan kommer och upptäcker dem, kanske till en början bara som ett kuriöst litet fenomen, men vilka sedan kunna få den mest vittgående praktiska användning. Av detta skola vi tills vidare lära oss, att vetenskapen inte vet allt om naturens hemligheter, utan att mycket, oändligt mycket återstår att uppdaga och studera. Särskilt är ju hela den osynliga världen ett alldeles okänt forskningsfält, som säkerligen kommer att bjuda på många intressanta och överraskande upptäckter, när vetenskapen en gång finner sig manad att inlåta sig på detta studium. Du skall därför komma ihåg att vara försiktig i ditt omdöme och inte genast säga: »det är omöjligt» om du för höra talas om något nytt, som inte på vanligt sätt kan förklaras. Det ha många förut sagt om saker, som nu äro de alldagligaste ting, t. ex. om järnvägar och telegraf. Du skall vara visare än dessa och tänka: »Jag vill vänta med mitt omdöme, kanske ligger det något under det där, fast jag inte förstår det.» Se då är du en förståndig flicka, tycker... ....morfar. 21
Page 1 and 2: DE STORA UNDREN - BREV TILL MIN DOT
Page 3 and 4: TILL MIN LILLA DOTTERDOTTER! Det ä
Page 5 and 6: har den stilla och säkert arbetat
Page 7 and 8: äro dessa dina båda kroppar före
Page 9 and 10: Du lilla blåögda! IV. OM DJUREN H
Page 11 and 12: samlades på båda sidor och snart
Page 13 and 14: - Ja, det är ju inte så lätt att
Page 15 and 16: största inom växternas värld, at
Page 17 and 18: Du lilla tvivlerska! VII. OM DEN S.
Page 19: dragningskraft, som verkar mellan a
Page 23 and 24: eräkna huru mycket som kan rymmas
Page 25 and 26: kan sågas hava uppmätt och dessa
Page 27 and 28: som haft ännu mindre, och alltid h
Page 29 and 30: gå omkring i sina gamla förhålla
Page 31 and 32: oöverstigliga hinder i vägen. Du
Page 33 and 34: Jag vill hjälpa dig att förstå v
Page 35 and 36: Du kära barn! XIII. OM LIVET I DEN
Page 37 and 38: hava vitt skilda sysselsättningar
Page 39 and 40: på hans astralkropp. Skulle man fr
Page 41 and 42: lidande består kanske däruti att
Page 43 and 44: sökt en tröst i glaset och sålun
Page 45 and 46: Jag kan också berätta något, som
Page 47 and 48: släktled genom årtusenden, så ha
Page 49 and 50: Likasom vi under många föregåend
Page 51 and 52: Du måste lida dig ren, och det må
Page 53 and 54: Du tycker väl detta vara ett konst
Page 55 and 56: ifrån henne och slöt mig till ett
Page 57 and 58: spjärnar emot, du vänder Gud rygg
Page 59 and 60: ägnat att utveckla vissa primitiva
Page 61 and 62: så att de bildade rådning och ins
Page 63 and 64: döma är han icke långt borta. Ha
Page 65 and 66: till rättesnöre för vårt liv. V

DE STORA UNDREN BREV TILL MIN DOTTERDOTTER

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?